Jag köpte 2016 en flaska 21 YO Aultmore. Jag tyckte den var helt enormt bra. Så provade jag den igen på Cinderella whisky fair och tyckte att den inte alls var lika bra som jag mindes den: bra, men inte i samma klass som mitt minne av min egen flaska hemma. Givetvis var det till att köpa ett sample och sedan jämföra – jag har nämligen ypperligt liten tilltro till min egen förmåga att minnas hur en viss whisky jag smakat vid annat tillfälle egentligen doftade och smakade.
En randanmärkning. På båda dessa Aultmore 21 står det samma batchnummer: 00107. I whiskybase (länk ovan) finns den första batchen inlagd, buteljerad 2014: den har även den batchnumret 00107. Batchnumret är alltså en rent estetisk grej som de lagt på såväl låda som etkett. Detta gillar jag inte. Ska en flaska ha ett angivet batchnummer ska batchen ange något – förslagsvis vilken batch av en viss utgåva det rör sig om. Jag skulle gärna se att fler destillerier tydligt angav batchnummer för sina officiella buteljeringar, men man borde åtminstone kunna kräva att flaskor som verkligen har batchnummer på sig har nummer som betyder något.
Hur som. Två glas, båda fyllda med Aultmore 21 YO. Den ena är från min egen flaska, buteljerad 2016, den andra från en flaska buteljerad 2017. (Nej, jag har inte skrivit upp precis vilket datum de båda var buteljerade, men buteljeringsdatum kan fås fram genom att läsa den så kallade bottle code, på baksidan och under etiketten.) Båda är buteljerade på 46% och ska alltså teoretiskt sett vara ”samma” whisky. Whiskyn buteljerad 2016 har varit öppnad klart längre än den buteljerad 2017, i över ett år, vilket skulle kunna betyda en viss fördel eller mer sannolikt efter så lång tid en viss nackdel för den whiskyn. Något som talar för att det finns skillnader mellan dessa whiskies är att redan färgen skiljer sig ganska markant mellan utgåvorna (de är båda utan färgmedel). Tyvärr tog jag bilden när det bara var ypperligt lite kvar i glasen, men den klart mörkare buteljeringen från 2016 (den vänstra) är ändå tydlig.
Mycket tydlig färgskillnad mellan de båda versionerna av Aultmore 21 YO.
Nu ska vi inte göra rookiemisstaget att tro att ”mörkare är bättre”. Mörkare är ofta mer sherry, eller mer first-fillfat, eller mer nyek, eller mer spansk ek. Det i sig säger noll och intet om vilken kvalitet whiskyn har.
Jag genomförde denna provning i form av en trippel utmaning till mig själv:
1) vilken tycker jag är bäst?
2) jag gav mig själv bara fyra ord för doft, fyra ord för smak, och fyra ord för eftersmak. Det lyckades som ni snart ser nästan. Jag var tvungen att kvalificera några av orden.
3) Jag ville prova att sätta poäng på dessa båda whiskies, hur svårt jag än tycker att det är att arbeta med poäng – ännu mer så om man sätter individuella poäng på doft, smak, eftersmak och helhetsintryck.
Jag använde inte vatten för denna provning. Jag hade inte tillgång till en pipett, och ska två likartade whiskies jämföras bör de vattnas precis lika mycket. Så, då vet ni förutsättningarna, då kör vi!
Aultmore 21 YO, bottled 2016
Doft: linolja/träolja; nässlor (på ett bra sätt!!); tallbarrsolja; (försiktig) smuts. (22)
Smak: maltsötma; tallbar; träolja; wow. (22)
Eftersmak: fuloljig; vanilj; IPA; lång. (23)
Helhetsintryck: en riktigt riktigt bra whisky. Karaktärsfull, konsekvent, både lite bråkig och lagom smutsig och ändå oerhört konsekvent och mångfacetterad från doft till eftersmak. En riktig pärla till whisky. (21)
Poäng: 88.
Aultmore 21 YO, bottled 2017
Doft: matoljig; tall; (blek) vanilj; ananas. (20)
Smak: vanilj; ananas; träolja; (ljuv) beska. (21)
Eftersmak: kryddig; (ful)oljig; maltsötma; mellanlång. (22)
Helhetsintryck: en bra whisky, dock något ”trött” särskilt i doften. (typ 20)
Poäng: det där blir ju 83 för den som ägnar sig åt matematik, men en sammanvägd bedömning är snarare typ 84.
Reflektioner
Jag har relativt nyligen jämfört tre utgåvor av Ardbeg TEN, buteljerade med totalt ett decennium emellan sig. Skillnaderna var hårfina. Visst fanns de, men det var mycket svårt att skilja de tre Ardbeg TEN åt. Jag hade väntat mig något liknande med de här båda Aultmore 21, att jag verkligen skulle behöva arbeta för att se om de båda whiskyerna skilde sig åt. Så var verkligen inte fallet. Skillnaderna är enorma. Whiskyn buteljerad 2016 är många snäpp bättre än den buteljerad 2017, dessutom på sätt som är kontraintuitiva mot att den stått öppen längre: 2016 var markant ”piggare” i doft, smak och eftersmak. Men inte bara det: doft- och smakprofilen på dessa båda skiljer sig markant åt. Den kraftiga och helt underbara träoljan i 2016 var inte i närheten av så stark i 2017, som istället drog åt ananashållet och hade tydligare toner av vanilj på doften. De är knappt ens kusiner med varandra, de två whiskyerna jag hade i glasen.
En annan reflektion är att det är synnerligen svårt att beskriva en whisky så kortfattat som jag valde att försöka göra. Ta detta med att det står nässlor på doften på buteljeringen 2016. Nässlor, det låter inte helt bra. Men den doften är helt fantastisk: kraftig, intensiv, något helt annat än vag gräsighet som ofta kan finnas i whiskies. Alltför koncentrerade smaknoter gör, tycker jag, inte riktigt en provad whisky rättvisa.
Ytterligare en slutsats är glädjande för min del: jag mindes 2016 som bättre än det jag fick prova där på Cinderella, och det var verkligen så att jag vid jämförelse tyckte att den från 2016 var många, många snäpp bättre.
Inte alla destillerier arbetar aktivt med att få till det av skottarna så älskade consistency, att nya batcher av samma whisky ska dofta och smaka som den föregående batchen. Springbank är ett exempel på att man inte bekymrar sig över att det ”svajar i batcherna”, som det heter på whiskylingo. Det är dock synnerligen ovanligt att detta inte är målet. Att Aultmore 21 svajar mellan två batcher på det här sättet är därför anmärkningsvärt.
