Tjeders whisky

Bara whisky

Amrut Spectrum: ett par ljusår från uselt

| Inga kommentarer

Vi väntar med detaljerna och kastar oss in i whiskyn. Gillar du att läsa om hur en whisky gjorts innan du läser om hur den smakar? Hoppa till slutet.

Doft: liksom de flesta Amrut är detta inte en försiktig whisky, utan det är pang på. En enorm koncentration av dofter; ändå spretar det överhuvudtaget inte alls. Svagt papperslim; utspädd coca-cola; charkuterier; en explosion av söt PX som möter orientaliska dofter, med torkade dadlar som är totalt ”in your face” och ett koncentrat av juliga kryddor, inte minst kanel, nästan kanelstång; även kardemumma. Det är faktiskt inte alldeles olikt ett möte mellan glögg och coca-cola, men utan att för den skull alls vara sötsliskigt; en lite bränd, kryddig och nästan ”grillsåsig” ton gör att det inte blir för sött. Dessutom, under detta koncentrat finns en härlig och fräsch kryddighet: örter. Vatten löser upp koncentratet, öppnar upp whiskyn rejält, de torkade frukterna flyttar framåt och några få eukayptusblad har lagts till mixen.

Amrut Spectrum: we wants it, precious…yyeeeeeesss…!!

Amrut Spectrum: we wants it, precious…yyeeeeeesss…!!

Smak: den anländer väldigt sött och rejält juligt med kryddpeppar och kanel och glögg. Efter en kort stund kommer torkade örter, därefter en ton som av mörk öl, är det porter eller stout? Porter, tror jag. Ja, porter. Bränt trä; torkade och färska frukter från när och fjärran (mörka stenfrukter, jag tror plommonmarmelad är med i mixen); långt bak, en komplex vaniljglass. Med vatten: ordentligt mycket försiktigare inledningsvis, med julkaka som möter porter – det är som ett riktigt bra julöl, helt enkelt!! Stjärnanis, också. Det är som att något gjort en whisky på julöl och glögg, men utan att det är klibbigt sött.

Eftersmak: det börjar med julkryddorna från snoken; russin; dadlar, massor av dadlar; coca-colan är tillbaka. Kanske mandelmassa? Den ligger kvar länge, lägger sig som ett tjockt lager i gommen. Med vatten vaknar den franska eken till liv och bombarderar gommen med svårfångade kryddor.

Sammanfattning: köp inte den här whiskyn. Lämna samtliga flaskor till mig. Eller, jag behöver inte alla, bara 1% av hela batchen, tack. Resten får ni andra slåss om.

*

Så något om denna whisky, om du inte läst om den tidigare. Det handlar om en sexåring, som först legat i tre år på vanliga bourbonfat och därefter tre år på specialbyggda fat där man sammanfogat fem sorters ekträ: amerikansk ek med tre olika sorters kolning, fransk ek med lätt rostning, spansk ek med mycket lätt rostning, och stavar från sherryfat av oloroso- och PX-sherry. Om du rynkar på näsan åt den låga åldern, tänk om: i hettan i Bangalore, Indien, är änglarnas andel många många gånger större än i Skottland och Amrut mognar därför oerhört mycket snabbare än annan whisky. Amrut Spectrum har tidigare hyllats rejält av Malt whisky yearbooks utgivare Ingvar Rönde och även fått uppskattande ord från Serge Valentin (även om jag gillar den mer än Valentin). Jag sällar mig som synes ovan till klang- och jubelkören och går längre; skulle jag sätta poäng på whisky skulle vi vara där någonstans där magi finns, säg mellan 90 och 92 poäng eller så. Detta kan vara den bästa Amrut jag har smakat, och då är jag ändå väldigt förtjust i Amrut. Utgåvan är på 1000 flaskor, den är buteljerad på 50% alkoholstyrka och enligt Clydesdales hemsida landar den på hyllorna på Systembolaget den tionde mars till ett pris av 1349 kronor.

Sköna Ashok Chokalingam på Amrut poserar som Bond. Bra whisky *och* humor!

Sköna Ashok Chokalingam på Amrut poserar som Bond. Bra whisky *och* humor!


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.