Tjeders whisky

Bara whisky

Karuizawa SMWS 132.5: ett magplask

Karuizawa hette ett destilleri i Japan. Det är länge sedan dess whiskies var whiskies. Aktier, är väl det närmaste deras buteljer nu är. En gång i tiden öppnades dock ”Kurrar”. Idag har jag en sådan i glaset, en oberoende buteljering från SMWS, Scotch malt whisky society. Jag minns inte längre vem jag köpte detta och ett par andra galna samples från. Jag har haft dem länge. Det är med dem som med lite andra samples av dyrdyr whisky: jag har inväntat både en högre grad av whiskykompetens, och en tillräcklig erfarenhet som gör att jag inte riktigt kissar i byxorna av upphetsning bara av att få smaka rara droppar längre.

Så blev det då dags att hälla upp denna whisky, som är 14 år gammal från en refill sherry butt, alltså ett stort fat på runt 500 liter. 58,6%, fatet gav 495 flaskor och jag hittar inte många auktioner, men i alla fall en där priset landade på £1350. Den heter ”Sweet and darkly beguiling” och här är länken till whiskybase.

Doft: kraftig och lite sunkig sherry. Visst finns här mörk frukt galore, men också en skvätt ättiksprit, äppelcidervinäger och champinjoner: inte markörer för bra whisky, kan vi väl diplomatiskt uttrycka det som. Under, en fin fruktighet: romrussin, dadlar och en bärighet som jag banne närmast tycker är blåbär. Smält smör, kakao. Det finns bråkig whisky som är bråkig på grund av briljant och lite bråkigt destillat, och whisky som är bråkig för att den legat på lite för sunkigt fat. Detta har legat på ett lite för sunkigt fat. Tänker man bort vinägern och den lilla touchen ättika finns en bra whisky här, men man ska liksom inte behöva arbeta med ett glas whisky på det sättet.

Smak: väldiga tanniner: ekbeskan verkligen attackerar gommen. Detta måste ha varit ett fat av spansk ek. Därunder finns en hel del bra saker, som kakaostark choklad, romerska bågar, en hel skål med mosade torkade fikon. Underbart smöriga toner också. De där tanninerna är dock klart besvärliga och bidrar med saker som lagerblad, köttgryta, rosépeppar/kaotisk kryddighet.

Eftersmak: tanniner igen. Kindväggarna blir attackerade och hela munnen snörs ihop. Men också: dyr, väldigt mörk chokladmousse; skirat smör. Kanske lite rödvinsvinösa toner också, säg stall. Förutom de alltför kraftiga tanninerna i början är denna eftersmak faktiskt riktigt awesome.

Bättre oöppnad än öppnad.

Med vatten: en oerhörd förbättring. Jag tror aldrig jag har varit med om en sådan här upphämtning någonsin, faktiskt. En del andra sherrytoner som många ogillar kommer fram ur gömmorna: råa ägg, svagt av tändstickor och, med ursäkter för en löjligt intern referens, den ultimata svavelupplevelsen av att besöka varma bad i Budapest. Dock, 1) jag har stor fördragsamhet med just sådana toner och kan ibland verkligen uppskatta dem och 2) här finns också engelsk bitter apelsinmarmelad, chokladmoussen på mörk choklad och koppar. Den gick från ”någonstans under 75 poäng” till ”tänk 85 poäng och uppåt några snäpp” med vatten. Verkligen, verkligen märkligt. Smaken, då? Jag hade trott att det skulle bli mer tanniner, men faktiskt inte. Äppelkaka, mjölkchoklad. Håll kvar den i munnen, dock, och där är de, de aggressiva tanninerna… Nej, inget vidare. Eftersmaken är mer svavlig igen – struck matches, säger de på engelska – men också choklad- och kolasås, svag mynta och romerska bågar. Är detta den chokladigaste whisky jag har smakat? Utan tvekan. En sista liksom tokvattning för att se vad som händer (är nu nog nere på ”normala” styrkor, säg en 46% eller så): mja, nej, doften dör och smaken håller inte heller, undvik att övervattna. Eftersmaken fortsätter att vara denna whiskys främsta vapen.

Sammanfattning: det är häftigt att prova en Karuizawa, men denna Karuizawa var häftigare som idé än i praktiken. Även om doften blev amazing med vatten finns det så många både rejält uppenbara och mer dolda brister i denna whisky att det måste bli betyg underkänt. De må ha kokat ett kanondestillat på Karuizawa – ”japanskt” och ”nedlagt destilleri” räcker inte för att i sig nå legendarisk status – men just denna whisky är roligare i en imponerande samling än i glaset. Eller, den är mer imponerande i någon annans samling: ägde jag en flaska skulle jag sälja den och sedan skratta hela vägen till banken. Någonstans där omkring säg en 75 poäng, med lite häng uppåt.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén