Tjeders whisky

Bara whisky

En asbra Highland Park från Adelphi

Först, en kort berättelse om hur jag kom att äga denna flaska: för att den var billig. För att folk inte budade så mycket. För att den fantastiskt högkvalitativa oberoende buteljeraren Adelphi är ganska okänd i Sverige. Jag såg den, såg vad den låg på, och dollartecknen väcktes i själen: en 26 YO single cask Highland Park från Adelphi för under 2000 kronor? Så jag högg den.

Och fick mina vanliga samvetskval: nu har jag gjort det, köpt en whisky för att jag tänker att denna kan jag sälja dyrare. Och som ofta – inte alltid, men ofta ändå – lyckades jag stävja han därinne med dollartecken i ögonen, och ryckte folien direkt när den anlände. Skitgott! tänkte jag. Kanske kan sampla den här? Orka. Sakta men säkert under en period på ungefär arton månader har nivån sjunkit, och ett annat dåligt samvete har precis hela tiden gnagt mig: måste-skriva-noter-David började genast hojta därinne i huvudet. ”Hörrö! Ska du bara njuta av en skitgod whisky utan att skriva den, utan att fästa dess väsen i ord som finns kvar?” Tre veckor senare vid nästa lilla dutt ur flaskan: ”Hallå! David! Du har inte skrivit än!?! När ska ska du SKRIVA?” Och så där har det hållit på. (Ja, jag är lite lätt störd.)

Så nu, när sista slatten hällts upp: dags att skriva om denna.

Vad dricker vi, då? En 26 YO Highland Park, lagd på en refill bourbon hogshead 1989 och buteljerad 2016 på en alkoholstyrka av 47,2%. Fatet – om du absolut måste veta fat nummer 3006, vad du nu ska med det numret till – gav 193 flaskor. Här är den i whiskybase. Jag lyckades alltså hugga en för lite under 2000 kronor. Vill du jaga en efter att ha läst mina noter kommer den nog gå loss på tydligt under 3000, men absolut över 2000 kronor.

Doft: så nätt, så djup; så underbar. Mycket tydlig men svag slinga av rök; multnande lövhög om hösten; jordigt lagerhus/jordkällare; men också: moget saftigt päron, medicinala toner (apotek/sjukhuskorridor), någon citrus som är en blandning av mandarin och citron. Gröna winegum. Dammig vind. Perfekt balans mellan smuts och rökrester och de lagom vitala frukterna. Precis inga toner vrålar utan allt är perfekt integrerat och bara så fantastiskt bra.

Hurra för den bästa Highland Park jag har provat!

Smak: ah…det milda lugnet hos gammal whisky. Toner som hur smält stearin doftar; varma tallar, men också gran. Mild torvighet. Fruktigheten är så försiktig och ändå så närvarande, men trotsar beskrivning: vattenmelon? torkad ananas? röda äpplen? Jag tycker mig ana dem alla, men de bara liksom simmar runt i denna lite oljiga, perfekt balanserade whisky. Skitgott, helt enkelt.

Eftersmak: inleds med oväntat stark ton av torv; grillad korv; hö (fast på ett bra sätt!). Grapefrukt. Hänger kvar hur länge som helst. Alltså, detta är om inte himmelskt så i alla fall en jättegod whisky. 

Den lilla, lilla etiketten på den underbara, underbara whiskyn.

Med vatten: 26 år, vi tar det piano med vattnet och duttar försiktigt. Jodå, givetvis höll den och utvecklades. Mer nära råvarorna här, men det är omöjligt att beskriva det utan att exkludera de som inte doftat på malt, gröpe och den där sörjiga geggan i mäsktunnan som heter mash och som saknar namn på svenska. Nästan lite ensillage, till och med. Men också: torkad aprikos, torkad ananas, methol, svag rök, och läder. Underbart. Smaken är ”ljusare” nu, inte så skogig: citron, gröna winegum. Med tiden mer torv och en del kryddighet (muskotnöt, chili). Fantastisk fortfarande, och väldigt olik sig från före vattningen – liksom doften en rejäl förvandling. Eftersmaken har blivit oväntat rökig och full av salami och rökt eller torkat viltkött.

Sammanfattning: alltså, alla de som jagar HP med ljus och lykta: äntligen förstår jag er. Det här är en riktigt grymt bra whisky. Återigen visar det sig att visst går det att göra skitbra whisky på kort tid, men att man når oanade djup med sådär ett par decennier på fat, och gärna då fat som redan använts minst en gång för whisky redan. Inga slutlagringar, inga konstigheter, bara vänta tillräckligt länge i ett lagom trött fat, och det kan bli såhär skitbra. 91 poäng. Kanske, kanske att den dansar upp på 92.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén