Cù Bòcan är namnet på Tomatins officiellt utgivna rökiga whiskies. De är halvrökiga, tydligen, Varumärket har funnits sedan en femton år. I deras serie Creations pressar de gränserna för vad skotsk whisky brukar lagras i för slags fat. Här används saker som fat som innehållit japansk shochu, stout, Cognac och colombiansk nyek. Creations #7, i glaset idag, har lagrats på nyek och det som beskrivs som ”Pineau des Charentes Rouge”. Det utläses: fat som innehållit rödvinet Pineau, ibland beskrivet som hela dess namn, Pineau des Charentes. Whiskyn släpps den 10 april på Systembolaget och kostar 695 kronor. Här är whiskyn i whiskybase. Här har ni importörens information om whiskyn, för den som vill fördjupa sig. Där får man bland annat reda på att utgåvan totalt ska vara på 2772 flaskor bara, samt att hela 660 av dem landar i Sverige i fredagens släpp.
Doft: läckert vrålande. Kladdig vaniljsås, blyerts, rårörda hallon, och en härlig lite sur rök med inslag av mossa. Röken ligger en bit bak, längre fram ligger dessa vrålande kladdiga toner som av färska söta bakelser av flera slag. Verkligen en häftig whisky som jag tror passar oss svenskar: det är vråligt och dessutom är det rök. What’s not to like?
Smak: samma vaniljdominans, nu med rabarber istället för hallon. En mullrande kryddighet en bit bak, som av köttgryta? Röken finns med här också men är inte lika tydlig som i gommen. Ganska crazy.
Eftersmak: välintegrerade kryddor, något kraftigt rödvin med mycket frukt och bär i, och bara en svag aning av rök. Eller, med andra sippen känner jag röken betydligt tydligare.
Med vatten: mer av röktonerna, en aning vitpeppar kommer med, men också rejält med kolasås. Detta känns inte som en skotsk whisky, om påståendet är begripligt – dessa rejält aktiva fat associerar jag mer till svensk whisky, som High Coast eller Spirit of Hven med deras användning av nyek som rejäl krydda. Smaken är fortsatt ganska galen och kraftig: hallon, rabarber, limeläsk, enorma sjok vanilj och så röken en bit bakom. Eftersmaken är mer balanserad mellan kryddor, fruktiga toner och en mer tydlig rökighet.
Sammanfattning: en jävligt rolig whisky – å ena sidan verkligen något som är kul att analysera, å andra sidan tror jag mer tänkt som en maffig ”stänkare” än ett försök att göra en nyanserad och mångfacetterad whisky. Ganska galen med sina syntetiska och fruktigt kladdiga toner. Det är svårt att sätta en poäng på detta, för den är så pass annorlunda än rökig whisky från Skottland brukar vara. En 82 poäng kanske?
*
Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.
