Tjeders whisky

Bara whisky

En ung sherrybomb från Arran

Arran: destilleriet som först inte övertygade mig, men som under senaste året har överraskat mig många gånger om. För en presentation av destilleriet, se här. Den här ungwhiskyn provade jag helt blint. Som vanligt gäller att mina noter nedan från provningstillfället är helt oredigerade.

Doft: tjock, silkes- och oljetung sherrylagring, sannolikt över 46%. Gyttrigt med fruktighet, på ett bra sätt. Vi snackar farinsocker, läder, den där tonen av smält stearin som är så härlig i många sherrylagringar. Men mest: färsk frukt galore ihop med ett helt lass sötlakrits. Ljusa russin, dadlar, kryddnejlika, kanel, gult äpple (Golden delicious). Typ runt 15 år? Typ 50%?

Smak: sockersöt inledning, kladdigt söt som PX sherry; övergår i dadlar, sötlakrits, svårfångat vaxiga/oljiga toner. Otroligt just oljigt, nästan smutsoljigt. Det finns kraft i destillatet under alla dessa fattoner, men nog är det väldigt mycket fat här. Vid andra sippen hittar jag lite mer citrus under all den där frukten, men den är synnerligen svag. Omkring 50%.

Eftersmak: härlig; något syrligare, nästan åt citronhållet till en början, innan en svag rökighet gör sig påmind bland enorma mängder läder och en del nektarin. Mjölkchoklad i avslutet. Den är nästan en rökig whisky såhär i eftersmaken. En sherrybomb i den lite mer sansade skolan. 

Med vatten: mjukt rökig – tänk rostat rågbröd – och ännu mer läder än tidigare. Lite mindre söt, mer kakao och instant coffee. Läckert. Detta är en whisky att inte riktigt analysera, egentligen, utan en given standardwhisky att ha som tung sherrylagring i skåpet. I smaken är det mjölkchoklad, ren kakao, massiv, underbar oljighet och lite mindre bombardemang från alla de där frukterna. Vattnad är denna whisky ljuvlig i munnen: en smekning av sinnena med sitt mullrande sherryvrål. Eftersmaken är fortsatt svagt rökig, en liten spritighet som antyder ålder sannolikt under 18. Jag tror detta är typ 15 YO. Svartvinbärsmarmelad (men inte en toksöt variant). Bränt trä/träkol, lite spearmint, grovt rågbröd eller om det bara är torvighet långt därunder. Jag gillar detta.

Sammanfattning: habil, god sherrybomb. Väldigt konsekvent, väldigt fatdriven, men samtidigt finns här ett destillat i den inte strama skolan (där Glengoyne lirar). Usual suspects är GlenDronach och Aberlour, men jag tror detta är något annat, säg Clynelish eller något så ovanligt som en single cask Old Pulteney på sherry. Kanske, kanske en Highland Park givet rökigheten. Jag tycker detta är härligt. 86 poäng.

Reaktion vid facit: jösses, jävlar, detta är bara sex år gammalt! Whiskyn är ett privatfat, fatnummer 2008/288 med en fatstyrka på hela 59,8%. Denna märkligt buteljredo hogshead gav 336 flaskor och buteljerades för Milano whisky festival 2014. Mer exakta detaljer i whiskybase, här. (En kort sekunds respektfull eftertanke till att Arran fortfarande säljer fat till privatpersoner, till vettiga priser.)

Reflektioner: förutom den att jag totally blew it vad gäller åldern på denna whisky? Tja, som jag konstaterade i inledningen: något verkar ha hänt med mig och Arran. Jag tyckte länge att deras whiskies var sådär helt okej, bara. Men nu har det hänt flera gånger om att jag verkligen, verkligen gillar Arran. Är det mina preferenser som har ändrats, eller har jag bara haft tur i vilka Arran jag provat på sistone? Denna var riktigt maffig i min bok.

*

Tack till Roy Å som använde denna i sin blindkalender 2015.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén