Tjeders whisky

Bara whisky

Mortlach 16 YO Flora & fauna, 43%

| Inga kommentarer

Så har vi då kommit till härliga Mortlach i Flora and fauna-serien. I och med denna bloggpost pausar jag just Flora and fauna och går vidare mot andra whiskyäventyr. Innan vi kan börja nosa i glaset måste jag dock först ta destilleriets ägare Diageo i örat och gnälla riktigt högljutt och ordentligt länge.

Underbara, ljuvliga Mortlach hade tills helt nyligen ganska få officiella buteljeringar. Det var en malt som oberoende buteljerare nästan strösslade med, och som var något av en gömd ädelsten mest känd av whiskynördar. En speciell malt, den klarar sig utmärkt i både bourbon- och sherryfat och den smakar ändå alltid Mortlach. Jag vet inte vad det är som gör en Mortlach till Mortlach, men där andra malter kan smaka väldigt olika i olika utgåvor finns det något här som förblir sig likt och som jag inte lyckas precisera. I yngre år, sådär runt tio, är det en helt okej whisky; från femton och uppåt blir den magisk. Femton- och 21-åringen från oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail (tillgängliga på Systembolaget, tjugoettåringen slutsåld för tillfället) anmodas alla som läser dessa rader.

Förra året bestämde sig ägarna Diageo för att suga maximalt med must ur märket som är så populärt bland nördarna, på sorgligaste möjliga vis: man lanserade en ny serie officiella buteljeringar som bestod av ett par dyra NAS-are och ett par med relativt hög ålder, allt med absolut sinnessjuka priser. Samma sak har de gjort med många av sina destillerier. Eller vad sägs om runt 700 för Mortlach Rare old, en whisky utan åldersangivelse – Mortlach destillerar tre gånger så mycket sprit som Ardbeg, vilket gör ordet ”Rare” i ”Rare old” till ett enda stort fett hån mot konsumenterna. Sedan har vi ”Special strength”, för taxfreevärlden – Rare old men 49 istället för 43,4% stark, alltså inte fatstark, bara lite starkare än den vanliga. Är whiskyn 1096 dagar gammal eller femtonårig?

De fyra nya buteljeringarna från Mortlach. Dyrt ska det vara. Bildkälla: 2luxury2.com, en ren reklamartikel.

De fyra nya buteljeringarna från Mortlach. Dyrt ska det vara. Bildkälla: 2luxury2.com, en ren reklamartikel.

Det vill inte Diageo berätta för oss. Och så två åldersbestämda whiskies – en artonåring för över 2200 kronor, och en tjugofemåring för sådär en sju och ett halvt tusen kronor (priser hämtade från Master of malt, de kan säkerligen variera en hel del mellan olika butiker). Alltihopa förpackat i designade buteljer som andas lyx och flärd. Jag menar, kom igen, 7500 för en helt ny tjugofemåring, bara för att flaskan är überdesignad? 2200 för en artonåring? Det finns ett ord för detta beteende: blä. Det finns ett engelskt uttryck för det: daylight robbery. Och då har vi inte ens tagit hänsyn till att buteljerna är på ynka 50 cl. 2200 för en artonåring? Mja, motsvarande nästan 3100, faktiskt. 7500 för en 25 YO? Mja, nä, det priset motsvarar faktiskt en prislapp på 10500 kronor när man tar med storleken på den lilla buteljen i beräkningen. Rare old, 700? 980, snarare. Dubbelt blä. Trippelt blä.

Det finns oberoende buteljeringar av Mortlach i de där ålderklasserna som kostar en tredjedel så mycket pengar. Diageo gjorde nyligen samma sak med Teaninich: de officiella buteljeringar är enbart NAS-whisky och halvgammal till gammal whisky, allt till brutala priser. Håll er till de många fina oberoende buteljeringar som finns av denna kraftiga malt, är mitt råd.

När de fyra nya officiella buteljeringarna av Mortlach lanserades i juli 2014 avslutades buteljeringen i serien Flora and fauna. Det är synd, nyss kostade den sådär en femundra spänn, nu får man betala nästan tvåtusen kronor för en flaska. För femhundra var det mycket mycket bra ”bang for your buck” – för nästan 2000 finns det bra många andra buteljer jag skulle köpa innan jag köpte denna.

Så, då har jag gnällt klart och vi kan äntligen avsmaka denna sextonåring på 43%.

Doft: rejäla sherryinfluenser utan att vara en sherrybomb; jag misstänker att vi har att göra med en blandning av bourbon- och sherryfat. Underbart mjuk och fin och len. Dadlar, torkad aprikos, russin, möbelpolish, läderfåtölj. En touch av rök någonstans långt därborta. Mynta, som en skir inramning av det hela. Med vatten: lite kryddor kommer in, och kraftiga fattoner/doft av rostat trä. Myntan flyttar fram.

En ljuvlig butelj, numera sorgligt dyr.

En ljuvlig butelj, numera sorgligt dyr.

Smak: såååååå avrundad och fin; lättrostad ek, lite vanilj, aprikos som är lite mer omogen här, en touch av banan, igen möbelpolish (som om jag smakat på möbelpolish!), mycket liten antydan till rök. Med vatten: mer vanilj, fler exotiska frukter i en härlig blandning, de där russinen jag jämt tjatar om, den ljusare lite större varianten.

Eftersmak: lite spritig först, sedan lätt rök med honung, torkade frukter. Mediumlång. Med vatten: det lätt spritiga försvinner, en härligt välbalanserad mix av honung, torkade frukter och lätt rök. Jag kommer inte djupare än så i analysen, möjligen finns här nötter av något slag. Ljuvligt lång efter vattning.

Detta är en riktigt bra whisky från ett riktigt bra destilleri. Hade jag bara köpt några buteljer innan priserna sköt i höjden skulle jag skatta mig lycklig: för det gamla priset är det riktigt bra, detta. Säkert är de fyra nya officiella buteljeringarna kanonbra whisky de också, men jag vägrar köpa dem till de priser som satts. Det blir enbart oberoende buteljeringar av Mortlach framöver för min del.


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.