Jag har många många många oprovade whiskies i form av samples. De som är extraveryspecial brukar hamna på speciella platser och få mina giriga blickar på sig oftare än de andra. En vacker dag, då ska jag…snurrar njutningsfullt runt i min hjärna medan jag låter blickarna glida längs den där hyllan. Whiskyvärldens motsvarighet till edging, kanske?
Det här är ett sådant sample. SMWS 131.2 ”Magic carpet in a sweetie shop” är en single cask Hanyu. Hanyu? tänker du kanske. Tänk japanskt nedlagt destilleri och den helt legendariska ”kortleksserien”, de där whiskyerna som är ruter kung och klöver två och så.
Det här är alltså en whisky som redan i sig själv skriker som rubriken på denna bloggpost: Nedlagt! Japanskt! Legendariskt! Sherrybomb! Lägg därtill Svindyr! och Raritet! så börjar bilden bli komplett.
När SMWS buteljerar en Hanyu bör en klura lite över fatproveniensen. Ichiro Akuto på Chichibu köpte vad jag har förstått loss hela lagret med Hanyu genom att se till att lagret inte bara kasserades när hans släkts företag la ned destilleriet. Om SMWS buteljerar en Hanyu torde det per definition vara ett fat som de köpt av Akutos företag Venture Whisky Ltd. Så, något gjorde att han inte ville buteljera detta fat själv? Det behöver absolut inte betyda att fatet är dåligt, bara att det kanske inte passar in i Hanyus vanliga doft- och smakprofil (eller något så enkelt som att Akuto behövde få in lite cash till sitt företag; det kostar ju att driva det destilleri han byggt upp, Chichibu).
Nå i alla fall, det här är en sådan där investeringswhisky som kostar omöjliga summor numera (jag hittar inga auktioner från de senaste åren men räkna med någonstans över tiotusen kronor). Fullt rimligt med tanke på att den är hela 13 år gammal och buteljerades för så rejält länge sedan som 2014. (När den släpptes av SMWS fick man tydligen köpa denna Hanyu och en 22 år gammal Karuizawa som ett paket för totalt £300. Som sagt, det är bara sex år sedan. Idag man typ tiodubblat sin investering om man inte pillat av folien av sina flaskor. Whiskyvärlden är satt i spinn.)
Whiskyn kommer från en first-fill sherry butt och utgåvan ligger på 646 flaskor (ja, butts är så galet stora fat). Alkoholhalten är på 55,1%.
Doft: tretton år i en förvisso uppenbart väldigt aktiv sherry butt är fortfarande inte särskilt lång tid. Denna whisky bär ganska tydliga ungdomstecken, särskilt vad gäller hur kraftig alkoholen upplevs, åtminstone till en början. Stearin; kanel och kryddnejlika; (grillad?) ananas. Det drar lite åt glögghållet. Apelsin. Linolja, härligt! Det finns mycket gott här, men också en hel del ungdomstoner.
Smak: en del aggressiva toner av typ penseltvätt/terpentin inledningsvis, också den där lite liksom plastiga och kaotiska kryddigheten som finns i en del whisky med ungdomstecken kvar i; med tid i munnen mer dadlar; en röra gjord på mosade färska russin; och chokladkaka med mycket smör i. Kanske också lite bitter engelsk apelsinmarmelad i den där kakan. Som sagt, detta var ett synnerligen aktivt sherryfat, men det hindrar inte att jag upplever denna whisky som klart ung: smakerna har liksom inte ”satt sig” riktigt, utan allting mest bara vrålar.
Eftersmak: mycket tydlig kruttouch inleder, övergår i glöggkryddor och russin.
Med vatten: jösses vilken utveckling. Apelsinzest; koppar; sötlakrits. Fortfarande små ungdomstoner, men avsevärt mycket bättre än innan. Smaken är fortfarande för spretig och obalanserad, med kryddkaos som lägger sig absolut överst och därunder någonstans en bra men för ung sherrylagrad whisky med typ generiska sherrysmaker. Eftersmaken har fått svagt gräsigare toner och mintgelé. Vidare vattning hjälper upp, men intrycket är fortfarande ungt, helt klart för ungt.
Sammanfattning: en godkänd whisky som i mina ögon buteljerats alldeles för tidigt. Det är på det stora hela gott – och så – men har också tydliga brister. På whiskybase har denna just över 90 i snitt. Det tror jag handlar väldigt mycket om att människor som äger en flaska sätter ett högt betyg för att den ska ha ett högt betyg på whiskybase – och kanske ännu mer om att människor som får prova något så superveryspecial som en single cask Hanyu från SMWS blir imponerade av själva grejen. Ja, och så det där med att folk ofta gillar sherrybomber oavsett hur de doftar och smakar. Denna är dock obalanserad och för ung trots massivt inflytande från fatet. Andrew Derbidge har i ett helt annat sammanhang skrivit att många australiensiska whskies lider av att vara ”under-matured yet over-oaked”. Det är en formulering som beskriver denna whisky perfekt. 82 poäng.
*
Tack till dig som öppnade och samplade, vem du nu var minns jag inte.
