Tjeders whisky

Bara whisky

En Craigellachie på 66,9%

Om man tittar på uppslagsordet Craigellachie i whiskybase och sedan sorterar alla de 690 whiskies som dyker upp så att det alkoholstarkaste kommer över finner man en single cask som har buteljerats på en astronomisk fatstyrka, 66,9%.

Det handlar om en 8 år gammal, sherrylagrad Craigellachie från den tyske oberoende buteljeraren Flickenschild i deras serie Scottish roadsigns. Utgåvan är på 300 flaskor och kan beställas online för €59.90 härifrån.

66,9% alltså. Ung Craigellachie på sherryfat på 66,9. Hur härligt ondskefullt galen lär inte denna whisky vara? Okej. Då ser vi vad vi har då:

Doft: kraftigt sherryfat har försökt rå på Craigellachies kraftiga destillat, men inte lyckats döda det. Du har dina mycket söta, nästan kladdiga sherrytoner – mosade fikon och mosade russin, spunnet socker – men också Craigellachies tjocka, lite svavliga oljighet. Alkoholstyrkan döljs väl av sherryn, men visst finns det inslag av handsprit här. Kalksten, drejarlera och apelsinmarmelad hittar jag också. Detta är en extrem whisky som vrålar, men det är egentligen inte en sherrybomb. Det är dock väldigt ”gyttrigt”, om ordet är begripligt: häftigare än bra eller dåligt. Tydligt ungt, tydligt fatvrål, tydligt destillat.

Puts hair on your back, huh?

Smak: inleds mycket sött av sherryfatet, med spunnet socker och lite smutsigt farinsocker; övergår i en härlig fuloljighet, med grapefrukt, varm tvåtaktsdiesel och faktiskt ganska fin fruktighet där under. Alkoholen bränner och ger den där lite ettriga munkänslan efter några sekunder, men inte alls så mycket som en kunde tro.

Eftersmak: visst är det spritigt à la handsprit, definitivt, men här finns också den där bittra engelska apelsinmarmeladen och en del smuts och oljighet. Ganska kort.

Med vatten (en tesked i cirka 2 cl): till en början reagerar den illa, men med lite tid i glaset ordnar det upp sig. Sockervattnet direkt efter vattning förädlas till farinsocker; svårfångad lite allmän sherryfruktighet. Craigellachies härligt kraftiga destillat blir tydligare. Bättre i gommen än på doften, med engelsk apelsinmarmelad möter motorolja möter fikon. Eftersmaken är fortsatt ganska kort: åldern avslöjar sig här. Maltsötma, citronzest, diesel, maskinrum: härligt.

Sammanfattning: en häftig whisky, en galen resa. Det går egentligen inte att sätta poäng på sådant här. Vi är definitivt under 90 och definitivt över 80, men det är en whisky som framför allt är extrem. Det är för gyttrigt för ett högt betyg, för häftigt och galet för ett lågt. Efter vattning är det lättare att betygsätta, då är det mer som en härlig men väldigt ung whisky. Gillar man ung whisky (check!) och gillar man Craigellachie (check!) skulle jag dra till med 85. Gillar man ingetdera av de två kommer man tycka detta ligger på klart under 80.

*

Tack till Whiskynörden, Johan Borgemo, för sample.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2025 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén