Tjeders whisky

Bara whisky

Hazelburn 10 YO

| Inga kommentarer

Hazelburn, Springbanks orökiga och trippeldestillerade destillat, brukar gå hem väldigt bra hos mig. Idag i glaset har vi en Hazelburn 10 YO, buteljerad på 46%. Det är Springbank vi snackar om, så nej, ingen kylfiltrering, inga färgämnen, och allt korn mältar de själva. En butelj kostar 676 kronor på Systemet. Jag har provat en handfull Hazelburn tidigare, men bara smakat, inte provat, deras tioåring.

Doft: oj, oväntat! Hazelburn brukar vara relativt viskande och försiktig; detta har de första fem minuterna i glaset avsevärt mer riv. Jag hittar nästan penseltvätt här (på ett bra sätt!), bakom ett berg av örter – nästan örtsalt! – och en skvätt honung. Kraftigt minerala toner; havssälta; en strimma av rök och mer än en aning av torv. Ja, jag vet, Hazelburn är gjord på helt orökig malt. Men som en god vän* sa till mig en gång: det är nästan som att Springbank inte kan göra helt orökig whisky, inte ens när de kör med orökig malt och trippeldestillerar den. Örterna dominerar, men jag hittar också ljusa, citrusiga frukter. Kanske röda äpplen; definitivt krusbär. Tydligt ungt, helt i linje med åldersbestämningen.

Vatten får örterna, som redan hade backat med tid i glaset, att fly sig kos; gräddigare nu, och en nästan medicinal ton har smugit sig in. Marshmallows möter apotek?
* Hej P-J!

Hazelburn 10 YO: en syrlig, örtig, somrig historia.

Smak: inleds med både vanilj och honung innan en härlig maltsötma tar över, med färska päron och om inte gräsiga så ängsblommiga toner; rabarber(marmelad, eller hellre soppa). Syrligt och somrigt! Med vatten: mer urlakat, lite vaniljsimmigt; om än de syrliga tonerna består föredrog jag smaken utan vatten.

Eftersmak: inleds med en mycket tydlig torvton som övergår i röda äpplen, innan en saltstänkt stenstrand tar över. Och ja, där på slutet kommer den, en rökighet som är mer än ”bränd ek”. Med vatten minskar torvtonen och en fräschare, mintigare, nästan tandkrämsmintig ton dansar med en svag pepprighet och citron (eller om det är apelsin).

Sammanfattning: när det gäller Springbank håller jag ribban högt: kanske onödigt högt. Detta är gott, absolut, och det finns en pigg fräschör i den här whiskyn som jag verkligen gillar. Men samtidigt, Hazelburn 12 YO, som jag tydligen inte skrivit noter på för bloggen, är en så pass mycket bättre whisky att jag skulle välja den framför 10 YO alla dagar i veckan. Springbank, destilleriets mediumrökiga variant som heter som destilleriet, är härligt spretig vid 10 YO; deras Hazelburn funkar vid 10 YO, men sparkar rumpa vid 12. Om jag säger att jag är lite lätt besviken på Hazelburn 10 är det bara för att jag håller just Hazelburn så väldigt, väldigt högt.

*

Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit från Sympsion. Tack för det!


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.