Tjeders whisky

Bara whisky

The old pipe – en fantastisk whiskybutik

| 2 kommentarer

Jag har just spenderat ett antal dagar i Eindhoven. En whiskyupplevelse som inte blev av och en som blev underbar, så kan den lilla fritid jag hade under arbetsdagarna sammanfattas i whiskytermer. Det som inte blev av var ett besök på Zuidam distillers, Patrick van Zuidams destilleri i Eindhovens absoluta närhet där den riktigt bra singelmalten Millstone kokas. Patrick beklagade att han inte kunde visa mig destilleriet på de tider som fungerade för mig. Jag får ta igen det någon gång.

Å andra sidan blev det ju en ledig lördag istället. Jag fick tips av Thijs Klaverstijn som driver bloggen Words of whisky om att Nederländernas bästa whiskybutik tydligen fanns i Eindhoven. Fråga efter ägaren Johan van Boxmeer så visar han dig säkert gärna källaren också, fick jag veta. Sagt och gjort, det måste en ju kolla in! En taxi ut till Sint-Oedenrode någon halvtimme från Eindhoven, sedan kunde jag kliva in på The old pipe på Deken van Erpstraat 20.

Och jävlar i min lilla låda, vilken butik detta är. Innan du läser vidare: nej, de skickar inte flaskor till Sverige. Och nej, det är bara en bråkdel av det som finns i butiken som finns på deras just nu vilande hemsida. Johan förklarar för mig att han gillar mötet med kunderna, att prata om whisky med dem, han vill inte bara sitta och packa postlådor hela dagarna. Och att han skulle kunna sälja slut på allt som finns i hela butiken om han ville på grund av den rådande hysterin kring whisky – ”det är alldeles för lätt att sälja whisky idag”, säger han. Men han vill inte sälja slut och tömma lagren på alla dessa intressanta buteljer: han vill att butiken fortfarande ska finnas om tjugo år, och att sonen, nu tretton och med i butiken under hela vårt samtal, ska kunna ta över företaget framöver.

Den genomsympatiske Johan van Boxmeer och undertecknad inne på The old pipe.

Den genomsympatiske Johan van Boxmeer och undertecknad inne på The old pipe.

Tyvärr hade jag en tid att passa för ett flyg, så det blev bara en dryg timme i butiken. Jag hade kunnat vara där i tio timmar, så många kul grejer finns i hyllorna, och till riktigt humana priser. Visst finns där riktigt galna buteljeringar som trettiofemårig Brora och Glenesk destillerad 1979 och Convalmore och ett gäng Port Ellen, men de där flaskorna ligger långt utanför min ekonomi, det är liksom mest kuriosa att se dem. Vi börjar någon annanstans, med att prata om Adelphis buteljeringar, hur bra de alltid är, och Johan säger att Alex Bruce från Adelphi var där och höll en provning i källaren bara förra veckan. Jag nämner Adelphis destilleri Ardnamurchan och att jag har andelar i ett gäng fat där. Johan plockar genast fram en flaska med genomskinlig vätska och häller upp ett glas åt mig: Ardnamurchans orökiga newmake på 63,5%. Detta är en dryck jag har längtat länge efter att få smaka. En underbar newmake, visar det sig: maltig, fruktig, lite blommig, väldigt ”ren” i smakerna. Whisky därifrån kommer att sparka rumpa; de har något på stort på gång i Ardnamurchan, helt klart. Det hade varit spännande att få med sig några centiliter av detta hem, för att jämföra med Box orökiga newmake, som jag minns som något i samma klass och i samma skola. Men men, vad är väl en bal på slottet?

Vi pratar destillerier, vad jag är ute efter och vad jag gillar. Benromach? De står här. Bladnoch? Jo, jag har tre officiella buteljeringar från Raymond Armstrong-tiden och en tjugotvååring och ett par single casks från Adelphi, de är drygt 20 år båda två, förklarar Johan. Och jag nämner David Prior som köpt Bladnoch och man får se hur det går med dem och får ett glatt ”yeah, the yoghurt guy!” till svar. (David Prior tjänade en förmögenhet på yoghurt innan han gav sig in i whiskybranschen helt nyss, genom att köpa Bladnoch.) Bunnahabhain, då? frågar jag. Johan skiner upp: det är även för honom ett älsklingsdestilleri. Förutom de vanliga officiella buteljeringarna finns där också en 12 YO OB från 90-talet då man buteljerade på 40%, två Adelhi single casks, en Exclusive malts på sherryfat och lite andra oberoende buteljeringar. Hur är det med Springbank, då? frågar jag med dregel i munnen. Det är den här hyllan härborta, men det finns ett par Adelphi single casks också.

En och annan buteljering från Springbank distillery på The old pipe.

En och annan buteljering från Springbank distillery på The old pipe.

Herregud, vad med whisky, här står precis hur mycket som helst som jag skulle vilja köpa på mig. Johan verkar ha precis varenda flaska i hela butiken i huvudet. Jag browsar och pratar sönder stackars Johans öron och jag säger att jag vill också gärna köpa något från något destilleri jag inte kan något om, säg Tobermory eller så. Vi kommer hela tiden tillbaka till de där hyllorna med Adelphi selection single casks, valda av Charles MacLean. Prova den här sherrybomben, säger Johan och häller upp en skvätt sjuårig Glenrothes på nästan 70% (!). Sinnessjukt bra whisky.

Så blir det lite tid till den omtalade källaren. Det fina stora provingsrummet där det står lådvis med spännande droppar – ”ställer jag upp allt det här i butiken eller lägger upp det på hemsidan säljer det slut på en sekund, det vill jag inte”, får jag veta. I ytterigare ett rum finns ännu mer lådor med spännande whisky. Och huvudrummet, med de lite mer ”ordinära” dropparna, där bland annat en Old Pulteney 30 YO och hela väggar med single casks stirrar inbjudande på mig, men nej, jag har inte råd.

Det här är en man i min smak: han tänker långsiktigt och gillar verkligen whisky. Och han blir mycket tacksam när jag säger att jag kan skicka ett större sample av min och Frida Birkehedes single cask från Old Pulteney. Jag köper den där sjuåriga sherrybomben från Glenrothes och får med mig en till Adelphibuteljering – en elvaårig Bunna – och en tjugotvåårig Bunna från Exclusive malts. Det är inte billiga whiskies, men lönen har ju just kommit, så vad fan, tänker jag. När Johan slagit in mina buteljer i kassan undrar han om jag vill prova en trettiofemårig single cask BenRiach destillerad 1976. Hämtar en sampleflaska, häller upp en femma, och ger mig den. Gratis. Sa jag att det här var en man i min smak? Det här är en man i min smak.

Men nu är det bråttom om jag ska hinna tillbaka till Eindhoven och sedan ut till Schiphol för mitt flyg; lite väl bråttom, faktiskt, taxi och flyg måste tajma rätt väl med varandra. Johan går och ringer efter en taxi åt mig. Och kommer tillbaka och säger att hans pappa lika gärna kan köra mig tillbaka till Eindhoven. Den sjuttioåriga mannen blir glad när han hör att jag är från Sverige och pratar under bilfärden tillbaka mot Eindhoven om hur han som nittonåring reste runt i Sverige, upplevde midnattssolen i Kiruna, vandrade i närheten av Kebnekajse och minns till och med namnet på två kvinnor han mötte i Östersund. ”De var väl en sjutton kanske. Jag var nitton. Jag vet inte om de lever längre; jag är sjuttio”, förklarar han. Och ler pillmariskt. När han släpper av mig i centrala Eindhoven är jag omtumlad. Vilken dag detta blev! Å andra sidan, redan när jag lämnade The old pipe visste jag: till denna butik kommer jag återvända. Det är ett måste.

Så många whiskies, så lite pengar. En av många täckta väggar på The old pipe.

Så många whiskies, så lite pengar. En av många täckta väggar på The old pipe.


2 kommentarer

  1. Har du namnen på kvinnorna kanske jag kan hitta både dem samt en eller ett par ättlingar till gubben… 🙂

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.