Tjeders whisky

Bara whisky

Timorous Beastie 21 YO

| Inga kommentarer

Timorous Beastie, en blended malt från den oberoende buteljeraren Douglas Laing, kommer i många format. Förutom den vanliga finns även begränsade upplagor: en artonåring, en fyrtioåring (som är sinnessjukt bra) och en tjugoettåring. Upplagan på 21-åringen, kallad ”sherry edition”, var på 2718 flaskor. Den buteljerades 2016 och är märkligt nog inte slutsåld utan finns att få tag på på rätt många sidor fortfarande. Många är de som stirrar sig blinda på single malt. Alkoholstyrkan ligger på 46,8%. Timorous Beastie består av maltwhisky från regionen Highland; vilka destillerier sägs inte. Och helt ärligt: jag bryr mig inte. Den har en åldersbestämning och som ni kommer se är den fantastiskt bra, spelar det verkligen roll då vilka destillerier som ingår? Tja, jo, prinicpiellt…kanske. Principiellt vore det bra om vi kunde få ”receptet” på den, precis vilka fat och vilka destillerier (smakar man på den har jag mina misstankar, men igen, spelar roll). Men nu är det ju en gång så att destillerier inte alltid vill att det ska sättas ut, så det behöver inte vara Douglas Laing som mörkar, utan destillerierna.

Nå nå, sluta babbla Tjedern, det är midsommarafton och folk vill ha sin sill, nu kör vi!

Doft: holy moly, vilken ljuvlig doft! Silkeslen, välbalanserad och nästintill perfekt. Du har en aning läder ihop med cigarraska och möbelpolish som stagar upp en hel vägg av torkad och färsk frukt, och en strimma rök (utan torv), mer som av bränt trä, som slingrar sig runt det hela. Allt i sig tur ligger i hel bikupas årsproduktion av honung: underbart. Frukterna då, även om det blir risk att man kör kinke lane binke bane i valet här: definitivt apelsin (eller hellre romerska bågar faktiskt); jag tror russin; jag gissar torkade plommon; jag tokgissar kiwi. Det finns också tydliga kolatoner här. Den här kan jag nosa länge på: det är en riktigt härlig doft.

Timorous Beastie 21 YO: asbra whisky.

Smak: ljuva, vällagrade toner: en aning spearmint ligger långt bak men gommen domineras av möbelpolishen ihop med den där väggen av torkad och färsk frukt. Mango? Nektariner? Torkade i så fall. Cigarraskan igen, och lädret, och honungen. Och visst finns rökslingan långt bak, trots att whiskyn helt tydligt inte innehåller rökig malt. Den här smaken är 100% konsekvent mot doften, något som sällan händer. Jag har smakat många många single malts som varit sherrylagrade och i runt den här åldern som inte kommer i närheten av hur gott det här är.

Eftersmak: inleds mycket fräsch och rent med lite bränd ek innan en ljuvlig, oljig smak följer, med torkade frukter och kola. En lagom ettrig kryddighet vaknar till liv efter en längre stund. Halvlång.

Med vatten, då? Frukterna har mörknat, och jag hittar nu massor av mörk choklad (kakaostark) och även kaffe. Apelsinen har lämnat byggnaden. Smaken är lite syrligare, som om det finns en hint av citrus någonstans (men jag hittar den inte). Eftersmaken å sin sida, har kraftigare kryddighet än tidigare. Det är hugget som stucket för mig: svingott utan vatten, svingott med vatten.

Sammanfattning: det är stramt, lite stumt, vällagrat, perfekt balanserat. Eftersmaken är fortfarande pigg och den röda tråden från doft till smak är, igen, perfekt. En av de bästa sherrylagringar jag smakat. Jag skulle kunna skriva mer, hitta mer, men nu vill jag bara njuta maximalt av vad som finns kvar i glaset, efter att ha googlat upp en flarra till vettigt pris någonstans där ute på internet. Tjeder out.


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.