Tjeders whisky

Bara whisky

Glengoyne 1989 single cask #1231 ”Charlie’s Choice”

En blindprovad whisky. Information efter noterna.

Doft: redan färgen – tänk asmörk sherrybomb – avslöjade ungefär vad vi skulle kunna ha att göra med. Men detta är något helt annat än your average sherry bomb. Här finns kraft, här finns ålder, här finns liksom mustiga toner. Klart över 46%. Intorkade rester av Coca-cola; jordkällare; svamp, nästan svampstuvning faktiskt; fikon och dadlar galore; hårt rostade, nästan brända hasselnötter; solvarm plast sticker av fast på ett sätt som faktiskt funkar i denna massiva bomb till doft. Det finns en oljighet här också som är svår att beskriva: jag nämner ibland fernissa, men här är det mer koncentrerat, som att någon blandat ett intorkat mos av fikon och dadlar med en fernissa som innehåller stora mängder rå linolja.

Inte visste jag att det var denna jag provade. Bild från SWA som synes.

Smak: oj. Sötare (farinsocker), men också superkoncentrerat: dammiga läderinbundna böcker, sötlakrits, extratorkade fikon och dadlar, paraffinolja, kakaostark choklad… Jävlar vad mer smaker, så totalt i balans med varandra. Underbar sherrybomb. Alkoholhalten är rejäl vid lite större sippar, detta kan nästan ligga uppåt mot en 60%.

Eftersmak: stum, till en början. Sedan kommer fernissan ihop med kaffe, mörk choklad, ett stänk chilipulver i botten. Underbart. Mycket svårt att gissa åldern på detta, det skriker för mycket för att vara riktigt gammalt, något även alkoholhalten pekar mot. Ändå finns det en tyngd i denna whisky som knappast återfinns i sherrylagringar under 10 år. 15? 18? Eller +20 och single cask med ovanligt hög alkoholhalt? Kanske runt 18, typ. Även om det är typ nästan enbart fat som ropar här är jag helsåld: en riktigt bra sherrybomb.

Med vatten: försiktigt, försiktigt med sådana här sherrylagringar som ligger där över 15 år. Oh yes, my friend: frukterna, fortfarande beckmörka, blir färska istället för torkade; romerska bågar (fast med mer kakaostark choklad) äntrar scenen; svarta vinbär kliver fram. Bara två droppar i typ 1,5–2 centiliter, och utvecklingen är rejäl. Jösses. Smaken har blivit av med sin värsta alkoholattack, och bjuder liksom doften på antydningar till apelsin; kraftigare fernissa här också, och möbelvax. Spansk snarare än amerikansk ek i denna, for sure. Underbart kärv. Eftersmaken är lite svårare nu: svarta vinbär, träolja, svagt av kaffe. Det fanns mer bredd och djup i eftersmaken utan vatten, tycker jag. Vi provar med någon droppe eller två till… Jo då, den håller, den fortsätter vara en överlägset bra, lite mer kärv sherrybomb, inte fullt så modern (inget krut, inget svavel, mer krävande än enbart en massa mörk frukt). Det här är en riktigt bra whisky i skolan sherrybomb.

Sammanfattning: jag gissar först: destilleriet känner jag inte, jag är för dålig på sådan här whisky för det, men jag tror vi är i Skottland, jag tror åldern är runt 18–20 år, alkoholhalten måste jag justera nedåt från smaken till över 55 under 58. Aberlour eller GlenDronach (som jag kan illa) eller Glengoyne – kanske mest sannolikt det sistnämnda ändå. En käftsmäll till sherrybomb (ursäkta tjatet). 91 poäng.

Detta var alltså en 17 YO single cask från Glengoyne, en first-fill oloroso sherry hogdshead med fatnummer 1231/1989. Alkoholhalten ligger på 56%. Den buteljerades 2006 som ”Charlie’s Choice” efter Glengoynes mashman Charles Owen Murray, som började på Glengoyne just 1989. När den släpptes hade den ett RRP (recommended retail price) på £100. (Tack till Thomas Andersson för dessa detaljer!)

*

Tack till Roy Å som hade denna i sin blindkalender 2015.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén