Tjeders whisky

Bara whisky

Bowmore 18 YO

Ytterligare en i raden av blindprovade whiskies: jag blundar och hugger en sampleflaska från en skokartong där jag inte alls vet vad som finns i kartongen, håller handen för etiketten, häller upp och provar. Såhär skrev jag blint, reflektioner i efterhand:

Doft: whoa, här var rök och kraft och inte så lite gummi! En vattendelare till doft, misstänker starkt att detta är en rökig Islay på olorosofat. Men den är häftig, denna doft: lera, nästan lite dy, syntetisk frukttuggummi (Cola, päron), brandrök, torrt gummi möter varm gummistövel. Minst 46%, max 55. Ju mer jag doftar, desto mer flyttar colanappar fram. Rost, också. Röken finns där, men dundrar inte efter en tid i glaset – kanske inte Islay, ändå? Jag gillar detta, men det är en ganska extrem doft, onekligen.

Smak: 46% for sure. Gyttrigt, gott: mossa, rost, drottningsylt (!), minerala rökrester. Fikon, hav (som det doftar då förstås). Bränd müsli, väldigt väldigt salt. Härligt, krävande.

Föga anade jag att det var denna jag provade.

Eftersmak: härlig inledning med tjock, liksom svart oljighet och dovt rökmuller: som ett möte mellan torv och varm nylagd asfalt. Saltlakrits, rost, och den där gyttriga drottningsylten.

Med vatten: syrligare, vaniljigare: krämig så kallad solbulle och gräs har tillkommit, men också kraftiga toner av stall, nästan torkad gödselstack. Jag lutar mer och mer åt rödvinsfinish. Rosten hänger kvar. En riktigt härligt skitig doft. Smaken är surrökigare, lite liksom yngre, nästan ettrigare, och nu är det sjögräs galore i gommen. Svagt av vitpeppar, dieselångor, riktigt salta charkuterier. Jag tror jag landar i att gissa på någon av de många Longrow Red på denna, även om den känns som 46%. Eftersmaken inleds mäktigt med massor av läder och varmkörd gammal motor av järn, övergår i mint (typ nästan Vicks blå), oljigheten hos rökt fisk, halvblöt tång, torr vitmossa (igen, som den doftar…!) Läckert!

Sammanfattning: en sådan där whisky där smaknoterna låter vidriga, men där det är sketagott. Verkligen inte stiligt. Jag tror detta är typ 12–15 år, 46% kanske mer, rökigt destillat på sherry- eller rödvinsfat. Kan det vara en Longrow Red, även om de är starkare? Det skulle passa perfekt om det inte vore för alkoholstyrkan. Hur som gillar jag detta rejält. 88 poäng.

Detta var alltså en Bowmore 18 YO. Den är inte på 46% utan på 43. Versionen jag smakade var från före de nya etiketterna som kom tidigt 2017, så en Bowmore 18 buteljerad 2016 eller, mindre sannolikt, tidigt 2017 (inhandlad på Systembolaget i mars 2017). Ett exempel av flera på denna buteljering ur whiskybase här. Sedan dess har etiketterna men enligt uppgift inte receptet på whiskyn ändrats. Bowmore 18 YO är lagrad på en blandning av sherry- och bourbonfat. En flaska går idag loss på 819 kronor på bolaget, vilket i dagens galna prisklimat får sägas vara ett bra pris för en bra artonåring. Vid snabb titt på utländska butiker verkar det som att det svenska priset är konkurrenskraftigt.

Sedan senvåren 2017 ser Bowmore 18 ut såhär istället, men receptet är oförändrat.

Resultatet av denna provning är riktigt spännande. Jag använde nämligen denna whisky som blindskott i Svenska whiskyakademien i maj 2017, och samplade då upp hela flaskan. Jag minns att jag tyckte att whiskyn var en besvikelse: inte dålig, direkt, men ingen höjdare heller. Whiskyn fick väldigt olika reaktioner från akademien under blindprovningen, men gemensamt var att ingen trodde den var så gammal som den var. Några gillade den verkligen, några var inte helt övertygade, men de flesta tyckte detta var en najs och bra vardagswhisky. Gemensamt var att ingen var uppe på så hög ålder som 18 YO i diskussionen om whiskyn i glaset. Den doftar och smakar tydligen inte för mig heller riktigt som en 18 YO whisky, vilket kanske kan förklara att jag då tyckte whiskyn var lite ”underwhelming”.

Men det är ju detta som är så bra med blindprovning: som en artonårig Bowmore doftar och smakar den inte riktigt som en kunde vänta sig. Redan av den anledningen kan den uppfattas som underwhelming. Men som en blindprovad whisky försvinner allt sådant, och allt du har kvar är whiskyn framför dig i glaset och vad du tycker om den. Då har den inga 18 år som den måste ”leva upp till” med avseende på komplexitet. Den känns yngre än 18 år, men spelar det någon roll? Uppenbarligen inte, den var ju god, och den kostar inte skjortan. Hade jag vetat att detta var Bowmore 18 och dessutom från den flaskan jag samplade till just den provningen hade mitt betyg med stor sannolikhet blivit ett par poäng lägre än det nu blev, bara från minnet av vad de andra skrev och från vad jag tyckte för ett par år sedan. Nu var sinnet rent och oförstört, och jag landade ju till sist på riktigt höga poäng för en massproducerad officiell buteljering på 43%.

Som jag skrivit på denna blogg hur många gånger som helst: blindprovning is da shit.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

1 Kommentar

  1. Peter Lundvall 5 juli 2019

    Jag tror att man generellt kan säga att priser på whisky upp till 46 procent är lägre på SB än internationellt.

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén