Idag, sådan där whisky som det är lite pinsamt att inte ha provat om man drivit whiskyblogg sedan 2015: Caol ila 30 YO som släpptes 2014 i Diageos serie Special Releases. 7638 flaskor blev det på en alkoholstyrka av 55,1%. All ingående whisky lades på fat 1983 och det hela buteljerades alltså 2014.
Denna whisky kostade 3990 kronor när den släpptes på Systembolaget.
Doft: första intrycket är: drejarlera. Sedan: hö och metall – inte som rost, det är inte en smutsig rök här, utan som varm metall. Även höet är något helt annat än vanlig liksom gräsighet i whisky. Gammal rök har sin egen karaktär, och här är det ljuvligt, men mycket svårt att beskriva. Det är inte de där minerala tonerna som gammal rökwhisky så ofta får, utan mer bara väldigt mjukt och försiktigt finrökigt, liksom. Ovanpå detta ligger en tydlig doft av ny, ren bomulls-T-shirt. Och inte minst, en ljus fruktighet som nästan blir bärig eller druvig: svag apelsin, Granny Smith-äpple, gröna vindruvor, krusbär. Denna whisky, liksom ofta bra whisky i den här åldersklassen, uppvisar liksom nya sidor hela tiden. Det ligger en ton jag vill kalla kalkig över detta också. En mycket komplex, mycket inbjudande doft som lovar gott, minst sagt.
Smak: nä men jävlar vad gott. Lime, citron, gröna oliver; svagt av någon söt dyr cigarr; färsk läder; någon sälta som får mig att tänka typ sardeller; havsvatten; svag men härlig oljighet. Liten touch vitpeppar, torvig komplexitet i botten, små rökrester. Doften var bra och så men helvetes jävlar vad god den är i munnen, denna.
Eftersmak: lite tjockare och smutsigare torv ihop med rökpuff i början, övergår i mer mörk choklad, instant coffee. Också charkuterier (salami mest), och nu kommer de där minerala tonerna jag associerar till gammal rökwhisky.
Med vatten: nä men lägg av asså. Denna ljusa försiktigt fina fruktighet med gammröken är så jävla bra, och än bättre med vatten. Om något har en ton som av godishalstabletter (Dr Dryels?) tillkommit. Smaken har fått en touch av skirat smör och mer av citronzest över sig, samt gröna winegum. Eftersmaken är lättare nu, svaga toner av kolabönor har kommit hit. Den var skitgod ovattnad och den är skitgod vattnad.
Sammanfattning: det här är fantastisk whisky, som ni märker av mina lyriska noter: riktigt, riktigt bra. En whisky att eftertänksamt sippa långsamt: så mångfacetterat och ändå så naket och fortfarande nästan brutalt efter trettio år på fat. Vi är lätt över 90 poäng: 93, till och med med häng på 94. För mig är denna whisky verkligen himmelriket.
*
Stort tack Marcus K för sample genom samplebyte.
