Tjeders whisky

Bara whisky

Longrow Red 2019 release

Longrow Red: den rökiga serien whiskies från Springbank i Campbeltown där allt (slut)lagrats på någon form av rödvinsfat. De är alltid sådär kort efter 10 år gamla, har getts ut varje år sedan 2012 (förutom 2016) och brukar vara bra. Jag har följt serien sedan starten och kände mig ganska ensam när jag 2012 tyckte att den första var härlig: det var en whisky som folk dissade när den kom ut. Numera är serien väletablerad och hypad. Vid det här laget har Springbank som gör Longrow hunnit med så många slags rödvinsfat att det börjar bli svårt att kalla dessa whiskies efter faten eller efter vilket släpp i ordningen det är. Vi kör på buteljerings- och släppåret, då, och säger: det vi provar idag är Longrow Red 2019 release, som man skriver på engelska.

Årets utgåva har legat i åtta år på bourbonfat och har sedan slutlagrats i tre år på refill Pinot Noirfat från Nya Zeeland. Detektiven i mig säger att det där var second-fillfat. Det är bortom jättesannolikt att de först användes för ett års slutlagring till 2015 års Longrow Red. Den var nämligen slutlagrad på first-fillfat som innehållit nyzeeländskt rödvin av Pinot Noir och den buteljerades i augusti 2015, en tid vid vilken årets Longrow började sitt slutlagringsliv. Så, mental note: en nördarjämförelse någon gång framöver vore att ställa Longrow Red 2015 mot Longrow Red 2019. Mina smaknoter på Longrow Red 2015 har du i alla fall här.

Årets släpp av Longrow Red är 11 år gammal och alkoholstyrkan är på 53,1%. Den buteljerades i januari i år. Hela 624 av de totalt 9000 flaskorna görs tillgängliga på Systembolaget imorgon, den 3 maj, till ett pris av 979 kronor.

Doft: Longrow brukar betyda sjögräs och smuts och Longrow Red brukar betyda en hel del av den där smutsen ihop med vinösa toner, men denna gång är utgåvan betydligt elegantare. Eller, elegantare: inte riktigt lika skitig, då? Denna nos är ett möte mellan dieselångor och sura hallonremmar, till en början. Skogsbärssylt också, och spetsen på tuschpenna. Med tålmodigt och noggrant nosande hittar jag bara som en antydan av tång – inte sjögräs. Jo då, det tog lite tid och lite luftning och lite mer noggrant nosande, men nog är detta en Longrow alltid: det mest underbart smutsfula destillat Skottland kan frambringa, i alla fall utanför Islay.

Smak: både alkohol och rök känns tydligare här, på underbara sätt: smutsig rök; vitmossa; torv; maskinolja; vitpeppar; diesel; tång. Det är många smaker, det. Efter en tid i munnen kommer något slags smygande fruktighet fram genom den tjocka smutsiga oljigheten: röda äpplen, blodgrape, kanske rödvinbärsgelé. Syrligt och smutsigt och torvigt på samma gång: här är vi på ett verkstadsgolv bland varmkörda maskiner av järn. Ljuvligt.

Eftersmak: den inleds med en tjock torvighet ihop med lite grönpeppar, övergår i en smutsig rökighet inbäddad i söta hallonremmar och klingar ut i fet smörighet.

Med vatten: mer hav på doften, särskilt (oh yes!) sjögräs, men också ett släng persika kommer fram. Underbart. Smaken har fått än kraftigare syrliga inslag, som sura godisar, och små inslag av chili och järn. Ibland är gyttrigt och kaotiskt underbart, och detta är ett bra exempel på det: massor av smaker drar åt hundra håll, ändå hänger det ihop. Eftersmaken är nu på salmiak till en början, sedan följer en tjock motorolja med skirat smör och en härligt sur rökighet. 

Sammanfattning: jag borde inte få recensera whiskies från Springbank, egentligen – jag brukar verkligen gilla deras släpp, vare sig de heter Longrow, Hazelburn eller Springbank. Med det sagt och med mitt låga betyg för Longrow 14 YO sherry matured nyligen som något slags trovärdighetssymbol måste jag säga att detta kanske den bästa av alla Longrow Red hittills. Longrow Red 2019 release är, även relaterat till åldern på whiskyn, en imponerande Longrow. Jag landar på 87 poäng.

Är detta 979 kronor gott? I dagens ekonomi och med dagens allt galnare priser – jo, det är det. Springbank tog själva 55 pund för denna när den släpptes från sina egna butiker, men det är ju lättare när man inte har några mellanhänder. För 55 pund hade det varit helt galet prisvärt; för 979 kronor är det väl spenderade pengar.

*

Den här bloggposten bygger på ett sample jag erhållit gratis. För tidigare recensioner av andra Longrow Red, se här.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

1 Kommentar

  1. P-J 2 maj 2019

    Jaha, då måste jag in till stan i morgon förmiddag.
    Den på first fill är ju väldigt bra.

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén