Tjeders whisky

Bara whisky

Chichibu The first, 61,5%

| Inga kommentarer

Ichiro Akuto är legendarisk i whiskyvärlden. Han är mannen bakom den mångomtalade kortleksserien och sedermera grundare av destilleriet Chichibu i Japan. I glaset idag har jag ett sample av den allra första whisky Chichibu släppte, The First. Jag har provat några Chichibu tidigare och varit mycket imponerad. Den här gången är förväntningarna lågt ställda. Vi talar om treårig whisky, destillerad 2008 och lagd på flaska 2011, i en upplaga på 7400 buteljer. Whiskyn har inte, som fallet ofta är med destillerier som släpper riktigt ung whisky, legat främst på små fat, utan på hela barrels, alltså 200-litersfat. Det kan omöjligen smaka moget och redo för buteljering, tänker jag.

Doft: efter bara två minuter i glaset: whoa, sprit med vanilj är första intrycket, alkoholen mycket kraftig. Med försiktighet och med näsan en bra bit ovanför glaset känner jag äpplen, vaniljen mycket tydlig, men även där känns spriten lite nästan som desivon. En mycket diskret doft, välbalanserad men svag, vagt blommig (sommaräng). En rejäl skvätt vatten gör underverk med den stängda doften, och tar fram det blommiga inslaget mer; vaniljen liksom djupnar och blir mindre syntetisk. Ännu mer vatten lyfter fram gråpäron och något sött utan att vara honung, åt farinsockerhållet. Med denna sista skvätt vatten hittar whiskyn hem och blir välbalanserad, mindre ”vaniljig” och mer komplex.

Ett skickligt hantverk.

Ett skickligt hantverk.

Smak: oväntat välbalanserad igen, alkoholstark men inte spritig; vanilj, rejält med honung; ”färska” blommor mer än torkade. Ett litet inslag av plast, men det kan vara mitt sample som är lite lätt kontaminerat, det har stått i snart ett år i en plastbehållare. Med vatten: fortfarande mest vanilj och blommor och väldigt ungt och outvecklat. Det finns något åt citron- och kolapajhållet här, långt bak. Med ännu mer vatten blir det till en ljuv blandning av blommor, torkade kryddor och citron; vaniljen och honungen från bourbonfaten är nu inte lika mycket ”in your face” utan ligger mer i bakgrunden. Jag upplever den som mycket ung, men klart äldre än sina tre år.

Eftersmak: torkade örter, torkade äpplen. Söt mer än besk. Det finns en koppling mellan traditionellt snäll Speysidewhisky och välgjord japansk dito (när de inte kör rökiga recept, vilket Chichibu också gör med jämna mellanrum); jag hade definitivt gissat på något destilleri i Speyside om detta hade varit ett blindprov. Med vatten, blaskigare och oväntat urlakat, även om en rad kryddor och även citrustoner kommer fram som bara anades tidigare – men samtidigt fortfarande spritigt. Men ännu mer vatten kommer en vagt jordig ton fram, och en härlig, rejäl knippe mynta (!).

Sammanfattning: den här whiskyn är kul att ha provat men inte riktigt lika rolig att dricka. Mycket mycket bra för att vara bara tre år, men whisky kräver mer tid än såhär, särskilt i stora fat. För mig och mina smaklökar blev den njutbar först efter med mina mått mätt omfattande vattning, ner till någonstans runt kanske en 40–45%. Ordet ”välgjord” låter så tråkigt, men jag menar det i bästa mening: det finns inget slarvigt eller spretigt över denna dryck. Chichibu är ett underbart destilleri som redan på kort tid har släppt många riktigt bra whiskies. Det här är inte en av dem, men en klart godkänd start.

Du kan läsa mer om destilleriet till exempel här och här, även om den roligaste skildringen återfinns i bokform, i Henrik Aflodals trevliga Whisky Japan, där han beskriver ett besök i det då helt nystartade destilleriet, exalterat smakar washen och ställer tusen frågor om produktionstekniken. För övrigt rekommenderar jag varje läsare som intresserar sig för japansk whisky – världens bästa whisky, vilket världens konsumenter sent omsider har börjat förstå – att följa Stefan Van Eyckens initerade blogg Nonjatta. Kanpai!


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.