Tjeders whisky

Bara whisky

Svenska Eldvatten Silent Swede Brandy och Champagne cask

Sveriges största oberoende buteljerare Svenska Eldvatten gjorde nyligen ett par roliga släpp: två single casks med whisky från det nedlagda destilleriet Grythyttan som lagrats på klart ovanliga fat. Det handlar om de två första whiskyerna i en serie kallad ”Silent Swede” – ”silent” är ju whiskylingo för ”nedlagt destilleri”. Den ena har legat på ett fat som tidigare innehållit brandy, och den andra på ett fat som innehållit champagne.

Vid och efter dessa båda släpp drabbades Sveriges whiskyentusiaster av en flippar- och flaskbytarmani av en intensitet som annars brukar förbehållas de årligen återkommande Committee Release-släppen från Ardbeg till Feis ile. I ett par veckor var mitt flöde en enda lång jag säljer och jag köper och jag byter Brandy cask och Champagne cask. Ett fåtal samplade sina flaskor, annars var det idel oöppnade flaskor för hela slanten.

Nu såhär när hysterin har lagt sig något kanske vi kan besinna oss något och istället fråga: men hur smakar de, då?

Svenska Eldvatten Silent Swede Brandy cask (”Blå”)

Detta rör sig alltså om en whisky producerad på det svenska nedlagda destilleriet Grythyttan. Liksom för de senaste buteljeringarna av Grythyttanwhisky från Bergslagens independent bottler gäller att det bara står ”Distilled in Lillkyrka” på flaskorna, eftersom man just nu inte kan skriva ”Grythyttan destilleri” på dem. Don’t get me started om den historien, den tar vi en annan dag.

Silent Swede Brandy cask är en single cask som förstås legat på ett före detta brandyfat – verkligen inte comme il faut – i sju år, från 25 maj 2011 till juni 2018. Fatet gav 351 flaskor på 50 cl på den kraftiga alkoholstyrkan 60,7%. 351 flaskor är 175,5 liter, vilket innebär en mycket intensiv ”angels’ share” i ett 250-litersfat efter bara sju år. Gossarna på Svenska Eldvatten har förklarat för mig att detta inte beror på att man skulle ha splittat fatet: fatet gav verkligen såhär få flaskor. Receptet på spriten var orökigt. Den kostade 995 kronor när den släpptes 3 oktober och sålde slut blixtsnabbt.

Såhär nöjd var jag över att lyckas i det lotteri som Systembolagets släpp ofta innebär.

Doft: jag lät denna stå någon dryg halvtimme innan jag nosade (ung whisky, därtill rejält alkoholstark = bra idé att lufta länge). Det här är härligt. Farinsocker och maskinsmuts à la Old Pulteney på sherryfat, smält smör, en knivskarp ton av kalk och sådan lera man drejar med. Det finns noll alkostick såhär efter luftning. Bränt socker; russin. Det doftar som dubbelt så gammalt än vad det är.

Smak: visst, här känns alkoholen och det rejält, även vid små sippar. Den är fruktigare än på nosen, med typ stekt apelsin, kanske plommon, och svag kola. Lertonerna från doften lever kvar, liksom den där lite smutsiga maskinrumstonen som är jag är så ypperligt förtjust i. Jag hittar också någon ljusare citrus och en sockrighet jag i min bristande kunnighet om rom får kalla ”mörk rom-liknande”. Ovattnad är denna svår i gommen, och väldigt brutal: detta är en whisky som skriker efter att vattnas.

Eftersmak: alkoholen bränner inledningsvis. Sedan kommer spunnet socker ihop med farinsocker. Frukterna är mer torkade här och med en beska som står upp mot sötman, som liksom beska…plommon? Ugnsbakade äpplen. Den torkar ut och drar åt det lite beskare, surare hållet, på ett bra sätt.

Sammanfattning ovattnat: doften är bäst – den är grymt bra. I gommen är det ovattnat för kraftigt och alkoholstarkt och bara för mycket för mig. Whisky på >60% kan vara asgod ovattnad, men då krävs det normalt fler år på fat: här känns den unga åldern mer än på doften. Eftersmaken är härlig.

Med vatten: nej, inte några droppar, många droppar. Jag upplever det inte som att doften förändras, så mycket som att den blir mer intensiv i alla dofter. Kanske att inte liten stänk citrusolja har tillkommit. Jag älskar den här doften. De kokade uppenbart ett kraftigt destillat på Grythyttan. I gommen har den hittat hem, med mer intensiv beska och syra: kolasås med farinsocker och röd grapefrukt samt ett stänk gurkvatten (!) och så den där lite industriellt smutsiga tonen. Att inte vattna denna whisky är ett våldsamt misstag, menar jag. Eftersmaken har fått en härlig rondör, utan besvärande alkohol, och en liten sälta som av vattnet i en burk med svarta oliver. Farinsockret har nästan lämnat byggnaden.

Sammanfattning: detta är en riktigt härlig whisky, vi snackar så där en 86 poäng. Man måste nog gilla skitigare whiskies, eller i alla fall mer vrålande whiskies, för att helt uppskatta detta. Vänner av smeksamma och viskande whiskies göre sig icke besvär. Jag är mycket glad att jag lyckades knipa två av denna flaska för egen del. Ni som sitter på dem ute i landet: våga rycka folien. Detta är riktigt najs.

Svenska Eldvatten Silent Swede Champagne cask (”Gul”)

Silent Swede Champagne cask är som synes lagrad på ett före detta champagnefat, en barrique på 225 liter. Här var receptet Gryhyttans mellanrökiga, där malten rökts till en fenolhalt på 16 ppm. Whiskyn lades på fat 24/2 2012 och buteljerades i juni 2018 och är sålunda bara 6 YO. Även här var änglarna synnerligen giriga och fatet gav bara 349 flaskor på 50 cl. Alkoholhalten landade på 59,9%. Liksom för Brandy cask gäller att den kostade 995 kronor när den släpptes den 3 oktober, och sålde slut på ett kick.

Doft: ”funky” är min första tanke. Här samsas torv med honung utblandat i vatten och industrismuts med en vagt metallisk ton. Detta är inte en whisky för nybörjare, och inte heller en whisky för de som gillar milda och fina toner. Här finns också en svag rök och ugnsbakade röda äpplen. Linolja med eucalyptus. Det finns inget som helst alkostick, vilket är imponerande. Liksom Brandy cask doftar den (minst) dubbelt så gammal som den är; blint skulle jag nog ha gissat en 15–17 år gammal. Det är den där svagt metalliska tonen och den industriella smutsen, tänk svart lite kladdig gegga på en gammal maskin av järn, som gör att jag vill använda ordet ”funky”. Det finns, som så ofta när man provar whisky från Grythyttan med lite rök i, en tydlig släktskap med de härliga whiskies som görs i Campbeltown, särskilt då Springbank. Jag har inte mycket erfarenhet av whisky lagrad på fransk ek, men blint hade jag definitivt gissat på att detta var lagrat på sherryfat.

Smak: en syrlig rök är rejält omslingrad av en gyttrig fruktighet-med-tanniner. Fruktigheten är ugnsbakad och svårfångad: igen de mosade röda äpplena, en skvätt citrus, kanske plommon. Här finns också en tydlig men inte alls ettrig matta av kryddor, åt herbes de Provence-hållet, kanske med något inslag av anis. Finns här också marsipan? Många lager!

Eftersmak: den där ugnsbakade fruktkompotten möter metall och en svag rök-och-torv. Tydlig mynta i botten och en härlig oljighet. Liksom för smaken stör inte den höga alkoholhalten det minsta. Detta är som en lite ”funky” Springbank.

Snygga, enkla etiketter. Bild från Svenska Eldvatten.

Med vatten (en generös mängd): doften fortsätter på samma spår som tidigare, men med vaniljsås och en mer sherry- och bourbonfatsblandad whiskys blandning av frukt och just vanilj. Lite nyklippt gräs och ett stänk av ananas. Det metalliska har försvunnit ur doften. I gommen har det tillkommit rejält med mer ekbeska (läs tanniner, läs kinderna kollapsar in mot tungan), och mer citrus – grapefrukt? Jag tycker mig också känna något jag vill kalla brända russin. Härligt. Här finns också en svag ton av lösningsmedel, på ett bra sätt (tack för de fyra orden, Anki). Eftersmaken har blivit betydligt mindre insmickrande och är härligt rivig, med en mer bolmande rök under en kraftig kryddighet där kryddorna fått sällskap av chili flakes. Myntan har förvandlas till spearmint. Den vinner mycket på vattning, men eftersmaken vattnad kommer inte vara allas kopp te.

Sammanfattning: ja, denna whisky är just ”funky”. Jag föredrar Brandy cask, men om jag säger att jag sannolikt hade gissat på en någon konstig femtonårig Springbank blint betyder det ändå ett högt betyg för denna whisky. Jag landar i trakterna av 85 poäng. Det här är en whisky du som har en flaska av ska öppna, eftersom den kommer att vara en mycket intressant vattendelare. Servera den blint och be personer gissa åldern. Häll upp den till fyra vänner och be dem diskutera vad de har i glaset, och några kommer tycka att detta är kaotiskt och konstigt och säga 80 poäng, andra kommer vara lyriska och säga 90. En riktig vattendelare till whisky, alltså. Jag sätter hundra spänn på att ingen som provar denna eller Brandy cask utan att få veta vad det är i glaset sätter åldern på dem.

Så, det var mina noter på dessa überhypade buteljeringar. Fast vänta. Vi gör väl en egen bonuswhisky, because we can?

Svenska Eldvatten ”HittepåGrön”: Branpagne cask

Gult som blandas med blått blir ju grönt, right? Jag gjorde en vatting av Brandy och Champagne, blå och gul, vilket betyder att denna whisky har lagrats på Branpagne cask. Alkoholhalten torde ligga någonstans på runt 60,3% eller så. Ungefär 1,5 cl av varje whisky blandades och fick stå till sig i tre timmar – alldeles för lite egentligen – i ett glencairnglas med lock på.

Minns nu att eftersom de båda ingående whiskyerna kommer från samma destilleri och båda är maltwhisky har jag varken gjort en traditionell blended eller en blended malt: whiskyn i glaset är fortfarande en singelmalt, bara inte längre single cask.

Den här provningen utfördes under svåra omständigheter och i ganska hög fart (så blir det när man inte bara är whiskytokig utan också familjefar och det var dags att dra igång middagsbestyren). De koncenterade smaknoterna är förstås mest kuriosa, men kanske lite roliga att ta del av:

Doft: saltlaktrits – nästan djungelvrål – anis, smält smör, torv i botten, spearmint, skön smuts.

Smak: svår och stängd inledning där alkoholstyrkan känns; bränd torkad sherryfruktighet (russin, plommon, fikon), industrismuts. Linolja.

Eftersmak: rejäl spearmint i starten, oljig, röktouch, russin.

Med vatten: doften har blivit smutsigare, svart banan, brända russin, en del lätt bränt gummi. Smaken har blivit avsevärt mildare med svag torv, smuts och apelsin. Eftersmaken inleds mintigt, nästan chokladmintigt à la After Eight, fortsätter med ljusa frukter, smuts och ett stänk torvighet. Inga tanniner alls.

Sammanfattning: jag djupprovade som synes inte denna och ställde den inte heller mot de båda single casks, men detta var inte dumt alls. Släktskapet med de båda ingående whiskyerna är tydlig, men här skapades ändå tydligt något tredje: en ny whisky.

Slutord, äntligen

De två släpp från Grythyttan som nu gjorts av Svenska Eldvatten är inte de sista. Eftersom de inför släppet mer än antydde att det skulle komma flera whiskies i serien ”Silent Swede” var jag ju tvungen att fråga Svenska Eldvatten hur stor serien skulle bli och vad vi kunde vänta oss i den framöver. Peter Sjögren svarade såhär:

Tanken med serien är att skapa ett whiskybibliotek över ett svenskt nedlagt destilleri. Och därmed en serie som ska bestå av endast single casks och dessutom fullstora fat. Nästa släpp är redan buteljerat men det är lite logistik kvar innan vi vet exakt när det blir. […] Antal släpp i serien är inte hugget i sten, då det är kvaliteten på faten som är avgörande. Planen är att det bara ska vara ärliga och raka single casks, inget ihopbatchat.

Så, i denna whiskyvärld där allt mer saker ges ut i serier tror jag att jag äntligen har stött på den: en genuint intressant serie. Sverige har bara ett nedlagt destilleri som det finns whisky kvar från. Lagret är verkligen inte stort. Och whisky som kommit ut från nedlagda Grythyttan har på det stora hela verkligen imponerat på mig såhär långt. Jag ser med stort intresse fram emot mer från såväl Bergslagens independent bottler som Svenska Eldvatten.

Med tack till Henrik M för samplebyte som möjliggjort att min egen Champagne cask ännu har folien intakt. För andra whiskies från Grythyttan som jag har provat, se här


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén