Tjeders whisky

Bara whisky

Port Charlotte 15 YO Fishes of Samoa

| Inga kommentarer

Härom kvällen blindprovade jag ovanligt många whiskies, hela fem stycken. Här är en av dem: en single cask Port Charlotte i serien Fishes of Samoa från den oberoende buteljeraren Archives (i princip teamet bakom Whiskybase när de buteljerar fat). Denna refill bourbon barrel som fylldes 2001 och buteljerades 2016, 15 YO, på brutala 62,2%. Bruichladdich fyller sina fat på så kallad natural strength, alltså runt en 70%, istället för att vattna ner new maken till 63,5% som nästan alla andra, därav den höga alkoholhalten. Fatet gav 210 flaskor. Inget av detta visste jag alltså när jag provade whiskyn.

Doft: rejält alkoholstarkt, minst en 55% tror jag. Intressant: jag hittar ingen vidare rök, men massor av torv. En kraftig jordighet; lerjord, nästan. Minerala, nästan metalliska toner också, som fuktigt gjutjärn. Färska röda äpplen; även torkade äppelringar. Hallongodis, typ skumgodis med hallonsmak. Nästan bränd kolasås. Jag tror att den här whiskyn egentligen har en viss, stängd rökighet, men att tidigare sampels jag provade samma kväll höjt tröskeln för mina näsborrar att känna rökighet. Päronsaft. En doft som både är en aggressiv käftsmäll och ändå full av nyanser.

En käftsmäll till whisky!

Smak: oj, ja, det här är alkoholstarkt: en pepparattack på gommen av all alkohol, först. Följer så en ton som är som ett dammigt källarrum som inte städats på länge: smutsigt damm. Mjölkchokladkaka; vanilj, nästan vaniljkräm; kardemumma (!). En skön (och skör!) balans mellan vrålande destillat och vrålande fat som tyder på first-fillfat och rejält rökigt destillat som slåss om utrymmet. Det här är inte gammalt, max 12 år men sannolikt runt en 8–10.

Eftersmak: jo men visst är detta rökigt, om än nedtonat rökigt; torven dominerar över röken i början, med toner av just bränd torv. En tjock, hemkokad kolasås; tjock, lite bolmande rök från en brasa utomhus i höstregn; intensiv spearmint, som Toy-tuggummi.

Vatten gör doften sötare, och äpplena backar medan dofter av varm båtmotor flyttar fram – smutsigare såhär, det gillar vi. Smaken blir inledningsvis lättare att handskas med då attacken i gommen inte är fullt så aggressiv; mer sot och asfalt och härligt sur rök ihop med kraftig mynta och chilipulver; eftersmaken blir sotigare, men också mer spretig, kaotisk: ett kaos att älska, men ruskigt svårt att beskriva.

Sammanfattning: ovattnad hade jag gissat en 12 år, kanske, men efter vattning flyttar jag mig några uppåt, till en 14–15. Jag tycker nog att ytterligare några år till på fat hade förbättrat läget; det är lite för vråligt och kraftigt för mig, det här. Otroligt svårgissat. Jag tror det är single cask på grund av den uppenbart mycket höga alkoholnivån; kanske en single cask Port Charlotte med tanke på vem som skickat detta till mig? Jag tror alkoholhalten kan vara så hög som en 50–60%. (Kommentar: det är ruskigt ovanligt att jag lyckas spika destilleriet för whiskies blint, så jag är mycket mycket nöjd med denna gissning!)

*

Tack till Micke Andersson som skickade denna och två andra whiskies i ett samplebyte. Hoppas du gillade storsamplet av Ralfybuteljeringen av just Port Charlotte, Micke!


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.