Tjeders whisky

Bara whisky

Tre Glen från Wm. Cadenhead

| Inga kommentarer

Jag brukar inte prova whiskies mer än en och en när jag bloggar, men nu ligger jag efter. Den Springbankägda skotske oberoende buteljeraren Wm. Cadenhead – världens äldsta oberoende buteljerare av whisky, om man räknar till grundarår – brukar inte synas till på Systembolaget, men idag lanseras faktiskt tre whiskies från den anrika firman. Wm. Cadenhead är kända för att hålla riktigt hög kvalitet på sina buteljeringar och för att vara härligt ”old-school”. Här snackar vi inte några finishes eller whisky som flyttats mellan fat, utan whisky som har fått ligga tills det var dags att buteljera, och då tömde man fatet och så var det inte mer med det. 

Glenrothes 20 YO 1996, 51,3%

Denna whisky utgörs av en vatting – blandning – av fyra bourbon hogsheads som gav 1314 flaskor. 60 stycken har landat på Systembolaget och lanseras där idag om du läser detta den 12 april 2018. Priset är 1132 kronor.

Doft: måste vara refillfat, detta, sannolikt ett bourbonfat (jag skrev noterna utan att veta något om faten). Söt och gräddig, nästan strösocker. Försiktig vax. Blåa vindruvor. Ganska stängd, med ett litet alkostick.

Wm. Cadenhead buteljerar alltid whisky utifrån vad det står på fatet. Detta är inte en blended malt och har inget med destilleriet Glenlivet att göra.

Smak: något spritig inledningsvis; följer så tydliga lite ettriga kryddor från de många åren på ekfat, mörkt öl (!), svag ton av kakao. Den känns nästan överekad, faktiskt, med lite bittra toner som av svart te.

Eftersmak: torr, krispig, syrlig – här är vi på ljus frukt, nästan kiwi. Grädde, igen. Den drar iväg åt ett helt annat håll på eftersmaken.

Med vatten: Doften är fortsatt stängd, med ett litet tillägg av nagellack kanske; i gommen är det avsevärt bättre nu med vatten, mindre ekigt och bittert, med ljusare frukter någonstans i bakgrunden. Eftersmaken ligger kvar på ljusa syrliga frukter, med en tydlig vaxighet.

Sammanfattning: jag behövde kanske inte mer bevis, men det är något med mig och Glenrothes. Även buteljeringar som andra jublar över – de mer vrålande sherrybomberna – har jag nästan alltid lite svårt för. Jag vet inte hur många Glenrothes jag har provat – tillräckligt många för att bilda mig en uppfattning, men inte jättemånga. Ingen har riktigt imponerat på mig. Den här är drar åt tusen håll samtidigt och lirar inte alls för mig. Trevligt, dock, med en Glenrothes lite mer ”au naturel”, där den legat på något annat än vrålande sherryfat.

Glenburgie 25 YO 1992 single cask, 50,2%

Detta är en single cask, en enda bourbon hogshead som gav 204 flaskor, varav hela 174 stycken kommer till Sverige. Priset är 1585 kronor.

Doft: well, this is a first: gillestuga! Varmt furu, med tydliga toner av träolja. Kandisocker och engelsk apelsinmarmelad – eller, egentligen apelsinskal i socker. Har jag en off-night, eller vad? De där furutonerna ihop med träolja är inte så skoj.

Mysko på nosen, men härlig i munnen.

Smakmycket bättre. Päron; romerska bågar (chokladen); en lagom ekig beska där ljusa frukter och försiktig vanilj står upp fint mot kryddigheten. Som Glenrothesen tycker jag att det är ett snäpp för ekigt, som att fatet har passerat sin bästa tid.

Eftersmak: rejält med choklad i inledningen, en mild pepprighet (om sådant finns). Rosvatten, långt bak.

Med vatten: på doften backar gillestugan, vilket vi tackar för. Mjukt bröd. I munnen är det nu ännu bättre, mindre ekigt, gräddigare. Eftersmaken är lite pepprigare nu, med försiktig oljighet.

Sammanfattning: Nej, inte heller denna gick hem hos mig. I munnen, ja, men doften är konstig. En okej whisky, visst, men inget jag skulle springa efter. Tyvärr.

Kom igen nu, sista Glen!

Glenallachie 25 YO 1992, single cask, 58,7%

Även detta är en single cask, och en bourbon hogshead. Fatet gav 294 flaskor, varav 240 gått till Sverige. Priset är 1539 kronor.

Doft: blommor möter, klart otippat, små stänk av asfalt.  Alkoholstyrkan, imponerande hög efter tjugofem år, känns tydligt. Om jag skriver varm plast tänker du som läser ”blä”, och så är det ofta när sådana toner förekommer i whisky. Här funkar det hur bra som helst. Svår doft att analysera. Jag verkar ha snöat in på chokladspåret ikväll: här tycker jag det finns toner av dyra, kladdiga praliner.

Kvällens vinnare!

Smak: alkoholen biter definitivt, och gör analys på fatstyrka svår. Efter längre tid i gommen: försiktigt blommig, som torkade blommor; dyr torr fransk cider (!) och Pommac (!!!). Riktigt, riktigt bra.

Eftersmak: Lite smutsigare, som ett intressant men lite märkligt möte mellan metall och rostade hasselnötter. Grädde; mycket diskret sötma långt bak.

Vi vattnar. Doften, som var stängd och svår, hittar hem. Viskande vanilj, nötter, sommaräng. Smaken är än ljuvare nu, med tydligare vanilj med små stänk av choklad och syrliga fruktgodisar bland den milda blommigheten. Även i eftersmaken har det blivit klart bättre: vaniljglass, blommor. En fin viskning.

Sammanfattning: doften ovattnad var svår och stängd, men detta är helt klart och utan tvivel kvällens vinnare: en vacker, blommig whisky. Inget fatvrål eller vaniljkladd som i många moderna whiskies, utan här har man verkligen plockat fatet när det var som allra bäst. Min erfarenhet av i princip okända men inom några år sannolikt rejält hypade Glenallachie – Billy Walker har köpt destilleriet så nya varumärket är istället GlenAllachie, ge det fem år av massiv smart marknadsföring så kommer folk hojta om hur de alltid älskat GlenAllachie fast de inte har det alls – är positiva, dock alldeles särskilt i unga år. I åldern 8–10 kan Glenallachie vara fantastisk, i högre åldrar har mina erfarenheter varit mer…meh. Den här single casken är inte galet bra i betydelsen 90 eller 90+ poäng, och utmanarna ikväll var inte direkt jättestarka, men den vinner med betydande marginal och är en riktigt trevlig, rak, ärlig, orökig, snäll bourbonlagring. De där Pommactonerna är nästan to die for.

*

Den här bloggposten bygger på samples jag erhållit gratis. Symposion gör ett massivt släpp idag med en hel drös med fler whiskies – Springbank 25 YO är väl juvelen och lär gå snabbare än någon hinner ropa SPRINGBANK! Kring dessa utlovas dyrt och heligt att jag återkommer.


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.