Tjeders whisky

Bara whisky

Den bästa Arran jag har provat

Jag har inte provat jättemycket whisky från Arran. Det jag har provat har jag ofta funnit lite meh. Inte dåligt på något sätt, men inte heller spännande eller kanonbra. Stabil mittposition, liksom. Men så dök ett privatfat upp i Svenska whiskyakademien som var riktigt bra upp. Och så frågade en bekant på Facebook, Kim Nilsson, om han fick skicka mig lite samples på grejer som tack för intressant läsning här på bloggen. Sådant värmer förstås hjärtat något alldeles extra. Den första var en jävligt bra Arran (fast det visste jag inte när jag provade den). Här mina helblinda noter:

Doft: som väntat med denna mycket mörka färg: sherrybomb! Mustig och kraftig. De där mörka torkade frukterna som hör sherry till har här fått något härligt bränt med sig, som om det är torkade fikon som hårdstekts. Stora mängder båtfernissa med linolja i sig. Liten antydan av svampighet i botten (tänk champinjoner). (Salta?) mandlar hittar jag också. Härlig doft; riktigt härlig doft.

Skitgott! Copyright för fotot: Kim Nilsson.

Smak: lika maffig, nästan vrålande men vällagrad, nyanserad. Det är gräddigare, fetare än doften: rumsvarmt smör ligger i en underbar stor korg med frukt (torkade fikon, men också mango och kanske ananas). Möbelpolish och fernissa. Är detta 46%? Kanske till och med 43%? Under 48, över 40. Det är hur som helst skitgott.

Eftersmak: superbt sherrykraftig inledning, med lite härligt kalkiga toner. Efter ett tag landar man i härligt uttorkande och örtig kryddighet, med de där resterna av intorkad Coca-cola jag så ofta hittar i sherrybomber. Apelsinchoklad och kakao.

Med vatten: detta är anledningen till att de som kritiserar tändsticksdoft i sherrylagringar har fel, tycker jag: när de tonerna är mycket svaga är de nästan som en rökighet som kommer fram. Också toner av gamla kopparmynt kommer fram här, vilket får mig att tänka både OBE och Yamazaki 18. Men Yamazaki 18 har mycket mer av de skitiga kopparmynten, jag tror detta är buteljerat på 2010-talet och inte från Japan. Svag apelsin i doften nu också. Smaken är avsevärt sötare inledningsvis, och har sedan fått kaffetoner jag inte kände tidigare. Frukten har backat. Vattnat går smaken från skitgod till himmelsk. Eftersmaken har fått den där lättrökiga tändsticksplånsstarten – härligt – men något lite stickigare örtighet. Avslutet av eftersmaken är dock magnifik, men ack så svårfångad i ord.

Sammanfattning: Det här är en riktigt härlig whisky. Sherrybomber är egentligen inte min favoritstil, även om det kan vara kanongott. Här är det kanongott: 90, 91 poäng någonstans. Det finns en rondör och ett slags lugn i de många dofterna och smakerna som antyder ålder. Samma sak med att det ibland når en komplexitetsnivå där det är svårt att hitta noterna: sådant brukar bara gälla whisky från 20 år gammal och uppåt. Jag tror inte detta är whisky buteljerad för länge sedan. Jag tror att det är halvgammalt, i spannet 20–25 YO. Jag tror den whisky har legat på olorosofat av spansk ek. Kanske en single cask GlenDronach någonstans i tjugoårsåldern? Kanske gammal Strathisla, ej single cask, från Gordon & MacPhail? Underbart god whisky!!

Ja, på såväl ålder som alkoholhalt som destilleri var jag ju offside.
Ålder: 15.
Alkoholhalt: 53,8%.
Fat: sherry (yay, ett rätt!).
Fatfylld: 6/11 1996.
Buteljerad: 20/9 2012.
Fatnummer 1786, fatet gav 176 flaskor. Här har du länk till whiskyn i whiskybase.

För att jämföra med andra Arran jag har provat: den med vatten bra 17 YO, och den inte alls vidare härliga Amarone cask finish.

*

Med stort, stort tack till Kim för detta och de tre andra små flaskorna du skickade. 


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2018 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén