Balblair: destilleriet med den underbara whiskyn och de klotrunda galenpannorna. 1990 fyllde Gordon & MacPhail en refill sherry butt med fatnummer 4169. 32 år senare tyckte de att whiskyn var mogen, och buteljerade. Detta, kära vänner, förblir det bästa receptet för whisky – inga slutlagringar, låt det ligga bara. Något är lite mysko med fatet, för visst är 32 år en lång tid, men gav det verkligen bara 114 flaskor? Skulle typ bara 80 liter av 500 ha varit kvar? Hur som släpptes 12 flaskor av de 114 på Systembolaget idag den 15 november. Priset var 10000 kronor minus ett och nu på kvällen ser jag föga oväntat av noll av de tolv finns kvar att boka.
I denna tid då gammal whisky verkar handla mer om handblåsta specialflaskor och tossiga lådor är det en lisa för själen att se att flaskformen är normal och trälådan ändå rätt nedtonad relativt annat som branschen pysslar med.
Här har ni whiskyn i whiskybase. Här har ni importören Symposions ord om whiskyn.
Just det, whiskyn ligger på kraftiga 58,2%. Det jag har fått möjlighet att prova är ett fatsample från samma fat, då höll whiskyn 60,0%. Och såhär tyckte jag:
Doft: alltså, lägg av. Stoppa matchen. Perfektion. Mahogny, valnötter, svagt av fernissa. Apelsin som man satt kryddnejlika i, men svagt, svagt. Svarta vinbär. Här finns inga felnoter, allt är perfekt integrerat, de mörka frukterna och bären har blivit ett koncentrat men inget vrålar, det ligger en bit bak. Dyr kakaostark chokladmousse. Jag har sjukt svårt för romrussin både i doft och smak men här finns en touch av det och det funkar hur bra som helst.
Smak: Inget alkobett efter alla dessa år. Fikonmarmelad, apelsinzest, nejlika; en härlig och tydlig oljighet, och så ett perfekt muller av kakao och glöggkryddor. Den här kan man hålla i munnen hur länge som helst, det är bara att blunda och njuta.
Eftersmak: choklad igen, valnötter och de inkokade kryddorna hos en köttgryta med lagerblad, svartpeppar och vad-vet-jag, allsköns perfekta kryddighet.
Med vatten: apelsinblom, julkaka, muskotnöt och mandariner kommer fram. Smaken har mildrats åt samma håll, det är fruktblommigare nu, samma mångfacetterade balans som tidigare. Eftersmaken har fått tillskott av färsk mynta.
Sammanfattning: en whisky rörd av gudarna (även om de förstås inte finns). Det är svårt att påstå att något kan vara tiotusen kronor gott. Å andra sidan, denna centiliter som jag just petat i mig, var den mer än 143 kronor god? Utan några som helst tvivel. Helt enkelt fantastiskt bra whisky. 92 poäng, kanske till och med att det finns häng på 93 här.
*
Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.
