Tjeders whisky

Bara whisky

Briljant ungsprit från Glasgow

Clydeside heter ett nytt destilleri i Glasgow. Är du i stan och vill göra något annat än de mer klassiska utflykterna Glengoyne och Auchentoshan är stället verkligen värt ett besök. Jag var där i februari. Här finns bland annat en riktigt välgjord och intressant utställning som beskriver Glasgows whiskyhistoria, på vägen mot pannhuset.

Clydeside är ett i raden av oberoende buteljerare som startat eget destilleri, i detta fall A. D. Rattrays ledande kraft Tim Morrison. Destilleriet kom i produktion 2017. Detta är första gången jag sätter mig ned och skriver smaknoter på en whisky från dem.

Whiskyn heter The Clydeside Limited Edition 2023. Den släpptes på bolaget nyligen och finns att köpa för 997 kronor. Alkoholhalten är mastiga 60,6%. Här är den i whiskybase.

Då ska vi se.

Doft: alkoholen sticker inte alls utan är väldigt fint integrerad i whiskyn. Bara en ton som lika gärna kan vara choklad som spannmål, en slags fin smuts någonstans mitt i allt det fina, antyder att detta kan vara ungt. Väldigt skickligt framställd sprit som blir såhär mogen såhär fort. På över 60% borde glaset skrika åt mig och alkoholen liksom borde ha toner av handsprit. Detta lär väl rent logistiskt tänkt vara typ fyra–fem år gammal whisky. Istället: fläder, citronzest, mandariner och en mild, viskande vanilj. De där avlånga vaniljkexen som finns i Storbritannien: shortbread. Väldigt mycket i samma skola som Daftmill – jag hade nog gissat Daftmill blint, eller kanske en fatstark Älv från High Coast. Torde vara bara first-fill bourbon barrels här, men faten har liksom inte hunnit dränka spriten med vanilj och kola än utan det är finare, mildare. En antydan av några lite syrliga bär, är det krusbär kanske?

Smak: mycket vanilj inledningsvis, följs av en kompott av ljusa bär. Mycket fin. Sedan kommer kola också, och päron och inlagd ingefära. Snygg bra sprit lagom kysst av aktiva bourbonfat, en härlig whiskyskola. Alldeles i början finns det också en hel del malt och lite grövre, brödigare toner. Bara typ fem år och redan såhär bra, det är mycket imponerande.

Eftersmak: jag vet inte om bären är hjorton, jag tror inte det, men vad är det då? Gott, hur som. Citronjuice eller citronsaft som inte är dränkt i socker. Svagt av hö eller ensillage och kanske någon svag läderton.

Med vatten, halvrejäl skvätt: den höll, trots åldern. Vattnet släpper loss en imponerande fruktighet. Förutom gråpäron även honungsmelon och vindruvor. Smaken har mer av drömmar (kakan), massor av shortbread och en bit bak de brödigare tonerna som heter cereal på engelska och som är så svåra att beskriva. Mycket fin, mycket somrigt. Eftersmaken har blivit lite spritigare nu – här känns för första gången något slags ungdom i spriten, men det känns inte ofärdigt.

Sammanfattning: en imponerande whisky. Såhär hög alkoholhalt efter så få år på fat ska liksom inte riktigt fungera utan att avslöja sin låga ålder. Men det gör det, och mer därtill. Jag är jätteglad att de gjort denna ”au naturel”: kraftiga fat, men klassiska bourbonfat måste det röra sig om. (Jag tittar lite online: ja, bara bourbonfat i denna whisky.) Det måste bli ett rejält högt betyg på denna. Jag landar på 87 poäng. En flaska som anbefalles.

*

Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2025 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén