Reflux betyder bokstavligen återflöde. Eftersom knappt någon människa skriver om hur återflödet ser ut på ett givet destilleri har jag valt att behålla den engelska termen. På svenska heter det alltid saker i stil med att det ena eller bidrar till ”mer reflux”.
Reflux är att delar av det som håller på att destilleras (destillanden) förs tillbaka i riktning mot pannans botten, dess kittel. Säg att du har en panna som har en så kallad kokboll på svanhalsen, alltså en rund utbuktning. Denna kommer att göra att ångorna får ta omvägar på sin väg uppåt mot lyne arm. En hel del särskilt av de tyngre kemiska substanserna kommer på grund av kokbollen att falla tillbaka ned mot pannans kittel. Ju större kokbollen är, desto mer reflux får du i destilleringen, särskilt om du kombinerar kokbollen med en hög hals. Även pannor i lampglasform ökar refluxen, liksom mycket smala midjor, extra höga svanhalsar och uppåtlutande lyne arms.
En ovanlig variant för att öka refluxen är att förse sina pannor med purifiers, ett rör som går från pannans svanhals och leder tillbaka ned mot kitteln. Här är det verkligen bokstavligen tal om ett återflöde tillbaka till pannan, vid ett sent skede i destilleringsprocessen. Ett ännu ovanligare tilltag för att öka refluxen är att ha så kallade water jackets på pannan: vattenfyllda kar som kyler ner toppen av svanhalsen, och som gör att ångorna i större utsträckning kondenseras och faller tillbaka nedåt i pannan. Även långsam destillering samt stora pannor bidrar till mer reflux. Och så vidare i det oändliga.
Förenklat kan sägas att ett destillat som produceras genom en hög grad av reflux kommer att vara lättare, eftersom destillatet har renats mer än ett destillat som producerats med tekniker som försäkrat låg grad av reflux.
Notera det inbördes beroendeförhållandet mellan termerna reflux och kopparkontakt. Allt som ökar refluxen ökar också kopparkontakten. (Kondensorerna och hur de körs påverkar dock mängden kopparkontakt men inte refluxen: vid det skedet i processen kan ju inget återflöde ske eftersom inget kan återföras till pannan.)
De båda termerna påminner förresten också om varandra i det att marknadsföringsavdelningar gärna använder dem för de som är lite mer intresserade av whisky än gemene man. Liksom med termen kopparkontakt presenteras reflux i de här sammanhangen som något i allo i sig självt fint och önskvärt. Som för modeordet kopparkontakt gäller att frågan är bra mycket mer komplicerad än så. Att mängden reflux påverkar destillatet är oomtvistligt. Att allt som ökar mängden reflux i sig skulle göra den färdiga produkten bättre är dock uppenbart falskt.
Om det alltid vore önskvärt att på alla plan maximera refluxen skulle alla pannor ha purifiers, galet höga svanhalsar med minst fem kokbollar, och alla skulle fylla sina pannor väldigt grunt. Att så absolut inte är fallet visar med all önskvärd tydlighet att en given mängd reflux inte i sig är bra eller dålig, utan avsiktligt beräknad efter vilken slags whisky man vill eller förväntas producera på ett givet destilleri. Lagavulins pannor allra överst i denna bloggpost, som de dessutom fyller högt, är i princip designade för att minimera refluxen. Och Lagga är ju som vi alla vet svingott.
Se också bland annat kokboll, kopparkontakt, lyne arm, spirit charge och wash charge.
*
Detta är förstås ytterligare ett litet smakprov från boken jag skriver på. Jag har avgett ett heligt löfte att manus ska bli klart i år; om boken hinner tryckas i år börjar däremot se svårare ut. Övriga inlägg på denna blogg där ni kan läsa små förhandstittar ur boken hittar du här.