Tjeders whisky

Bara whisky

Brutala, underbara Port Ellen

Efter någon dryg vecka av tekniktrassel med denna blogg tar vi och säger: välkommen 2020, nu tar vi årets första whisky!

Vi sparkar loss året i stor stil med en Port Ellen. De är ibland svingoda, ibland goda, aldrig dåliga. Är min förvisso begränsade erfarenhet. Det finns väldigt gott om folk i Sverige som har provat väldigt mycket mer whisky än jag, särskilt då av de dyrare sorterna, därav begränsningen. Jag må tjäna helt okej på mitt dagjobb, men jag tjänar inte Port Ellen-bra. Och nej, jag tjänar inte en spänn på denna blogg.

Elements of Islay är en högkvalitativ serie whiskies från den oberoende buteljeraren Elixir Distillers. Tidigare, Speciality Drinks; så hette företaget när denna whisky buteljerades 2011. Tänk bara helt enkelt ”The Whisky Exchange”, butiken, så vet du att buteljeraren är med bland de många företag som finns inom samma grupp.

Dagens Port Ellen heter Pe4 och är sålunda den fjärde utgåvan av Port Ellen i serien Elements of Islay. Den är tydligen ”approved by Ingvar Ronde”, alltså Malt whisky yearbooks utgivare Ingvar Rönde. Den är en NAS, som whiskyerna i serien länge var, men lades förstås på fat allra senast 1983 när destilleriet lades ned. Det betyder att åldern är allra lägst 27 år. Alkoholhalten ligger på stadiga 58,4% och det handlar om en single cask från en refill sherry butt. Antal flaskor är okänt, något jag finner fett nonchigt. Sitter man på ett fat Port Ellen och ger ut whiskyn i form av en single cask säger man väl hur gammal den är och hur stor utgåvan är, hur svårt ska det vara liksom. Men men, låt oss se vad vi har i glaset!

Doft: ja tack. Ytterligare ett av de tusentals buteljerade bevis som finns på att refill är skitbra fat. Fatta om en finge smaka på Port Ellens new make från 80-talet eller så, det måste ha varit rena rama mördarspriten de kokade: den kan stå upp mot fat hur länge som helst. Seafood, mest musslor – och då menar jag som i att du plockar en blåmussla ur havet och doftar på skalet. Sjögräs; spillolja; gamla tampar; varmkörd tvåtaktsdieselmotor och om någon kunde koka en koncentrerad juice på torv skulle den dofta såhär: multnad skog och gräs och buskar koncentrerade till en svart, underbar sörja. Lera. Sedan finns sherryfatet också, men det kommer inte på minsta vis först eller i vägen: ljusa russin, mest. Svagt av bitter engelsk apelsinmarmelad. Röken är magnifik: en grill som dött, svagt av grillsås, cigarraska. Det här är som framgått en helt fantastisk doft.

Smak: oljig som få; vitpepprig; torvig inledning. Övergår i dieselångor, en hel näve blöt tobak, och kaffesump. Här finns också faktiskt grönt äpple långt bak, och kanske fikon, men de underbara brutaliteterna dominerar. Färsk tång? Asfalt, sotflagor. Fy fan vad gott.

Eftersmak: den där minerala röken som är så svår att beskriva djupare än så; en rök tydligt känns men viskar mer än vrålar samtidigt som du slickar på småsten och järn vid havet, kanske. Torv, torv, torv. Kvar hänger hårdstekt nötkött och kåda. Fan att man inte har en helt annan ekonomi så man kan köpa sådana här grejer… (Efter provningen kollar jag denna whisky på en enda site, whiskyauction.com. €485 i senaste auktionen, oktober 2019, för 50 cl. Lägg till frakt och avgifter och den mindre flaskan och du landar i ”detta är en skitdyr whisky”. Dock är det verkligen en magnifik upplevelse man får…!)

Med vatten: en ”dash”, typ en 3 ml kanske. Mer medicinal ton av rök nu, mer röda äpplen, och surdeg. Samtidigt tydligare sherrytoner, men de liksom bara ligger där någonstans i bakgrunden, perfekt välavvägda, och låter sig inte analyseras. Utvecklades mycket väl med vatten. I smaken är det syrligare och smutsigare (om det nu var möjligt) på samma gång: som en touch av rabarber mitt i smutsen, som består av: rostigt järn, varmkörd maskin av järn, olja…jösses asså. Eftersmaken har nu mer saltlakrits och toner av hav samt en mer bolmande rök, som att någon fått för sig att elda en blandning av trädgårdsavfall, hela stubbar och järnskrot.

Sammanfattning: minst 27 år gammal, och den har så mycket kraft, så mycket rak käftsmäll, att jag blir helt förbluffad. Jag hade nog gissat en arton, tjugo år blint. Jag menar det inte på något sätt som kritik. Helt enkelt en otroligt bra whisky. Det sjuka är att den efterföljande buteljeringen Pe5 banne mig är ännu bättre. Men det spelar ju egentligen föga roll i sammanhanget. Detta är sanslös whisky.

Denna är alltså approved by Ingvar Rönde. Ingvar: His Royal Highness David Tjeder concurs. 93 poäng.

*

Tack Johan B för att du samplade.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

1 Kommentar

  1. Jörgen Agerskov 4 januari 2020

    Port Ellen en favorit till mej smakat några på puben och en sampel mmmmmm helt underbar

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén