Tjeders whisky

Bara whisky

Millstone peated oloroso sherry 2010

Ännu en blindprovad whisky, och ännu en av många riktigt bra Millstone jag har provat. Tydligen har jag inte lagt upp några smaknoter på någon enda buteljering från dem, vilket bara visar diskrepansen mellan whiskies jag provar, noter jag skriver och noter jag hinner lägga upp här på bloggen. Millstone är riktigt, riktigt bra whisky, varje gång.

Millstone är whisky från det nederländska familjeägda destilleriet Zuidam, som leds av Patrick van Zuidam. Destilleriet grundades redan 1974, men man bara ”bara” pysslat med whisky sedan 1998. Man ger ut whiskies i mycket små batcher och jag har som sagt imponerats av alla jag har provat – ett tiotal, kanske. De har även gett ut ryewhisky och experimenterat med trippeldestillering, även om husstilen är orökigt och dubbeldestillerat. Zuidam har tio jäskar och separata mäsktunnor för maltwhisky och annan spritproduktion, samt totalt fem olika pannor. Produktionskapaciteten är ganska ansenlig för ett familjeägt destilleri, på 280 000 LPA. Man praktiserar mycket långa jäsningstider på ungefär fem dagar, alltså på +100 timmar. Patrick van Zuidam har även planer på att bygga ett helt nytt destilleri med fyra traditionella kopparpannor på en gård där man ska använda gårdens egna skörder för whiskyproduktion.

Just den här whiskyn lades på fat 19/10 2010 och buteljerades 19/11 2018 på 46%. Den är alltså 8 YO. Utgåvan är på ynka 850 flaskor, och den är tydligen nummer 15 i en specialserie: här har du den i whiskybase. Om detta visste jag alltså inget när jag skrev noterna nedan:

Doft: Tung, maffig sherrysnok. Men välbalanserat, är mitt första intryck. En sådan där sherrydoft där det är nästan omöjligt att beta av komponenterna, för mig. Mosade ljusa russin, fernissa, möbelvax, något slags nästan laktritsifierad honung. Härligt. Mer som fruktkonserver än färsk eller torkad frukt, tycker jag: sötklibbigt. En touch av bananlikör. Grekiska dolmades, själva vinbladen. Det är ändå inte liksom ”bara fat” här, det finns ett lite kraftigt destillat, inte som i Glengoynes strama sherrylagringar. Jag tycker det finns inslag av både koppar och smält smör i doften också.

Föga anade jag att den var såhär ung…

Smak: liten första sipp: mindre alkoholstark än jag trodde. Smör, definitivt mängder med smörig lite smutsig kola här nu. Svagt metalliska toner, en del jord. Något slags kompott av kokade bär och mörka frukter: hallon, jordgubbe, äppelmos, russin…MASSOR på en gång här! Den är nog ändå över 46%, trots allt. Jag gillar denna smak, men den är ju otroligt gyttrigt kaotisk: allt på en gång, liksom.

Eftersmak: Eftersmak, första intryck: liten svavelpuff (härligt), svagt minerala toner, smör. Kan detta vara gammal Glenfarclas kanske? Andra sippen bekräftar det lite äggiga svavliga i starten. Sötlakrits, kanske. Och jag tycker något slags jordgubbssylt med farinsocker…! Galet men läckert.

Gissningar mitt i: Jag brukar kunna tänka bort ”vad är det i glaset?” rätt väl, men nu är jag så SJUKT nyfiken på vilket destilleri detta kan vara asså… Det är lite ruffigt à la old school men ”modern” sherry. Och vissa små inslag av torv men inte rök. Har han gått och köpt någon sherrylagrad single cask Highland Park bara för att jävlas med oss, den gode Lars?

Med vatten (halvrejäl skvätt): doften är lite mer ”funky” nu, dammiga gamla läderbundna böcker, lite svampigt/dunnage warehouse, kanske malkulor, samtidigt fantastisk doft av något fint inoljat träslag. Lakritspipor. Häftig utveckling. Drar ned mitt intryck av ålder lite, tror runt 15 år. Smak: detta var nog bara 46%, så som detta smakar vattnat. Mer koncentrerat, lite mindre crazy än tidigare: gnuggade svartvinbärsblad, sötlakrits, krutstänk. Färska fikon. Härligt onyanserat. Eftersmaken är nu otroligt vaxig, lite citrusig/apelsinig (romerska bågar?). Någon härlig djup kryddighet, som chili där attacken kokats bort; mörk choklad. Härlig, ganska annorlunda mot tidigare.

Mer gissningar: jag tror detta är en officiell buteljering, 18–21 år trots allt. Kan Glendronach otroligt dåligt men vi säger väl Glendronach 18 (som jag inte tror att jag har smakat). I termer av poäng, då? Svårt…87, kanske? Detta är riktigt njutbart. Lagom galen… Eller, 86 poäng landar jag på.

*

Tack till Lars C som körde denna härliga sherrybrötiga whisky i Svenska whiskyakademien. Det kan noteras att majoriteten av de som provade missade både rök och torv i tråden där vi provade tillsammans. Detta är alltså en whisky gjord på rökt malt, något som säkert kan ha bidragit till det härligt gyttriga intrycket – men inte hittade jag rök, inte…!


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén