Tjeders whisky

Bara whisky

Mortlach 75 YO snart i min mun: nedräkningen har börjat…

| Inga kommentarer

Det pirrar lite i magen. Snart är det dags. Jag tittar i kalendern. Jag tittar igen. Det går en dag. Jag tittar igen. Jag är en sjuåring i en bil: är vi fraaaaaaamme snaaaaaart?

Det är inte en stor, svensk whiskyhändelse som är på g. Det är en världshändelse. På Malmö öl- och whiskymässa har whiskyimportören Symposion organiserat en provning av extremt slag. Världens äldsta whisky – en sjuttiofemårig Mortlach destillerad 1939 som buteljerades 2015 i en upplaga om 100 flaskor – ska öppnas och provas. Provningsledare är Stuart Urquart från den oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail, som gjort buteljeringen. Jag ska dit. Och hur mycket jag än försöker att fokusera på annat än den där himla Mortlach 75 YO är det svårt att komma ifrån att jag ska få möjligheten att prova den – världens äldsta whisky. Världens. Äldsta. Whisky. Låt oss helt enkelt kalla den VÄW. Det är den äldsta whiskyn någonsin ever i världen, sa jag det?

Linan där denna whisky ska provas är även den galen. Såhär ser den ut:

Bara skräpwhisky. Not.

Bara ofärdig NAS lagrad på skräpfat. Not.

Här är linan, från vänster till höger: 1. Macallan 1945, 45,1 %. 2. Glen Grant 1955, 40%. 3. Highland Park 1973, 43%. 4. Mortlach 75 Years Old Generations, 44,4%. 5. Linkwood 1954, 40%. 6. Strathisla 1953, 43%. Alla whiskies är lagrade på first-fill sherryfat. Det finns inte en normal butelj i den där linan. Möjligen, månne Highland Park, inlagd som ett slags referenswhisky. När jag köper whisky tycker jag att jag tar i om jag kommer upp fyrsiffrigt, och även om jag allt oftare går över den gränsen är detta whisky i en helt annan klass än vad jag är van att avsmaka och prova. Som sagt: är vi fraaaaaaaaamme snaaaaaaaart?

Jag jobbar och jobbar och jobbar mentalt på att inte göra som de gjort på bilden ovan, göra VÄW större än de andra och fokusera på att det är just den jag ska få prova. Det är sex galna, inte en galen, whiskies, inte whisky, som jag ska få prova.

Eftersom det ligger i min personlighet att alltid vara liiiiiiiiiite, lite motvalls måste jag samtidigt säga det så att det är sagt: Mortlach 75 YO är i viss mån en jippobuteljering. Inte så att jag tror att den är något annat än bra, Gordon & MacPhail skulle aldrig göra ett dåligt släpp. Men den extrema flaskan och det extrema priset (sådär en kvarts miljon kronor) är sådana att flaskan inte riktigt är whisky utan ett investeringsobjekt (och ett samlarobjekt för de lirare som har en sådan ekonomi att de glatt hostar upp 250 papp för något som de vill kunna titta på – även om de som på detta vis hostat knappast gör det utan koll på att det som inhandlats är värt mer om tio eller trettio år). En flaska Mortlach 75 YO kan bäst jämföras med en option: den som köper en flaska köper rätten att sälja dyrare framöver. Samtidigt vill jag just därför lyfta på hatten åt Thomas Kuuttanen på Symposion som öppnar en flaska och häller upp dropparna till ett pris som ligger rejält under vad flaskan är värd på marknaden. Som han säger på Symposions hemsida:

Vi tycker att whisky ska drickas, och en så här sensationell whisky har vi en skyldighet att inte gömma undan i vår skattkammare. Vi vill dela den med whiskyvänner som förstår vilken unik upplevelse detta är.

Jag gillar det tänket: whisky, även extrem whisky, är till för att drickas. Även om provningen förstås innebär väldigt mycket publicitet (som sådan jag just ger den).

Hade det förresten inte varit mycket häftigare om just Gordon & MacPhail, med sina normalt raka, enkla etiketter och sin nedtonade design, hade valt att hälla upp vätskan på en helt vanlig flaska och gett den en helt vanlig etikett? Men det verkar bara vara jag som tycker att buteljen, liksom föregångaren Mortlach 70 YO i ungefär samma stil, är skitful. Jag har tidigare skrivit om extrema designer på whiskyflaskor, och min åsikt har inte ändrats: jag tycker helt enkelt att de är fåniga. Designen är gjord för maximal mediaexponering, priset är sådant att det ska nämnas i så många artiklar som möjligt, och den högtidliga bilden av flaskans avslöjande ska publiceras på så många ställen som möjligt, det är liksom en del av tänket bakom buteljeringen. Och visst, jag faller pladask ned i samma grop, när jag tenderar att se de andra fem flaskorna i linan som en bakgrund till VÄW. Och ja, jag sällar mig till de många som sprider den här bilden:

VÄW. Kolla in snubben i bakgrunden!

VÄW. Kolla in snubben i bakgrunden!

Med allt detta sagt är jag ändå som ett barn som sniffar runt julgranen två dagar före julafton. Jag vill bara att det ska bli fredag. Två dagar till Mortlach 75 YO: idag är VÄW–2.

Det finns fortfarande platser kvar till provningen, som genomförs både på fredagen, när jag går, och på lördagen – boka här. Chansen kommer aldrig tillbaka. Ses vi där?


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.