2015 släppte indiska Amrut en whisky som hette Spectrum. Den hade slutlagrats på speciella hybridfat där stavarna var av en rad olika sorter: amerikansk ek med tre olika sorters kolning, fransk ek med lätt rostning, spansk ek med mycket lätt rostning, och stavar från sherryfat av oloroso- och PX-sherry. Upplagan var bara 1000 flaskor och svingod var den, tyckte jag. Spectrum återkom sedan 2017, och sedan igen 2021. Den senaste batchen som buteljerades 2021 släpptes nyss på Bolaget för 1700 spänn minus två. Den sålde förstås slut. Den finns fortfarande att få tag på till ungefär det priset lite varstans ifrån, om smaknoterna nedan lockar. Upplagan är på 6000 flaskor och länk till whiskybase som ger tips om var du kan köpa den har du här. Utgåvan ligger liksom för tidigare batcher på precis 50%.
Jag fick ett sample på den här whiskyn från Amrutfantasten Dennis Steckel, den gemytlige smålänningen som är långt ifrån snål med att dela med sig av sprit han gillar. Tack Dennis, jag ska snart ta tag i Isle of Raasay-sampleflaskorna!
Doft: ah men det här är ju min slags sherrybomb. Som så ofta med Amrut är det inte direkt smygande dofter och smaker som kommer och som nästan jämt är det som kommer ur glaset av hög kvalitet. Om något kan vråla och vara välbalanserat samtidigt är det detta. Smält stearin; en blandning av kakaopulver och kokosmassa; någonstans långt bak finns en rejäl klick vaniljglass; och så ljuvlig, balanserad och svåranalyserad sherry. Mörka frukter och julkryddor galore men jag kan inte identifiera vilka. Ibland med Amrut doftar det turbolagrat – faten vrålar men spriten har inte alltid satt sig, ungefär som det kan bli med whisky på mindre fat. Så är det inte alls här. Tvärtom tycker jag detta är oväntat ”skotskt” och oväntat ”gammalt”, sådär så att jag vill göra just så som jag annars brukar ogilla när folk gör, översätter år i hett klimat till fler år i Skottland. Men detta doftar verkligen mycket äldre än vad det är. Helt underbar doft.
Smak: smörig inledning, följs av möbelpolish och någon riktigt fet kaka med mycket smält choklad i. En del lite småettriga kryddor en bit bak men med lite tid i munnen blir de mer som julkryddor. Väldigt mycket glögg över detta faktiskt: kanel, kryddnejlika. Någon citrus finns här också, kanske är det som ett stänk av lime. Skitgott. Inte riktigt lika magiskt som doften om man ska vara petnoga, men visst är detta riktigt bra.
Eftersmak: spearmint möter Coca-Cola där sockret ersatts av (mindre mängder) honung. Kakao. Hänger kvar länge, mycket länge. Russin, någon tropisk frukt (aprikos kanske?). Ruggigt välbalanserat.
Med vatten: Mer vanilj – som att du tar dyr vaniljglass men skopar på en hel del kakao och även kolasås på anrättningen. Smaken är mildare men också fetare, ännu smörigare än tidigare. Kakaon drar åt chokladmousse istället. Kryddorna har backat lite. Marmelad på plommon och fikon. Skitgott. Eftersmaken har farinsocker och om den mörka frukten är fikon eller dadlar vet jag inte.
Sammanfattning: tänk om all whisky var såhär bra. Trots fatvrål finns en fantastisk balans i glaset. Detta är whiskyns motsvarighet till den mest kaloririka efterrätt du kan hitta. Verkligen mycket bra. 90 poäng, kanske till och med 91.
