Idag i glaset, en nyligen släppt Bunna från Gordon & MacPhail. Det handlar om en trettonåring från ett first-fill sherryfat som buteljerats speciellt för Sverige genom importören Symposions försorg. 250 flaskor släpptes den 27 oktober till priset 1588 kronor. Webbsläppet sålde slut fort men det finns i skrivande stund runt 20 flaskor kvar i butiker i Malmö, Stockholm och Skellefteå.
Den buteljerade whiskyn håller 57,1. Det jag har i glaset är dock fatprov från samma fat (#452) draget något tidigare. Fatprovet håller 57,7%. En annan whisky således, men säkerligen mycket närbesläktad med det som finns i flaskan.
Doft: oooh, denna tarvar vatten. Stängt men härligt. Nya sneakers, listfärg, läder. Jag tänker läder som doften från en riktigt gammal sadel. Nybakat bröd. Visst finns här de mörka frukterna typiska för sherryfat också, men alkoholhalten och den relativa ungdomen ligger fortfarande lite i vägen. Med vatten kommer detta bli något helt annat, det som drar åt en alkostickig ettrighet kommer lugna ned sig och bli vackert.
Smak: stängd även här, men med kort tid i munnen kommer chokladmousse, torkad ingefära, och apelsiner.
Eftersmak: choklad igen, mörkare sådan nu, och mynta.
Med vatten – ingen liten skvätt men vi lär fortfarande ligga på på över 50%: nej men hej whiskyn, där är du ju! Lädret hänger kvar men har nu sällskap med fläderblom, plommon, svarta vinbär och julknäck. Massor av valnötter. Så stängd på fatstyrka, öppnar sig rejält med vatten. Smaken är även den något helt annat: julkryddor, björnbär, mörk choklad. Läckert: en klassisk sherrybomb. Eftersmaken är lite mer motvalls, med inledande beska och en förvisso balanserad pepprighet.
Det här med att vattna förresten. Jag ser så ofta folk som skriver varianter av att ”den öppnar upp sig med ett par droppar vatten”. Har du en whisky som ligger uppåt en 60% och släpper två droppar vatten är det ingen vidare möjlighet du ger whiskyn att reagera med vattnet och bli något annat. Så länge din whisky inte är säg en 20 bast och uppåt, var inte rädd för att ösa på när du vattnar.
Sammanfattning: det var ett tag sedan sist jag provade Bunnahabhain. Jag vet inte om själva destilleriet egentligen spelar så stor roll just här: ett kraftigt sherryfat styr showen i glaset, och hade nog gjort det oavsett vilken sprit det hade fyllt med. Men vad gör väl det när det är gott? Den som väljer att inte vattna denna missar i princip hela whiskyn. 86 poäng.
*
Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.
