Hur kunde det gå så fort, från min ansökan av Allt om whiskys stipendium till beskedet att jag hade fått det, till resan till Wick och Pulteney Distillery, och till idag, då fatet jag och Frida Birkehede valde släpps på Systembolaget? Vårt fat! Äntligen ska folk kunna få njuta av denna karaktärsfulla rackare!Denna whisky heter Old Pulteney Ambassador’s cask och kostar 1299 bagis. Vad det handlar om är en single cask, närmare bestämt en first-fill bourbon barrel, fat nummer 1085/1997. Fatet gav 260 buteljer som alltså släpps på Systembolaget idag. Är den då arton eller sjutton år gammal? Någonstans har jag skrivit upp fatfyllningsdag, men inte minns jag det i skrivande stund, inte! Jag är ganska säker på att det handlar om en artonåring, men tar inte gift på det. Smakoterna nedan bygger på provning direkt ur fatet och alkoholstyrkan var då ett par snäpp över de mastiga fatstyrka 53,4% som buteljeringen landade på.
En ruggigt bra whisky i en tjusig flaska, vald av yours truly och Frida Birkehede.
Jag har provat whiskyn ur detta fat vid tre tillfällen, och whiskyn ur flaskan vid ett tillfälle. Det sista var dock inte en provning alls, utan två centiliters exalterad njutning på Stockholms whiskyfestival förra helgen. Första gången handlade det om att välja vilket fat som skulle buteljeras, och då skrev jag bara ypperligt ytliga smaknoter; det handlade då inte om att analysera varje whisky för sig. Från Pulteney Distillery fick sedan jag och Frida med oss fatprover från de fyra faten, som vi provade blint, var och en för sig. Vi valde faktiskt båda, utan något samarbete, just det fat som vi hade valt på plats under våren. (Om ni tror ni kan ana vidden av min lättnad vid det resultatet har ni fel.) Jag kommer säkert skriva mer om fatvalet framöver, och definitivt mer om resan till Wick, men spelar roll, nu kör vi med smaknoter på fatet. Frida Birkehedes smaknoter hittar du här!
Minisample av fat 1085, provat 19/8 förmiddag, cirka 1,5 cl som legat i 3 cl sampleflaska
Doft: skir vanilj, flytande honung; svaga toner av kokos, milda kryddor; en bit under visar Pulteney sin mer brutala sida med den där symaskinsoljan jag hittar så ofta hos dem. Jag hittar också citrusfrukter, särskilt grapefrukt, och en ton av bränd jord. Vatten lockar fram den jordiga tonen mer, och gör whiskyn både snällare (mer kokos) och smutsigare (mer oljighet). Det finns något som påminner om jordgubbar här också, men inte riktigt är det; smultron, månne? Whiskyn vinner på försiktig, gradvis vattning som lockar fram ständigt nya sidor.
Smak: underbar oljighet med en svag skitig svavelton, men domineras av vanilj, honung och ljung. Med vatten blir den mer ”pulteneysk”: oljigheten och den svaga svaveltonen flyttar fram, det blir kryddigare och mindre bourbonsnällt.
Eftersmak: det är här whiskyn verkligen kommer till sin rätt: den inleds med en sirlig vaniljton med citronzest, fortsätter med en mild pepprighet och är sedan lång, kryddig och smutsigt oljig, med toner av bär (är det vita vinbär, månne?) som står upp fint mot oljigheten.
Sammanfattning: i detta fat finns Old Pulteneys båda sidor i nästintill perfekt balans. Å den ena sidan, det skira och söta, mötet mellan blommighet, honung och svag vanilj – å den andra, kryddigheten, de oljiga och mer krävande inslagen som gör att deras whiskies aldrig någonsin blir tråkiga. Med rejäl vattning blir den snällare; med lagom vattning får man sig en härligt krävande dram till livs.
Ja, så tyckte jag när jag provade världens minsta lilla sample och visste att det jag smakade var fatet jag och Frida Birkehede valde. Jag har alltså även provat denna whisky helt blint, när jag provade prover från alla fyra fat vi hade att välja mellan. Hur skrev jag då? Såhär:
Blinda noter, provad någon månad efter hemkomst
Doft: Till en början ordentligt stängd: godiset sockerbitar, grapefrukt, vanilj. Efter en tid i glaset, något lätt medicinalt; med längre tid i glaset djupnar doften och jag får fram toner av jord. Med vatten: ja, godiset sockerbitar och jord; väldigt dominerad av det där godiset. Fast med nytt snokdopp kommer istället en pepprighet och olja och ett rejält saltstänk gör sig gällande – spännande.
Smak: mycket attack först, känns väldigt spritig/man vill direkt vattna, rejäl peppar- och alkoholbomb; efter tid i gommen, här kommer en blandning av sötare smaker – vanilj, honung – och en touch av (symaskins?)olja. Med vatten: apelsin, en vag ton av mjölkchoklad. Med tid växer denna dram, avsevärt bättre med vatten och tid i glaset än första intrycket.
Eftersmak: mycket trivsam. Old Pulteneys klassiska motorolja är här, mer örterna, ingen pepprighet, rejäl citrus, klart starkare citrusen i denna [än i de andra faten], vi snackar grapefrukt och citron, inte apelsin eller mandariner. Denna whiskys starkaste kort, bästa eftersmaken av de fyra. Samma med vatten, den har brutalt bra eftersmak, denna, underbart besk och oljig.
Ja, så lät det blint!
Jag hoppas att så många som möjligt får chansen att prova denna whisky. Är du månne på Stockholm beer and whisky till helgen kan du faktiskt få prova denna i Old Pulteneys monter. Om du har riktig tur är det själva Birkehede som häller upp den åt dig. Har du lite mindre flyt är det jag som står där med ett exalterat leende på läpparna och försöker förklara varför denna whisky är underbar. Slainte på er alla därute!
En Emma Andersson, en David Tjeder, en Frida Birkehede i ett av Pulteneys lagerhus. Fan, vad kul vi hade!
1 Pingback