Det är bra att ha vänner som varit med i whiskysvängen lite längre, och som haft lite andra trösklar för vad en flaska för kosta än jag själv haft. (Mina trösklar har förskjutits, men priserna har förskjutits än mer…!) Lars C är en sådan vän, tillika Taliskertok, vilket passar mig som hand i handske. Jag brukar verkligen gilla Talisker, och jag har dessutom praktiskt nog väldigt många oprovade whiskies från dem. Så tack Lars, för att du skänkte en trea av dagens whisky.
Det handlar alltså om en Talisker 30 YO, den som släpptes 2006 som en del av Diageos Special Releases i en utgåva på 3000 flaskor. Den kostade £160 när den släpptes – som sagt, fan i helvete att jag inte var med på whiskytåget 2006, asså… Den är buteljerad på 51,9%. Här har du den i whiskybase. Notera gärna den älskansvärda bristen på specialkartong, specialblåst flaska och slutlagring på kraftiga sherryfat, samt att siffrorna 30 är löjligt små. 2006 var i whiskybranschtermer en totalt annan planet (även om Diageo faktiskt fortsatt släppa Talisker 30 i olika versioner med just den här nedtonade stilen).
Doft: well blow my nose and call me Cadie. Det här är bra på riktigt. Sotflagor möter rökt torkad chili möter en extrasalt prosciutto. Torkad tång, havsvatten, råa ägg (det närmaste jag kommer denna destillatdrivna speciella svavlighet som hör worm tubs till – märk väl, absolut inte ruttna ägg) och mycket svårfångad ganska stark fruktighet, men torkad frukt: päron, äpple. Kanske någon tändsticka (men inte tänd tändsticka). Jävlar vad bra.
Smak: men vad i helvete. Så underbart fruktig, och köttig. Torkad apelsin, ananas, jagvetintevad, och så rumsvarmt nötkött, svagt av grillat kött. Svag, svag rökighet i bakgrunden. Choklad i bakgrunden, och det där svårbeskrivbart svavliga som inte alls har med sherryfat att göra, som också finns i Craigellachie. Obeskrivbart, men skitgott.
Eftersmak: svag rök, chokladtryffel, brända mandlar. Både chili och lagerblad långt i bakgrunden. Fy fan att man kunde köpa den här för 160 pund för tretton år sedan, det är nästan kriminellt upprörande att jag inte var med när det begav sig.
Med vatten: tången ruttnar (underbart!), frukterna kliver fram, och in träder en ny oljighet, som bergamottolja kanske. Lite smutsigare än tidigare. I gommen inträder maltgasm, men det går inte att beskriva denna komplexitet. Torkade frukter, fortfarande, lite fulare rök som förstås ligger långt långt bak, men här finns också sot, tång, rökt kött…det är på samma linje som tidigare och bara amazing. Eftersmaken är lite piggare nu, sotigare, svagt oljigare. Den här kombinationen av liksom fult och snyggt, av smuts och elegans, är väldigt, väldigt imponerande.
Sammanfattning: skalrörskondensorerna är det värsta som har hänt whiskyvärlden. Nej, det är det verkligen inte, men när jag smakar gammal whisky från destillerier med traditionella worm tubs blir jag ofta så tacksam att Diageo inte har rippat ut dem ur alla sina destillerier. Det här är en jättebra whisky. Den är inte för fem öre överlagrad och har sådan komplexitet kombinerat med vitalt tryck att man blir alldeles knäsvag. 92 poäng.
*
Tack igen för sample, Lars. Detta var en riktigt härlig upplevelse.
