Tjeders whisky

Bara whisky

Craigellachie 17 YO

| 2 kommentarer

Jag utlovade visst ett gäng recensioner av olika Craigellachie, ett av mina nya älsklingsdestillerier. Så, utan vidare tal om destilleriet, här är mina noter på deras sjuttonåring, buteljerad liksom de andra officiella utgåvorna på 46%:

Doft: en omisskänslig men svag doft av svavel och ypperligt svaga avgaser möter näsan; Craigellachie, tycks det, kan aldrig bara vara snäll. Ändå är detta betydligt mildare än både trettonåringen och nittonåringen; här finns mindre av motorolja (trettonåringen) och just svavel (som nittonåringen nästan badar i). Apelsin- och citronzest; vaga, allmänt blommiga toner; rejäl maltsötma. Här finns också frukttoner av konserverad aprikos, päronjuice och röda äpplen; kanske är det omogen färsk ananas jag känner också. Dessa fruktiga toner dominerar i glaset när det stått en tid; svavlet är helt försvunnet och de svaga avgaserna är så långt bak att de nu bara vagt kan anas. Vatten lyfter tillbaka de lite skitigare tonerna, och lägger till ett lite sötare kryddigt lager, som en blandning av kanel och kardemumma; fina toner av vanilj kommer fram också.

Sjukt snyggt flaska. Riktigt najs virre.

Sjukt snyggt flaska. Riktigt najs virre.

Smak: inleds med en oväntat hejdundrande puff av vanilj, och vaniljsås (sådan där man gör till äppelpajer). Sedan följer de mer komplicerade lagren: olja; vax; smuts, på ett bra sätt – det där varma trånga rummet med industriella maskiner som arbetar i som jag nämnt någonstans i en recension. Blommorna har torkat här, och vitpeppar har kryddat anrättningen. Det spretar på allra bästa möjliga sätt. Med vatten: mer skirt och blommigt, som en ovanligt karaktärsfull snäll Speysidare där blommor och vanilj står i förgrunden, medan motoroljan (ja, där kom den fram!) fått sällskap av toner av torkat kött. Den blir snällare, men är fortfarande mycket kraftig.

Eftersmak: en läckert smutsig start övergår i toner av blodgrape; torkade kryddor i mängder; nybakat bröd; och en hint av rök. Med vatten: kryddorna flyttar fram, liksom Craigellachies lite allmänt smutsiga toner; det bakade brödet blir till ett mörkare, grövre bröd och har börjat brännas lite i ugnen. Ljuvligt: den balanserar mellan det fruktiga, skira och skitiga på ett superbt sätt, denna whisky.

Sammanfattning: detta är en riktigt härlig bourbonlagring. Jag börjar förstå att jag har en fallenhet för Craigellachie och dess rätt skrikiga, ”in your face”-stil av whisky. Trettonåringen är oljigare och skitigare; nittonåringen, som fortfarande väntar på sin recension här på bloggen, är svavligare och elakare. Av de tre OB jag har provat är alltså denna den som mest påminner om en ”vanlig” whisky: den är inte fullt så mycket av en berg- och dalbana med galet spret och krävande noter. Tro mig, detta är en bra whisky och den är kraftig så det räcker och blir över, men jag undrar om jag inte älskar den yngre och den något äldre än mer. De 749 kronor denna kostar på Systemet är ett riktigt schysst pris. Om inte tjugotreåringen vore så sinnessjukt dyr skulle jag gärna göra ett försök med den också; och än så länge är faktiskt de oberoende buteljeringarna av Craigellachie både prisvärda och väldigt vanligt förekommande. Craigellachie for the win! (Mina tidigare recensioner av Craigellachie kan du läsa här.)

Som jag skrivit om tidigare innebär ett köp av Craigellachie också en diskret protest mot utvecklingen mot NAS-whiskies. Craigellachies ägare Bacardi-Martini har fem destillerier i sitt stall: Aberfeldy, Aultmore, Craigellachie, Deveron och Royal Brackla. Inte några jättekända destillerier, precis. Men de har lyckats göra väldigt smart reklam för dem, genom att samla dem under rubriken ”The last great malts of Scotland”. När de skulle ge sina destillerier nya kostymer i form av officiella buteljeringar – OB, på whiskylingo – var precis varenda buteljering åldersbestämd. Helt nyss gick de ut med nyheten om Royal Bracklas nya buteljeringar: 12, 16, 21 YO. Inga Perpetuum eller Black rock eller Siena här, inte! Det är en glädjande utveckling.

 


2 kommentarer

  1. Hej David, tack för en välskriven och mycket underhållande blogg. En liten kommentar bara, den officiella buteljeringen kostar 749 kronor och finns sedan 1/9 i beställningssortimentet (länken i artikeln är en annan utgåva). Jag är själv ett stort fan av trettonåringen och ser därför fram emot att prova denna. Återstår att se om jag tycker att den är lika prisvärd som trettonåringen.

  2. Tack för påpekandet, Tomas – slarvigt av mig där! Har nu åtgärdat bloggtexten. Märkligt hur en sökning på Craigellachie 17 på SB bara leder till en träff, den oberoende buteljering som jag felaktigt länkade förut.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.