Càrn Mòr börjar bli en ärevördig serie whiskies. Den började ges ut runt 2008, då av ett företag med det märkliga namnet Scottish liqueur centre. Sedan 2020 ägs varumärket helt av Morrison Distillers, som bland annat äger och driver lowlanddestilleriet Aberargie. När de verkar som oberoende buteljerare heter whiskyn alltså Càrn Mòr. Här kan ni läsa lite med om Càrn Mòr.
I glaset idag, en Whitlaw. Det är ett så kallat trading name på Highland Park, alltså ett namn Highland Park använder när de säljer fat med sin sprit till andra i branschen. Normalt brukar sådana namn användas för att destillerier inte vill att oberoende buteljerare ska kunna sätta ut namnet på destilleriet. På denna buteljering står dock WHITLAW tydligt, men ovanför ”Distilled at Highland Park”, så någon hemlighet vilket destilleri som kokat spriten råder inte.
Whiskyn lades på sherryfat 2013 och buteljerades i år som tio år gammal på typisk Càrn Mòr-styrka, nämligen 47,5%. Det totala antalet flaskor är som franska revolutionen, 1789. Detta är alltså en vatting, en blandning av flera fat. En applåd för blandadet av fat i såhär liten skala, förresten, besattheten över single casks är överdriven. En flaska kostar 1049 kronor, här är den i whiskybase och här hos den svenske importören Clydesdale.
Nu kör vi!
Doft: rejäl, maffig och sherrybombig. Colanappar och Mums-Mums. Likörpraliner också. Kakao och färsk kokos. Någon svårbestämbart pepprig ton. Nya sneakers, långt bak. Funkar perfekt på buteljeringsstyrka.
Smak: härlig, ”godisig”: kola, mörk frukt och apelsin och allt känns som det är i godisformat, som godisbönor eller winegum. Rejäl och härligt syntetisk sötma också. Otroligt fruktig. Colanapparna hänger med från doften, kolabönor, fruktgodis. Långt bak kanel. Gott!
Eftersmak: rökpuff inleder, följs av alla sorters fruktgodis du kan tänka dig. Cigarr. Kanske ett vrid vitpeppar.
Med vatten: det är säkert bara inbillning, men jag tycker faktiskt att jag känner doften av ljung, den patenterade HP-doften par excellence. Pralinerna har blivit choklad utan likörtoner. Smaken har mer apelsin, typ romerska bågar nu, men vann inte på vattning eller iallafall den mängd jag råkade tillsätta. Eftersmaken har svartvinbärsgelé.
Sammanfattning: otroligt habil och ”godisig” sherrylagring. Särskilt smaken ovattnad är läcker. Stabil, pålitlig, inga fel eller brister utan att stå ut. Vad är det i poäng? I min bok, kanske 82. Det är inte ett dåligt betyg, på något sätt, tvärtom, detta är gott. Godisälskare kommer älska denna.
*
Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis. Tiina Berg tog fotot som jag beskurit och använt som illustration för denna post, hela fotot får ni se den dag boken jag jobbar på äntligen är klar…!
