Tjeders whisky

Bara whisky

Caol ila 2007 från selected malts

Pigga nya svenska oberoende buteljeraren Selected Malts fortsätter att släppa whiskies i hög fart. Idag i glaset, en fatstark tolvårig Caol ila på 56,3%. Ingen finish denna gång – det har ju annars varit herrarna Barkevalls & Westerbergs signum med tidigare släpp. Den släpptes den 13 maj till ett pris av 995 kronor för 50 cl, och finns fortfarande att få tag på på Bolaget. Fatet gav 413 flaskor, vilket leder denna matematiskt sinnade bloggare att tänka att fatet var en hogshead snarare än en barrel.

Doft: en Caol ila au naturel, detta. Röken är relativt sett nedtonad och det finns mer av skurtrasor här. Tro mig, jag menar det på allra allra bästa sätt. En markerad sötma som snarast är strösocker. Och…mjölk. Jag har känt grädde många gånger i whiskies, detta är som vattnig grädde, och då måste det väl vara mjölk, right? Svårbestämd citrusfrukt långt bak något, inte liksom blommigt, men…nypon! Nypon, är det. Torv och rök finns här, definitivt, men så mycket mer. En annorlunda Caol ila, verkligen härlig.

Smak: defintivt mer brutalt än nosen, mycket mer torv och rök. Grapefrukt, smuts, och en skitigare sötma än i doften, som att du skulle ta ingrodd smuts från järnmaskiner och smälta ned det tillsammans med socker i en gjutjärnspanna.  Läder, en släng torkad komocka. Härligt aggressiv, känns yngre än tolv år de första tio sekunderna i munnen – även det menar jag på bästa sätt.

Eftersmak: plåster, till en början. Jod, havsvatten (som det doftar). Smält smör, blött hö. Det är lustigt med rökiga whiskies, de låter ju förjävliga när en beskriver dem, men det är ju just de här sakerna som gör ostädat rökig whisky så bra: det skitiga, det som drar iväg åt lite galnare håll. 

Med vatten: härlig utveckling. Mer hav, nästan tång, och är det bara jag som inbillar mig eller har de där nyponen klivit fram? Strösockret är en mild vaniljkräm nu, röken har fått något nästan grillsåsigt över sig. Massvis med plåster. Underbart. Smaken har blivit mildare till en början, men tar det tillbaka big time med tid i munnen: varmt stall, svagt av asfalt, sprucket läder. Ändå finns här en mjuk, nästan gräddig syrlighet. Eftersmaken är mäktig vattnad, en nästan tjärlik tjock bolmande rök, med tobak, lakrits och hela klumpar as asfalt. Jösses vad med smuts som ligger dolt under den där vackra ytan!

Sammanfattning: en ulv i fårakläder: du doftar på den och tror att den är en relativt snäll och välbalanserad Caol ila, och sedan i munnen och eftersmaken får du om inte en käftsmäll så i alla fall en ordentlig örfil. Sjukt svårt att betygsätta, jag misstänker att jag sätter lite extra högt betyg just för att den sticker ut, för att den inte är ytterligare en i raden av tusentals Islay single casks: 86 poäng. Well done, Selected Malts!

För andra släpp från Selected Malts på denna blogg, kolla här.

*

Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén