Tjeders whisky

Bara whisky

Old Pulteney 1980 från Gordon & MacPhail

En sådär trettio–trettioen år gammal Old Pulteney, lagd på fat 1980 och buteljerad av Gordon & MacPhail 2011. Ska vi lita till whiskybase lagrades denna på refill American hogsheads, alltså 250-litersfat som hade använts för lagring av whisky minst en gång tidigare. Whiskyn är buteljerad på 43%. Eftersom jag har en särskild plats i hjärtat för Old Pulteney ska detta bli riktigt, riktigt kul att prova…!

Doft: det finns destillat som inte riktigt klarar av att stå upp mot trettio år på ekfat. Resultatet kan absolut bli god whisky, men där destillerikaraktären är som bortblåst. Old Pulteney gör inte sådan whisky. Här är det mycket på ljunghonung, torkade äpplen och förvånansvärda mängder torkad aprikos – med Old Pulteneys distinkta (motor)oljighet tydlig, men långt bak. Den där underbart lugna värdigheten hos whisky som legat länge på fat, när allting blir ”långt bak”: havsluftsdoft, fruktkonserver i sockerlag (mango? ananas?). Detta är en underbar doft, men når inte Nirvanahöjder.

Härlig whisky.

Smak: still Pulteney after all these years. Svag motorolja, stenstrand vid havet, kanske tillochmed lite alger. Och bra mycket syrligare fruktighet än doften: citron, gröna äpplen, röda äpplen… En maltighet som närmast påminner om någon müsli med lite kokos i. Trots den låga alkoholhalten denna maffiga oljighet som omslingrar allt, starkare ju längre jag håller whiskyn i munnen. En blandning av det tydliga lugnet hos gammwhisky, men de färska frukterna är fascinerande skarpa och fräscha. Underbart.

Eftersmak: fetoljig, men mer neutralt oljig, inledning. Övergår i röda äpplen, torkad mynta och jättesvagt av kryddor i botten. Att en så gammal whisky inte blivit kryddigare, eller beskare, är smått ofattbart. Om doften var härlig var smaken amaaaaazing, och eftersmaken…god. Okej.

Med vatten (bara ett fåtal droppar): mja, mer…utsmetat. Samma dofter, men betydligt plattare. Det är att vänta efter 43% och gammal whisky, men jag bloggar, det ingår att jag nästan måste prova med vatten. Smaken är än bättre dock, med kraftigare inslag av den där härliga motoroljan, och en kraftigare maltighet (nybakt bröd i bakgrunden). Fantastiskt fräsch fruktighet fortfarande, hälsar alliterationskungen. Eftersmaken är mer uttorkande nu, myntan har blivit spearmint, kyrddorna lite ettrigare, och en härlig ton av gammalt dammigt bibliotek har kommit in här. Inte läder, men just…damm.

Sammanfattning: detta är en mycket bra whisky. Den är inte to die for, och hade sannolikt varit mer maffig – mer ”Pulteneyesque” – på fatstyrka eller 46%. En underbar komplexitet, men den saknar lite ”punch”. Det beror inte på åldern, gammal Pulteney kan fortfarande ha en hel del riv i sig. Men nog är detta gott. Jag landar på 89 poäng, med häng på 88 snarare än 90.

*

Med stor tacksamhet till Håkan W, som gav mig ett sample på denna förträffliga whisky. Hatten av, Håkan!


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén