Tjeders whisky

Bara whisky

Glenfarclas Heritage – spretig och elak, men kul!

| Inga kommentarer

I afton har jag blindprovat en whisky. Ni vet ju redan var det var i glaset för ni har sett rubriken på detta inlägg, men jag skrev precis alltihopa här nedanför innan jag kollade upp vad det var Frida Birkehede hade skickat till Blindskottsklubben, den lilla whiskyklubb av blindprovare jag har satt ihop. Jag låter noterna stå kvar precis så som jag skrev dem: kortare och inte fullt så djuplodande som jag brukar gå.

Doft: oj, honung och knäck, kul och annorlunda kombo! Här finns oljiga noter också, och lite jord. En härlig spretighet. Det finns något slags marmelad med här också – morotsmarmelad! En kaxig rackare till doft.

Smak: snällare än doften, en blommig Speyside tror jag på. Men här finns också rejält oljiga toner, som hos Craigellachie och Old Pulteney.

Eftersmak: kryddspetsigt, men under ligger rejäla sjok av honung. Efter en tid i gommen blir det sådär härligt beskt och kryddblandat som ganska ung whisky brukar landa i.

Sammanfattning: jag tror detta är ganska ungt, tio år eller under, definitivt en bourbonlagring. Den skulle behöva vara ytterligare lite spretigare och elakare för att tillfredsställa min förkärlek för trassliga malter, även om den definitivt spelar i den ligan. Snoken är bäst – eller så är jag bara bäst på att analysera dofter på whisky.

Vad jag gissar på? Ingen aaaaaaning. Det är bourbonlagrat, 40–46%, oljigt, köttigt, karaktärsfullt men ändå lite för tillbakadraget. En schysst dram, sannolikt snackar vi whisky för ordentligt under femhundra kronor, och i den ligan tycker jag den är helt okej. Detta är whisky som många som gillar dyr whisky kommer tycka är alldeles för spretig och elak.

Jaha, och detta visade sig alltså vara den av en del rätt så utskällda nasaren Glenfarclas Heritage; 325 spänn på Systemet. Den ska efter koll på nätet tydligen vara 2/3 bourbonfat och 1/3 på sherryfat. I övrigt tycker jag nog att mina blinda smaknoter står sig rätt bra mot vad som faktiskt var i glaset. Jag kanske inte direkt rusar och köper en butelj – det finns andra whiskies i den här skolan som passar mig än bättre – men om man gillar sin whisky ung och kaxig är detta definitivt värt att göra ett inköp på. Se bara till att du inte lägger upp en bild av flaskan på sociala medier med en not om att du gillade innehållet – en del av maltnördarna kommer att slita dig i stycken och prata om spolarvätska och kräkmedel. Jag säger: låt dem prata.

Joho minsann, den här ger jag godkänt!

Joho minsann, den här ger jag godkänt!


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.