Det har nog inte undgått många att Glenlivet har släppt en version av sin 12 YO som heter Illicit still. Den buteljerades förra året på 48% istället för den vanliga tolvåringens 40. Denna version kostar 50 spänn mer än den vanliga 12 YO, vilket betyder 450 kronor. Plats för kort applåd för Glenlivet att de fortsätter att köra Svenssonpriser även vid specialsläpp. Fatta vad Ardbeg skulle ta för en TEN på säg en 50%… 2400 flaskor släpptes den 2 februari på Systembolaget. Denna är den första av en serie whiskies från Glenlivet som heter Original Stories och är begränsade upplagor (men upplagorna är förstås massiva). Dessa ska hylla varumärkets historia. Tydligen ingår i denna en del sherryfat också, så detta är inte den vanliga 12 YO fast på 48%.
Själva storyn kring Illicit still och branschens yada yada kring den ser jag ingen anledning att haspla ur mig, särskilt som det är just yada yada. Kolla här för pressreleasen på svenska och här för något motsvarande på engelska. En grej kan jag dock inte låta bli att kommentera. Whiskyn ska minna om Glenlivets period före grundandet, när det var en olaglig whisky och George Smith pysslade med lönnbränning. För den som kan sin Glenlivethistoria betyder detta perioden 1817–1823 och destilleriet Upper Drummin; 1824 blev ju det destilleriet lagligt och det var 1817 som Smith ärvde destilleriet. Den speciella flaskformen för 12 YO Illicit still som ska vara inspirerad av den där tiden är hämtad från en flaska buteljerad 1925. Vänta nu. Det är sådär en 102 år för sent för att på något sätt motsvara Glenlivets period av olaglighet. Just sayin’.
Okej, men vad har vi i glaset då?
Doft: rött äpple, rätt mycket vanilj, söta kex. Någon svag ton av ett starkt lim långt bak. Någon mild fruktpaj, säg päronpaj? Det doftar snyggt, rent, ”clean”. Jag hade nog trott att 48% skulle ge än oomph än såhär; det är rätt viskande detta.
Smak: milt fruktig: päron, äpple, en del gräsigare toner, och tyvärr den där skvätten matolja som jag har svårt för i whisky.
Eftersmak: otroligt mild och viskande. Lite spritig. Mjae… Mitt intryck förblir att Glenlivet är ett av de där destillaten som verkligen växer rejält med mer tid på fat förstärks.
Med vatten: tydlig förbättring. Avsevärt fruktigare nu. Söta päron, krusbär, fläderblom. Här finns också toner av torrt gräs. Smaken viskar frukt och gräs, eftersmaken är fortsatt en så låg viskning att en undrar vart whiskyn tog vägen.
Sammanfattning: den vanliga Glenlivet 12 YO är ju inte jättekul precis (även om en del specialversioner av den är klart bättre). Själva tanken med att ge ut en tolvåring med högre alkoholhalt och lite annat fatrecept applåderar jag kraftigt. För mig lyfter whiskyn dessvärre inte alls. Högre upp i åldrarna kan Glenlivet vara helt fantastiskt bra. Det här känns däremot karaktärsfattigt. 81 poäng.
Reflektioner: jag känner mig rätt ensam om att inte vara imponerad av denna utgåva av Glenlivet 12. Thomas Øhrbom på Whisky Saga gav den 87 poäng. Samma betyg fick den hos Whiskynörden, Johan Borgemo. Henrik Aflodal på Spirits News som är en klassisk high-grader landade på hela 90/91 poäng. Whiskytower kör inte med betyg men gillade whiskyn; mitt intryck är dock att de inte var riktigt lika helsålda som de tidigare nämnda skribenterna. Även om jag går mer löst på mitt Facebookflöde ser jag där många som verkligen gillar denna whisky.
Själv tycker jag som synes ovan mest…meh. Man kanske kunde tro att det skulle vara att jag hyser något slags aversion mot Glenlivet 12, men så är inte fallet. Eller, så är inte fallet längre, kanske jag får säga; min första recension av den vanliga Glenlivet 12 från 2015 var inte positiv. Jag har provat ett gäng varianter av Glenlivet 12 (se här, här och här). För mig är Glenlivet 12 YO First-fill som buteljerades 2012 helt överlägsen.
*
Den här bloggposten bygger på ett sample jag erhållit gratis.