Idag, en blinning. Som vanligt gäller att jag inte har redigerat mina noter i efterhand, så ni får allt, med felgissningar och hela faderullan.
Doft: dammig och söt; en stängd sherrylagring, känns som fatstark och under 18 år, sannolikt någonstans runt 12–15. Farinsocker, men också kakao. Svår doft att bena ut, men det är fatstyrkan. Svaga toner av gummi.
Smak: hm, igen svår: kraftig sherry men efter ett tag ett tungt alkobett. Runt 12 år och kraftiga, nästan aggressiva tanniner / ekbeska efter kort stund i munnen. Väldigt liksom tung – hade jag också hittat mer järn och rök hade jag sagt Springbank 12 cask strength. Vad hittar jag då? Jo, lite järn; ett kaos av mörka frukter. För bitter för mig, för aggressiv ek – vilket är jag vad jag ofta tänker om Springbank 12 cask strength.
Denna var det, men det visste icke jag.
Eftersmak: maffig blandning av ljusa russin, ljus sirap och en hel del vanilj. Kakao i botten. God men stängd – denna whisky kräver vatten. Små antydningar till rök. Okej, vatten vatten vatten…
Med vatten (halvrejäl skvätt): svarta och röda vinbär, någon syrlig gelé (rönnbär?), svaga havstoner, svag rök. Mosade russin. Enormt mycket bättre än på fatstyrka. Smaken är fortfarande tuff med rejäl beska efter kort tid i munnen, och…för mycket. Järn, nästan rost, kraftig sälta, lite sjögräs, fikon. Men det är som att alla reglage är på max och då blir det mer gyttrigt än njutbart. Eftersmaken är avsevärt bättre nu, med mycket svarta vinbär, svagt svagt av krut, sylt (Drottningsylt?). Ännu mer vatten förbättrar whiskyn ytterligare.
Sammanfattning: jag tror detta är Springbank 12 cask strength i någon av sina kraftigt sherrytunga inkarnationer. Den lirade inte för mig idag: ibland är gytter häftigt, men här är det för kaotiskt (och alkoholstarkt). Alkoholen och det kraftiga sherryfatet kommer i vägen för whiskyn, istället för att hjälpa den: med mer tid i fatet hade denna whisky kunnat bli kanongod, men nu är den för ung och obalanserad. 80 poäng.
Reflektioner vid facit: detta var alltså en Port Charlotte, närmare bestämt sherryfat 936/2004 som fylldes i oktober och butljerades i juni 2015 på en alkoholstyrka av 53,1% (inte alls säkert att det är fatstyrka, men kan vara det). En tio år gammal whisky, således. Fatet gav 342 flaskor. Alltså, whoa, Port Charlotte?!? De brukar ju vara bruttorökiga, och jag tyckte det fanns rök mer på Springbanksnivå? Mycket förvånande, men så kan också sherry dölja rök. Här är flaskan i whiskybase.
*
Tack till Roy Å som använde denna i sin blindkalender 2015.
