Tjeders whisky

Bara whisky

Selected Swedes: tre single casks från Box

Tre single casks med whisky från Box (High Coast), alla åtta år, alla för 888 kronor, alla oberoende buteljerade av Selected Malts under serienamnet Selected Swedes. Eller vänta, när jag tittar på dem på bolagets hemsida nu ser jag att de inte kostar 888 utan saker som 886 och 885. Well, well.

Det är förbluffande nog så att dessa inte sålt slut. Jag menar, hur coolt är det inte med oberoende buteljerad svensk whisky? Detta måste väl ändå vara första gången som Box/High Coast blir utgivet av en oberoende buteljerare? Och sover whiskysverige, dessa tre från Selected Swedes finns inte ens i whiskybase än?

Detta är två orökiga och en rökig whisky: en lagrad på en first-fill sherry hogshead (oloroso), en lagrad på amerikansk nyek (som en väl får anta var kolad och inte bara rostad), och en med rökigt destillat som dessutom lagrats på en barrel som tidigare innehållit rökig Islaywhisky. Här är mina noter.

Box ex-Islay barrel

Denna ligger på 55,1% och är som alla tre 8 YO: lagd på fat 111228 och buteljerad 200123. Rökigt destillat. Denna whisky släpptes 2004001. Fatet gav 370 flaskor.

Doft: tydlig rökutveckling. Här finns en del vackert något omogen frukt (honungsmelon, apelsinmarmelad, päron), men också toner som skriker att fatet en gång innehöll Laphroaig. Så, lite grape, lite gasbinda, lite rök, lite ”pencil shavings”, härlig torvighet. Vaniljsås, torrt gräs, kokosflingor. Jag brukar alltid uppleva Box som bra mycket äldre än de är, men denna känns faktiskt som typ en åttaåring: ganska ung, lite rå. Jag menar det på ett bra sätt. Med tiden backar rökigheten.

Smak: betydligt sötare inledningsvis: nästan sockervadd och honungskex. Sedan kommer en mild rökighet fram, ugnsbakade röda äpplen, kakao/mörk choklad. Mycket tydlig torvighet i botten. Inte särskilt komplex, men inte heller en käftsmäll som ung rökwhisky av annat slag (säg just Islay) utgör.

Eftersmak: grillkol; härligt industriell smuts; tydligt tjockt oljig rökighet; päron.

Med vatten: mer fin fruktighet kommer fram – syrliga äpplen, kanske lite fläderblom också. Jag tycker också den har den där härliga doften som vaniljsocker blandat med rumsvarmt smör har. Väldigt mild i rökigheten nu. Smaken har istället fått lite mer trycka i sig, med tydligare rök och torv redan från start. Eftersmaken är härligt grov. Vattnat är det som att man doftar på en Box, smakar på en blandning av Box och Islay (jag misstänker alltså starkt Laphroaig), medan eftersmaken är en gnutta Box och massor av Islay.

Sammanfattning: jag tycker detta är en bra whisky. För mig når den dock inte riktigt upp till de höjder destilleriet brukar nå upp till. Den är spännande i det att nästan allt Box/High Coast själva buteljerat har legat på first-fillfat eller nyek (mognaden går fortfare då), medan detta förstås är ett refillfat. Det rökiga refillfatet gör att destillatet visar upp andra sidor. Denna är därför mer tydligt ung än många av Box/High Coasts egna, betydligt yngre, utgåvor. Här känner jag snarare att mer tid i fatet hade varit nyttigt, än att det är ungt och härligt rivigt. Men visst är det bra, visst är det njutbart, visst är välgjort. 82 poäng. Jag misstänker starkt att många som provar denna kommer tycka det betyget är mycket snålt tilltaget.

Box first-fill sherry hogshead

Denna ligger på 53,2%: lagd på fat 111126 och buteljerad 200123. Orökigt destillat. Den släpptes 200226. Fatet gav 490 flaskor.

Doft: bra mycket äldre än åtta år, that’s for damm sure. Och alldeles lagom med sherry: inte ett onyanserad vrålande, men mycket tydligt närvarande. Hasselnötskräm, torkade dadlar med kakao på, lerkrus och väldigt tydliga vaniljtoner. Mango eller ananas, jag kan inte bestämma mig men lutar åt mango. Den känns som en whisky där majoriteten har lagrats på sherryfat men där det också finns bourbonfat med i blandningen – det är väl den amerikanska eken som aldrig nåtts av sprit tidigare, antar jag. Världens minsta aning av spritpenna. Detta doftar gott, som en typ 12 YO lite återhållen sherrylagring.

Smak: lättare i munnen än jag hade trott: mer på mild citrus, svag blommighet. Men också russin (eller, russin lagda i vatten, liksom urlakat); med tid i munnen, mer (ljung?)honung och citronstänk. Mycket fin och mild fruktighet (apelsin, främst).

Eftersmak: ett litet svavelstänk, som en aning av tändstickor, inleder; blommande fruktträd. Svag spritighet som avslöjar att detta är ung whisky, yngre än den annars låter påskina.

Med vatten: vanilj i massor, men också hasselnötter, apelsin(blom) och ingefärspäron. Sherrytonerna backar. I gommen omogen ”exotisk” frukt (mango, kanske papaya); viss pepprighet i botten. Den känns mindre alkoholstark än den är. Eftersmaken är torrt kryddig – kanel, oregano, något som drar åt gurkmeja och faktiskt curry – och har svaga toner av svarta vinbär.

Sammanfattning: en ganska viskande whisky, för att vara High Coast/Box. Jag gillar att sherryfatet inte vrålar utan bara liksom finns där i bakgrunden. Även om whiskies från detta destilleri i princip alltid känns äldre än vad de är och denna definitivt känns äldre än åtta år tycker jag ändå det finns mer…ungdomstoner här, än i officiellt utgivna whiskies från dem. Här tycker jag det passar. 84 poäng.

Box Virgin American oak

Denna ligger på 54,5%: lagd på fat 111214 och buteljerad 200123. Orökigt destillat. Denna whisky släpptes 200310. Fatet gav 360 flaskor. Den släpptes 200301.

Doft: håll i hatten för här skriker det! Den där tonen där mycket kraftig vanilj möter neutralt papperslim som jag väldigt ofta hittar i bourbon; ängsblommor galore, särskilt smörblomma; knäck, vilket gör att jag inte vet om jag inbillar mig mandeln eller om den finns där; blommande fruktträd. En doft att älska eller hata i sin brötighet. Jag älskar det, men det tog mig en minut att kalibrera om näsan åt något som mer handlar om bourbon än om (icke-amerikansk) whisky. Selected Malts hade nästan kunnat ge ut denna med ett e, som en whiskey. Härligt onyanaserat, även om det finns mer här än bara fatvrål. Traditionalister som enbart pimplar Scotch göre sig icke besvär.

Bäst i test ger störst bild.

Smak: apelsin, päron, någon citronig kolasås och en knivsudd chili i botten. Ren vanilj, alltså helt utan syntetiska inslag. Med tid i munnen, torkade blommor. En härlig käftsmäll. Vem sa att whisky måste vara komplex?

Eftersmak: sa jag vanilj? Sa jag kola? Under det, svagt av grapefrukt; gröna vindruvor; pajskal med socker i. En del härligt kraftiga kryddor vid andra, lite större sippen. (Minns att smaknoter och smakupplevelsen är väldigt beroende av hur stor sipp du tar!) Hänger kvar länge.

Med vatten: om det fanns vaniljparfym skulle den dofta såhär; något sött bakverk med vanilj är väl det närmaste jag kan komma. Sådana där lite torra, gryniga päron. Ugnsbakade röda äpplen. Väldigt kraftig, väldigt härlig. Smaken något syrligare nu, och vindruvigare (ja den som författar får hitta på ord): som gröna vindruvor möter citronzest. Lite väl ettriga kryddor om man håller kvar den i munnen, dock. På eftersmaken hittar den tillbaka men är fortsatt betydligt just syrligare med vatten, citronigare. Doften var mäktig vattnad, men totalt sett jag föredrog denna ovattnad. (Som alltid gäller: med just den mängd vatten jag råkade tillsätta: noter efter vattning är alltid mer godtyckliga vid jämförelse.)

Sammanfattning: en härlig, brötig och läcker whisky. Väldigt ”modern”, rätt så onyanserad, men all whisky behöver inte ha en massa bottnar. Det här är ju skitgott, vad mer kan man kräva? 87 poäng.

Så, tre olika sidor av samma destilleri, tre single casks, tre antydningar om vad som kan hända med High Coast med lite ålder på. Egentligen var väl i strikt mening bara den på amerikansk nyek helt redo för flaska kan jag tycka, och särskilt Islayfatet hade jag gärna sett några år till på. Men gott är det ju, precis som en kunde vänta sig.

*

Denna novell bygger på samples jag erhållit gratis.

 


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén