Tjeders whisky

Bara whisky

Booker’s bourbon 7 YO: brutalt och härligt

| Inga kommentarer

Tänk att det hänt igen: arbetsveckan är slut, och det har blivit fredag. Fredag på Tjeders whisky, vad kan det tänkas betyda? Javisst! Fredag = bourbon! Wohoooooo! Den här gången i mitt glas, en rejält fatstark historia, Booker’s bourbon på sju år och – håll i er nu – 64,45% alkoholstyrka. Booker’s bourbon kallas på master of malt för Old True Barrel Bourbon (ja, med versaler precis överallt), men oftast verkar denna kallas bara Booker’s bourbon. Den ges ut i batcher, så just denna version på 64,45% är bara en av många varianter av denna bourbon som finns att tillgå.

Booker’s destilleras på Jim Beam distillery. Mer än så vet jag inte. Så, vi kör vidare mot smaknoterna!

Brutal bourbon. Godkänd bourbon. Snygg bourbon.

Brutal bourbon. Godkänd bourbon. Snygg bourbon.

Doft: lite försiktigare än många bourbon; vi slipper det där limmiga vaniljmajsbrötet som skriker HEJ! JAG ÄR EN BOURBON! som jag har så svårt för. Visst finns de tonerna där, och de är tydliga, men det är lite mer nedtonat. Majsen och limmet ackompanjeras av smält smör och färsk (inte flytande) honung. Rejäl alkospets i snoken, se upp med hur nära du går med näsborrarna! Vaniljglass; något syntetiskt, som gröna vinegum; en fruktighet jag inte lyckas fånga i ord, nästan som krossade vindruvsskal kanske. En liten skvätt vatten gör den mer traditionellt bourbonbrötig: vanilj, lim och majs tar över anrättningen. Oväntat och lite synd på så rara ärtor. Fast en skvätt vatten till, och den hittar hem i en fin balans där kolapaj anas i bakgrunden. Ge inte upp om du vattnat något och tyckte det blev sisådär: fortsätt vattna, bara!

Smak: vaniljen kommer på en gång, alkoholstyrkan är klart besvärande och får mig att grimasera då tonerna är oväntat sura och beska, som grappa eller kanske toner av spontanjäst öl. Verkligen något helt annat än vad doften angav! Andra sippen: chocken har lagt sig och jag hittar rabarber, weissbier, citron och gröna vinegum. Med vatten: avsevärt bättre, men det är fortfarande en blandning av snäll vanilj och elakare toner av typ grappa och surt öl. Jag gillar det, men det är inte direkt en smaksensation som smeker medhårs! (Jag provade bara försiktig vattning, det är sannolikt att en vattning ner mot en 46% hade gett ytterligare smaker.)

Eftersmak: sur pepprighet inledningsvis, följs av skön beska med toner av kryddor (rosmarin?), smör, syntetisk vanilj, skrikiga blommor (som när du går in hos en florist och det doftar lite för mycket); de där nötiga tonerna jag har svårt att precisera; långt bak, vaniljkola. Med vatten: väldigt mycket pepprigare, blommorna är på både gott och ont som bortblåsta.

Sammanfattning: en berg- och dalbana. Doften drar åt ett håll, gommen åt ett helt annat. Det är härligt och krävande och, framför allt, karaktärsfullt. Jag upplever en hel del bourbon som anonym och lite tråkig. Detta är definitivt varken anonymt eller alldagligt. Jag hade bara tre centiliter att gå på, men jag kan tänka mig att denna tar lite längre tid att lära känna än jag hade möjlighet att ge den. Med ännu mer experiment kring vattning tror jag detta skulle kunna utvecklas till något riktigt härligt. Det är på rätt väg och går åt rätt håll, detta, men jag är hopplöst fast i mitt grundintryck som är: bourbon är gott, whisky är godare.

 


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.