Tjeders whisky

Bara whisky

Talisker House Greyjoy (Game of Thrones)

Här kommer den sista av de tre i Diageos Game of Thrones-serie som jag fått samples på: Talisker. Denna whisky heter formellt sett Talisker Select Reserve och är en whisky utan angiven ålder. Den kommer till Europa tillsammans med de andra i serien i februari, men har redan lanserats i USA. Utgåvans storlek är okänd men är skitstor, och priset lär landa på sådär en 4–500 spänn. Alkoholstyrkan är Taliskers traditionella, 45,8%.

Doft: mild, skön rök, gröna winegum, slocknande grill. Sjögräs, och nästan lite hö. Den där lite brutala, liksom nästan sumpiga tonen som jag ofta hittar i Talisker – älskar den. Tänk lite jordblöt, sumpig strandlinje vid en sjö. Grönpeppar. Mycket trevlig.

En schysst Talisker.

Smak: inleds med svag kola med peppar och chilipulver i botten. Vaknar så sötlaktrits, mängder med tång och sjögräs, en del sotflagor. Mild torv, perfekt balanserad ungrök. Det finns en del liksom bränd citrus här också. Gott!

Eftersmak: underbar, pepprig inledning. Följer så en kraftigt oljig ton, här snackar vi verkligen motorolja. Asfalt. Sötlakrits. De gröna winegumen igen. På eftersmaken sjunger denna whisky ut och går från god till riktigt god.

Med vatten: tången och sjögräset flyttar än längre fram. Tydliga grästoner. Gott, men lite liksom plattare än ovattnat. Smaken är även den mest ”mer vattnad”, men med samma inslag som innan. Kanske att den där lite svavliga pepprigheten som är Taliskers signum är tydligare. I eftersmaken har en härlig kryddig ettrighet kommit fram: inte bara peppar, utan också herbes de provence lagda i någon lite smutsig matolja.

Sammanfattning: med Talisker är det så att det är pepprigt på ett unikt sätt. Pepprig brukar kunna vara en förskönande omskrivning för att alkoholen biter och upplevs som lite omogen. Så är det bara undantagsvis med Talisker. Här är det pepparkorn som i stor köttgryta har kokat i tre timmar: en välintegrerad, liksom stillsams mullrande ton. Jag gillar detta; det är inte outstanding, men gott. Jag tror att jag föredrar denna framför Lagavulin House Lannister, faktiskt. Svårt med poäng, men en 87? Absolut införskaffningsbar och mer än så, alltså.

Denna whisky är ett bra exempel på att NAS i sig inte betyder låg kvalitet. Inte minst ett bra exempel på NAS inte alltid betyder att ägargrupper dumpat ett gäng lite för omogna fat i en blandningstank och gett resultatet ett häftigt namn och en krystad story. De gör så, ofta. Om de kunde ge fan i det vore det lite lättare för oss whiskyentusiaster att faktiskt acceptera NAS-whisky. Här har de förvisso gett whiskyn ett häftigt namn och en krystad story, men det gäller väl nästan all whisky på planeten. De valde i alla fall att inte bruka ett gäng random alltför unga fat när de blandade till den.

Ja, Game of Thrones-kopplingen, förresten: jag tycker ju fortfarande hela denna grej med denna serie är fett bisarr, men denna gång är i alla fall associationen mellan huset i Westeros och whiskyn klockren. Talisker, Diageos havigaste whisky som sägs vara ”made by the sea” av ägarna, kunde inte gärna ha kopplats till något annat hus än det hus som regerar över det ruffiga sjöfarar- och sjörövarfolk som är ironborn. Bara vi tänker på denna whisky som Yara, kanske med några små inslag av Euron. Det finns inget av Theon i glaset.

#backaYara

För mina smaknoter på whiskies i Game of Thrones-serien, se här för Clynelish och här för Lagavulin.

*

Tack till Lars Cederbro för sample.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén