Tjeders whisky

Bara whisky

Bowmore 10 YO Tempest (Small batch release No. 6)

Blindprovad whisky, igen. Detta var som synes Bowmore 10 YO small batch release nr 6, serien som heter Tempest. Den buteljerades 2015 på 54,9% och var uteslutande lagrad på first-fill bourbonfat. Den verkar gå att få tag på för en €70–80, typ; den gick tydligen loss på en femhundring på bolaget 2015. Länk till whiskybase här. Noterna nedan är alltså blinda och som vanligt gäller att jag inte har redigerat dem efter att ha kollat upp vad det var jag provade.

Doft: härlig rök inbäddad i smör och sötma som från godiset sockerbitar. Hög alkoholhalt, men röken döljer det väl. De där tonerna av syntetisk frukt som jag tycker frukttuggummi doftar (säg Bugg då för att inte tjata om Jenka som väl knappt finns längre). Väldigt ”snygg” rökighet. Grapefrukt och lime. Gasbinda. Underbar, inte jättekomplex doft – den går mer på knockout än på djupet, liksom. Kanske en Laffe 10 YO cask strength?

Skitgott ju.

Smak: rök inleder och den är så underbart sur – som när man eldar blött trä – följs av medicinala toner, mängder med grapefrukt, sot, torv, med tid i munnen följer en härlig kola. Röken utvecklas åt en blandning av döende grill och stekos när du steker bacon på hög värme – underbart. Jag tror detta är typ 55–58%.

Eftersmak: torv galore, hur jordigt som helst; saltlakritspastiller, tjärtabletter. Choklad, grädde. Inte det minsta subtilt eller elegant, vilket antyder ungdom. Jag håller kvar vid Laffe 10 YO cask strength, men vilken batch tänker jag inte låtsas ha någon som helst aning om.

Med vatten: fruktigare, och mindre rökig: apelsin(blom?) och mandariner har hoppat in bland all grapefrukt. Smaken är syrligare – citron, apelsin – innan en liksom gräddig rökattack kommer. Smält smör också. Underbart. Eftersmaken är nu bolmande rök, asfalt, olja, underbart obalanserat och onyanserat. Efter en tid kommer kanske typ grädde och någon antydan till bulle, men det är rökbrötet som dominerar här.

Sammanfattning: för mig är detta fantastiskt, och faktiskt klart bättre än särskilt de moderna Lagavulin 12 cask strength jag har provat, som är så väldigt mycket sötare. Denna är fulare, syrligare, mer surrökig, råare – mer av en underbar attack på nervsystemet. Ung och aggressiv rökwhisky av hög kvalitet. Min gissning på Laffe 10 YO cask strength kvarstår, mest för att det är enerverande att ändra om det vore rätt. Vi är i alla fall på Islay, och inte hos Ardbeg eller Lagavulin. Och jag vill absolut äga en flaska av denna whisky. 89 poäng.

*

Tack till Roy Å för att du genom denna och några andra i din blindkalender från 2015 fått mig att hitta tillbaka till Bowmore efter några år av relativt ljumt intresse från min sida. Det här är ju skitgott!


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén