Tjeders whisky

Bara whisky

En Glenrothes från Wm. Cadenhead

Den 30 januari kommer whiskygeddon: väldigt mycket intressant whisky släpps på samma dag på bolaget. Jag har kört och kommer fortsätta köra något maniskt provartempo för att hinna med bland förhandsproverna och även hinna lägga upp provandet här på bloggen.

Extra roligt är det förstås att en av de äldsta oberoende buteljerarna, Wm. Cadenhead, kommer med ett gäng släpp (bland annat en Mackmyra, faktiskt!). Wm. Cadenhead är synnerligen högkvalitativ oberoende buteljerare som ägnar sig åt klassisk traditionell utgivning av whisky: inga slutlagringar, inga konstifika fat, bra med ålder på utgåvorna, bra priser. Det är därför mycket glädjande att de kommer till bolaget med några av sina många buteljeringar den 30 januari.

Idag, en Glenrothes i deras serie Small batch. Eftersom destillerier numera gör utgåvor på sådär en 12000 flaskor och kallar dem small batch, låt oss sätta begreppet i bättre perspektiv: denna whisky är en vatting (blandning) av två fat, bourbon hogsheads. Det är small batch – det kan liksom inte bli mindre, för då är det ju single cask…! 17 år gammal, totalt 480 flaskor, 90 av dem kommer till Sverige och priset är 1000 kronor (minus ett). Alkoholhalten är 55,5%. Som vanligt kör Wm. Cadenhead med att buteljera whisky efter vad som står på fatet, och på Glenrothes fat står tydligen fortfarande Glenrothes-Glenlivet, en kvarleva från den där tiden när alla som befann sig ens i närheten av Glenlivet kallade sitt destilleri för Namn på destilleri-Glenlivet. Detta är alltså ingen blended malt och ingen droppe Glenlivet finns med i mixen. Såhär ser flaskan ut:

En faktamässigt i nuläget inte hundraprocentigt korrekt länk till whiskybase här. Ett varningens finger innan vi går vidare: jag brukar av någon anledning ha svårt för Glenrothes. Så ock denna gång. Om du gillar Glenrothes kanske delar av noterna nedan och betyget alltså mer ska ses som kuriosa.

Doft: vitt vin (som om det är en enda doft, men det är så jag associerar, himla sorry); körsbär; de små röda i barndomens konserverade fruktsallader, vad nu de var för en frukt. Också dessvärre någon lite jästig, malkulig ton: svagt unket mitt i fruktigheten.

Smak: vällagrat sött vitt vin; ljusa vindruvor; grönt äpple; tydligt jästiga toner som jag inte uppskattar.

Eftersmak: bättre: härligt champagefruktigt. Päron, äpple, kiwi.

Med vatten: jästen försvinner – bra! Mer kalk och omogen, ljus melon; rött äpple. Smaken också den bättre, syrligt fruktig med melon och kanske kiwi. Eftersmaken har en lite kaotisk kryddighet och grönt och gult äpple.

Sammanfattning: bättre efter vattning, helt klart, men de där jästiga tonerna lirar inte för mig. 79 poäng.

*

Denna bloggpost bygger, liksom för en hel drös med smaknoter som kommer dagarna framöver, på ett sample jag erhållit gratis.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén