Tjeders whisky

Bara whisky

Bunnahabhain Darach Ùr

Vi stannar på Islay. Idag, en NAS-whisky för taxfreemarknaden som inte säljs längre. Åren 2008–2013 hann Bunnahabhain buteljera tio numrerade batcher av denna whisky, som lagrats på fat av amerikansk nyek. (Förresten: ett JÄTTETACK till Bunnahabhain för att ni sätter ut batchnummer på nästan alla era utgåvor. Att inte alla destillerier gör detta är verkligen synd.) Den jag provade var med stor sannolikhet den sista batchen, buteljerad 2013; jag köpte min flaska typ 2014 och detta var på en tid då jag inte begrep eller kunde vad det där med en batch var, så inte har jag skrivit upp vilket batchnummer det var på min flaska, inte.

Här är batch 10 av Darach Ùr i whiskybase. Den är som Bunna numera normalt är buteljerad på 46,3%, och åldern är alltså okänd (men mognaden går fort i fat av nyek, så väldigt sannolikt under tio år). Jag tror jag gav typ 500 spänn för min flaska på en liter för sådär runt fem år sedan. Så, när jag jagade runt i samplesberget efter samples på just Islaywhisky, hittade jag ett sample jag hällt upp av min sedan länge länge tömda flaska. Jag har alltså petat i mig runt 97 cl av denna whisky redan, men det var i en tid innan jag skrev smaknoter på något konsekvent sätt. Jag har minns den som en helt okej whisky, inget mer.

Doft: massiv vanilj- och kolabomb, är det första som talar – som vrålar – ur glaset. Låt den lugna sig lite i glaset, och här finns också malt/något slags grova flingor. Mycket kryddor: inlagd ingefära, kanel, lite kryddnejlika. Koppar, och något slags syrlig variant av hallonremmar. Alkoholen sticker i näsan, vilket pekar mot att whiskyn är ung, säg en 6–8 år gammal. Nyhyvlade plankor. Tydligt fatdriven, ”modern” whisky. Bättre än jag mindes den.

Smak: syrligare (men vad? Lite sura äpplen?), visst finns här kola och en hel del vanilj men också grappatoner: det är ungdomen som avslöjar sig. En hel del av innehållet i en pennvässare. Nässlor/lite ettrigt gräsig ton; sågspån. Gröna vindruvor. Mycket tydligt ung. Alkoholen känns spritig i munnen. Jag blir förvånad om denna whisky är 8 YO: Jag misstänker snarare en 6–7 år. Smaken är märkbart sämre än doften.

Eftersmak: vanilj inleder, nästan syntetisk vanilj; grädde, gräs. Ganska kort.

Med vatten: ”grönare”: mer på gräs, nästan åt salladshållet också, faktiskt med en svag ton av äppelcidervinäger. Kryddorna och den kraftiga vaniljen och kolan backar. Yngre än tidigare, men det är ändå en utveckling jag föredrar: lite mindre vrål, lite mer naket. Svag rökslinga. I gommen är det mindre syrligt i inledningen, matoljigt (det är sällan ett gott tecken) och mindre blyerts (tack). Dock är fruktigheten nu mer platt, mer åt gråpäron och röda äpplen och liksom inget mer. Något mindre alkostick, och kryddorna är som bortblåsta. Eftersmaken är fet, smörig, här kommer kolan tillbaka. Svårfångade lite ettriga kryddor.

Sammanfattning: tja…nej, Bunnahabhain, trots en oväntat maffig doft är detta så väldigt långt från den så härliga 12 YO. Det är inget som är direkt illa med denna whisky, men den är inte i närheten av så bra Bunnahabhain brukar och kan vara.

Vi som intresserar oss för whisky har vant oss vid att många destillerier konkurrerar med varandra på taxfreehyllorna med grejer som är kännbart sämre än deras vanliga utbud – särskilt om whiskyn saknar en åldersangivelse. Det har nästan blivit något som man tar för givet, att en NAS för travel retail (på engelska heter taxfree sällan taxfree) kommer hålla låg kvalitete. Men VARFÖR DET? Egentligen? Varför skulle det du säljer på en flygplats behöva vara sämre än det du säljer på andra ställen? Tanken är väl ändå både att sälja där på flygplatsen och att locka folk till varumärket, att få dem att köpa en flaska till, och en flaska till? Denna whisky är alltså inte katastrofalt dåligt (som, faktiskt, en hel del av Laphroaigs utgåvor för taxfree är eller har varit, det var ett tag sedan jag provade), men det är för ungt och ofärdigt. Det är som att destillerier och ägargrupper anser att man behöver slå sig in på taxfreemarknaden med sämre whisky än vad man normalt gör. Är inte det lite föraktfullt mot konsumenterna, ändå?

Ibland – ofta – kan ung whisky vara härligt, men här blir det varken ”ungt och kaxigt och härligt spretigt” eller ”väl sammansatt”. Bara liksom inte riktigt redo för flaska än. Det är inte dåligt, och den funkar säkert bättre utan djupanalys som här, men synar man denna whisky i sömmarna framträder betydande mängder bristande kvalitet. 77 poäng.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén