Tjeders whisky

Bara whisky

Ardnamurchan 2016/AD

| Inga kommentarer

Förstasläpp från nya destillerier är alltid roliga. Det här är första gången det nya skotska destilleriet Ardnamurchan presenterar sig för världen, med en utgåva på 2500 flaskor och på 53,0%. Den heter 2016/AD.

Doft: sherrylagring, jo jag tackar jag! Doften är svår att fånga: den är föränderlig i glaset. Den inleds sherrysött, nästan åt det klibbiga hållet; en något gyttrig fruktkompott av mörka frukter – jag känner mest av plommon, men det finns också någon form av mörk marmelad med här också. Mjölkchoklad, nästan O’boy. Mörka vindruvor. En ton av färskbränt trä, den där lite mintiga trätonen. Träfernissa; jag använde under träbåtsåren enbart linoljefernissan Tonkinois, och jävlar om den inte finns här.

Det finns också här en ton som bäst fångas av det engelska ordet ”funky” (jfr mina korta ord om Smögen Triple häromdagen). Det är som…gegga? Nej, inte så blött; en lite sumpig jordighet. Jag hittar ingen rök överhuvudtaget här, men det finns en torvighet utan brända toner; tänk dofterna av en varm hårt packad jordhög. Det här är inte första gången jag smakar på 2016/AD och jag har inte känt den tidigare, men den finns där…i ungefär tio minuter. Sedan har den backat, och ersatts av en not jag aldrig känt i whisky förut: nytvättad och nystruken t-shirt/bomullsplagg. En fräsch doft jag vagt associerar till färgen blått, som om det hjälper dig som läser. Taget som helhet är detta en mångfacetterad doft. Är doften god? Dålig? Inte dålig; absolut inte. Den är fascinerande; intressant; ordentligt annorlunda. Det är dock lite för spretigt för att kunna enbart sägas vara en bra doft; den är också för föränderlig för det.

Jag brukar inte kommentera paketering, men om denna måste jag säga: så jävla snygg flaska!

Smak: inleds bra mycket beskare och mer motvalls än doften, med frukter som är omogna: hård kiwi, hårda mörka vinbär. Jordgolv, också. Med tid i gommen ljusare frukter: hårt päron, grönt äpple kanske också. Pigga kryddor.

Eftersmak: inleds lite spritigt innan den blir skönt uttorkande, med pigga, nästan ettriga kryddor; igen nästan omogna frukter, nu mest plommon. Mycket livlig. Jo, och nog finns här torv också, och minerala toner.

Vi vattnar. Doften har nu fått toner av värmd aprikos med honung på; spearmint; definitivt det där nytvättade nystrukna bomullsplagget. Den lugnar sig med vatten, en hel del av spretigheten försvinner. Smaken är också den lugnare, mer mogen, och sötare: frukterna är inte omogna längre, och liksom…mörkare. Det är bra skit, det här. Eftersmaken: även här ett större lugn, en större mognad, men fortfarande rejält kryddig; om något har spearminten flyttat hit också, på ett härligt sätt. Här kommer faktiskt en rökighet fram, någonstans en bit bak: som en aning av ett muller.

Sammanfattning: när jag provat Ardnamurchan 2016/AD tidigare har jag verkligen älskat den. Nu, när jag går lite mer på djupet, hittar jag en större spretighet, särskilt i doften, än jag gjort vid andra tillfällen. Detta är mycket välgjort, komplex och faktiskt helt sinnessjukt imponerande. Kanske inte i sig själv, provat utan kontext, då är det lite för spretigt och med ungdomliga toner. Men get this, om du inte visste det: det jag har provat är inte whisky. Det är inte ens nära att vara whisky. Den smakar som ung whisky – vad ska vi dra till med, som en sex–åttaåring kanske? Ardnamurchan 2016/AD är 1 YO. One. Year. Old. (Eller, knappt arton månader, om man ska vara noggrann.) Man vill bli amerikan för mindre, så att man kan få utropa ”one yeaaaaaar? What the fuck, määäääääään? You läääin’ to me!” Om detta läggs till ekvationen är det som finns i glaset inte ”bra för sin ålder”, som det brukar heta; det är ett mysterium och med ens fantastiskt.

Vad är Ardnamurchans 2016/AD, då? Adelphi, den oberoende buteljerare som byggt, äger och driver Ardnamurchan, tog 29 oktavfat (fat på runt 50–55 liter), first-fill PX och olorososherry, runt hälften av dem rökiga, och lät innehållet i dem efter drygt ett år gifta ihop sig i PX-fat. I denna whisky – som ju alltså inte ens är en whisky, eftersom den är under tre år – finns det förvisso ungdomliga toner, men inte omogenhetstoner. Det är i det närmaste bisarrt att det kan smaka såhär bra efter bara arton månader på fat. Ett enstaka fat, visst – men det här är 29 fat: en rejäl vatting.

2016/AD släpptes, ja när var det nu, i januari på Systembolaget, för 768 kronor. Utgåvan sålde slut i ett huj internationellt; i Sverige som fick en ganska rejäl tilldelning fanns de tillgängliga i några veckor innan det nya relativt okända destilleriets förstasläpp sålde slut. Med whiskyvärlden som den är idag ligger de redan på runt 2000 spänn flaskan. Det är förstås absurt; detta är gott, visst, men det smakar inte 2000 spänn: flaskorna har redan förvandlats till aktier. Något säger mig dock att Ardnamurchan är ett destilleri som verkligen kommer göra sig ett namn framöver. En riktigt, riktigt imponerande ”hej vi finns till”-buteljering från Alex Bruce och de andra på Adelphi! (Förresten: förutom 2016/AD står även Limited release No. 1 på min flaska. Så, förhoppningsvis kommer det mer små experimentella saker från Ardnamurchan framöver.)

 


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.