Häromkvällen drack jag en Svensk rök från det märkligt underskattade destilleriet Mackmyra. Svensk rök lanserades i september 2013 och har sedan dess utgjort Mackmyras kärnsortiment ihop med Svensk ek (tidigare Den första utgåvan) och Brukswhisky. Kortrecension för dig som har bråttom: ja tack, detta är sannolikt den bästa officiellt utgivna Mackmyra jag har druckit.
Innan vi går in på smaknoter vill jag rikta ett tack till Mackmyra för att de satt ut batchnummer på denna whisky. Sålunda dricker jag Mackmyra Svensk rök, batch nr. 06003. (En batch är en blandning; en unik samling fat som blandats samman och buteljerats. All whisky i världen som inte är single cask-utgåvor är blandade i batcher om whiskyn utkommit mer än en enda gång. Nästan alltid väljer destillerierna att inte skriva ut batchnummer, eftersom de vill låtsas att varje batch smakar exakt likadant. Aberlour A’bunadh är ett exempel på en känd whisky som ges ut och som getts batchnummer. Som whiskyiintresserad skulle jag gärna se att många fler satte ut batchnummer på sina whiskies.) Jag mejlade Magnus Dandanell på Mackmyra och frågade hur jag skulle tolka det något kryptiska batchnumret, och han svarade helt nyss att sexan betyder att det handlar om Svensk rök ”och 3:an att det är blandning nummer 3 (som gjordes 2014)”. Så, då vet vi: Svensk rök, batch 3, blandad och med all sannolikhet också buteljerad 2014 är det i glaset!
Whiskyn håller en alkoholhalt på 46,1% och är, som allt Mackmyra har gett ut utom den begränsade utgåvan TIO, en NAS-whisky: den saknar åldersangivelse. Som med all NAS-whisky skulle jag gärna se en åldersbestämning. Det måste inte ens vara på flaskan, bara jag någonstans på Mackmyras hemsida kunde se hur gammal denna whisky är vore jag nöjd. Jag vill kunna kolla upp Svensk rök, skriva in mitt batchnummer, och så få se exakt hur stor batchen var, vilka fat som ingick i den batchen, och hur gammal whiskyn är. På samma hemsida skulle jag också gärna se en beskrivning av fatblandningen man gjort för denna whisky. Är det 100% bourbonfat, som jag tror, eller finns det kanske några fat med nyek här, som kryddigheten månne skvallrar om? Hur stora är faten whiskyn legat på?
Nåja, Mackmyra är ju knappast ensamma om att inte berätta det exakta receptet för sina whiskies och med att inte sätta ut ålder på sina buteljeringar; det är snarare normen i branschen. Vidare mot smaknoterna!
Doft: underbart rått och ungt och en rök som inte är som någon annan rök: ung och citrusig (citron, men än mer apelsinmarmelad) ligger på en rökig skogsbädd av…något. Jag ska inte låtsas som att jag faktiskt känner enriset som de genialt lägger på torven för att få en unikt ”svensk” touch på sin rökta malt på Mackmyra, men något ”skogigt” är det i röken: tallbarr kanske, eller enbär utan att alls dra åt ginhållet. Ibland känner jag en jästig ton i Mackmyra, men den hittar jag inte här. Lädertoner finns här också. Mest är det en härligt spetsig rök mot en bakgrund av höstblöt skog, apelsinmarmelad och läderfåtölj. Gillar man sin rök ung är detta en kanondoft. Efter en längre tid och efter att försiktigt låta whiskyn åka runt i glaset djupnar röken rejält, chilipeppar tillkommer, och någonstans långt bak vaknar kolatoner.
En bra svensk rökare, upphälld och klar.
Med vatten: apelsinmarmeladen blev till upphackade färska citroner och apelsiner, och rosépepparn från gommen gör sig till känna. Röken förblir dominant på ett bra sätt. Ugnstorkade äppelskivor med en skvätt kanel på; att jag tycker att det är kanel på dem torde vara något slags minnesassociation mer än att kanelen egentligen finns där.
Smak: det första ordet jag skrev ned var ”skogsbrand”, men det är missvisande för den röken är svart och bolmande och rejäl; det här är mer en rejäl brasa på fuktig skog som brinner i en glänta på hög värme utan bolmande lätt kvalmig rökutveckling; blöt skog och rök, helt enkelt. Svartpeppar, rosépeppar. Det är ungdomligt: en klar touch av Mackmyras newmake Vit hund efter en fem–tio sekunder i gommen, men på ett bra sätt (Vit hund är annars inte jättekul, tycker jag). Bittrare än snoken, och citrusen har här blivit till mer blodgrape än apelsin. Inte jättekomplex, men härligt rå utan att vara spretig. Min gissning är att om denna utgåva inte involverar små fat utan tvåhundralitersbarrels håller whiskyn en ålder på runt sex år.
Med vatten: det ungdomliga framkommer tydligare, röken har lugnat sig lite. Det finns en sälta här som jag inte kände tidigare också, något mineraliskt (jag hämtade en ordbok, ”mineralisk” är adjektivet).
Destilleriets egna något överdramatiska reklambild.
Eftersmak: inleds med peppar och ett slags chilibränn långt ner i svalget, sedan en liten, ljuvlig beska som fångas upp av en klart oväntad rejält söt puff av honung. Vi snackar en halv tesked honung rätt i munnen mitt i beskan – en härlig krock. Först här känner jag av de där vaniljtonerna som annars brukar kännas tydligt i bourbonlagringar (jag bara utgår från att den här whiskyn är bourbonlagrad). Efter en tid, det jag ofta finner i Mackmyra: massor av äpple. Med vatten: chilibrännet i min hals förlängs, honungen backar rejält, vaniljen flyttar fram något.
Sammanfattning: detta är den bästa officiella buteljering av Mackmyra jag har smakat. Jag har förvisso druckit mer än provat deras momentserie, och bara ett fåtal ur den, och de har jag verkligen gillat. Men det här är efter vad jag kan minnas bättre: välkomponerat, lagom rivigt utan att bli spretigt, och ljuvligt mitt i röken. Det är som att äta halvbränd skog under en regnig svampplockning i september. Jag kan inte för mitt liv förstå varför folk i olika whiskyforum på nätet är så avigt inställda till de whiskies Mackmyra släpper. Jag smakar denna whisky och tänker mest: what’s not to love?
Svensk rök kommer i en flaska på 50 cl och betingar ett pris på 462 kronor på Systembolaget.
