Idag har jag provat en intressant whisky som jag ännu inte vet vad är. Jag har satt ihop en liten whiskyklubb på tolv personer. Vi kallar oss för Blindskottsklubben. Varje onsdag sitter vi uppkopplade på Facebook och liveprovar en whisky blint. Det är som ett litet whiskyuniversitet, jag lär mig massor av de där fasligt skarpa näsorna och det oerhörda kunnande som finns i gruppen. Blindprovning är egentligen det enda vettiga sättet att prova whisky: bara så kan en komma över sina förutfattade meningar om destillerier och åldrar och lagringar. Någon gång kommer jag säkert att blogga om de där liveprovningarna, hur olika och lika vi tycker om den whisky som provas – kanske blir det en post om Box första släpp The Pioneer, som togs emot ordentligt olikt av de olika deltagarna. (En reflektion efter den provningen kan du njuta av här, i en av überskarpa Anki Ulvmånes mycket njutbara ständigt återkommande onsdagsvideor – missa aldrig en lill-lördag med Mrs. Wolfmoon!). Jag hade ansvar för att göra utskick till alla i maj, så då visste jag vad det var i glasen och kunde njuta av alla andras gissningar. Den här månaden är det Håkan Staaf som står för utskicket. Jag har just smakat denna dags blindprov, eftersom jag har förhinder vid liveprovningen. Jag vet inte vad det är jag har druckit, alltså, och tänkte outa min egen förvirring kring whiskyn här på bloggen. Jag vill ju gärna tro att jag kan något om det här med att prova whisky; på det här sättet kan ni få se hur svårt det är – för mig, i alla fall.
Doft: ljuv mycket diskret rök med visst alkotryck; helt klart en bourbonlagring. Röda äpplen, sot, oljigt, men röken tar inte överhand. Förmodligen relativt ungt och 46%. Lite peppar, med tid blir äpplena mer av en äppelpaj. Lite ”jästig”, något jag inte alls brukar uppskatta men som funkar bra här. Svag medicinal touch. Jäst och äpplen, huh? Privatfat från Mackmyra månne…? Men varför då inte alkostarkare…? Nej, jag lämnar det spåret. Någonstans långt bak anar jag tobak och läder. Med vatten: oj, vad mycket som hände! Mycket svagare röktouch, äpplena mognar, aprikos kliver in, sågspån, lite fuktigare läder.
Whiskyprovningsförvirringsselfie.
Smak: känns lätt i gommen först, men sedan kommer en härlig oljighet; bara litet inslag av vanilj, härligt ung lite rå rök. Lite pepprig attack på tungan. Tankarna drar åt Talisker, ung obereonde buteljering. Det finns tång här också, en härlig sälta. Om Pulteney någonsin körde rökig malt skulle det kunna vara något åt det här hållet, inte minst med tanke på oljigheten. Tobak känner jag rejält av på andra sippen, och lädertoner. Nej, inte Talisker heller… Med vatten: ändrades inte lika mycket som gommen. Mer äpplen, jag upplever röken som ytterligare lite yngre och mer diskret; pepparattacken dock kvar in a big way.
Eftersmak: torkar upp ganska fort och lämnar en med torkade äpplen, lätt bränd vanilj, färska herbes de provence i stora mängder, viss pepprighet. En ganska ”allmän” eftersmak för en ung rökbourbon, i min gom. Lite kort, lite tråkig. Med vatten: lite mer spännande, medicinala toner mycket starkare nu, en beskhet som drar rejält åt Craigellachiehållet, men de kör ju inte rökig malt. Eftersmaken blev helt underbar med vatten, köttigare, spretigare på ett bra sätt. Jag gillar att skapa adjektiv, så here goes: wormtubsig. Tänk Craigellachie, Old Pulteney, men med en rök som hämtad från Kilchoman.
Sammanfattning: Lite småtråkig utan vatten, denna, men jag gillar att jag kan hitta smaker och dofter relativt lätt trots röken, som ofta, för mig, är lika njutbar som den är svårprövad. Med vatten blommade denna whisky upp rejält. Ju mer jag sitter med sista vattnade skvätten, ju mer förälskad blir jag. Detta är ungt, under tio år alla gånger. Jag tycker att den där lädertonen och tobaken och den unga röken talar för Box, men har någon fått tanken att vattna ner sitt privatfat månne? Och eftersmaken är inte ”boxisk” alls, i min gom. Nä, denna var för klurig för mig. Jag struntar i att eftersmaken inte passar och drar till med Kilchoman, någon av de tidiga släppen, de där summer winter autumn etc. Säg Winter 2010 bara för att ha dragit till med något. Den är bara treårig, och fullt så ung tror jag väl egentligen inte att detta som jag drack var.
…svar på den luriga frågan ”Vad var det i glaset?” publiceras alltså i denna post när jag väl har fått svaret, när alla andra i Blindskottsklubben har provat den och Håkan avslöjar innehållet. Sist när jag gissade på ung oberoende buteljering av Talisker var det en rökig single cask från Ben Nevis vi hade provat.
EDIT, 15 juni 2015: jag har nu fått svar på vad det var i glaset:
Det VAR en Mackmyra!!
Misann! Femårig Mackmyra från privatfat, recept extra rök på bourbonfat, 49,3%. I framtiden ska jag lita på mitt första intryck mer: ”Förmodligen relativt ungt och 46%. Lite peppar, med tid blir äpplena mer av en äppelpaj. Lite ’jästig’, något jag inte alls brukar uppskatta men som funkar bra här. Svag medicinal touch. Jäst och äpplen, huh? Privatfat från Mackmyra månne…?” Och så var det just det!
