Jag provar för lite brett tillgänglig whisky, det som lite nedvärderande brukar kallas för standardwhisky, på den här bloggen. Det är långt ifrån snobberi. Många jag känner tycker inte längre det är så intressant eller gott att smaka på sådan whisky. Allt ska vara single cask och cask strength och limited edition och fan och hans moster. Så är det inte för mig. Jag har bara helt enkelt ett berg med oprovad whisky i små sampleflaskor, och sådana sampleflaskor köper jag eller byter till mig med andra whiskyentusiaster. Och då blir det gärna att det där suget att få tag på möjligheten att prova den där speciella whiskyn tar över framför att prova mer brett tillgänglig whisky. Jag utlovar inte på något sätt bot och bättring, bara denna ursäkt att jag så ofta recenserar grejer som är av typen ”jaha, nähä, den fanns visst inte på Systembolaget, den heller”.
Idag i glaset har jag i alla fall en sådan brett tillgänglig och bra prissatt whisky, Talisker 10. Talisker är ett härligt egensinnigt destilleri (det blir ofta så när man ligger lite off geografiskt) på ön Skye, vars hela ganska stora produktion går till singelmaltmarknaden. Produktionstekniskt är de intressanta, med saker som purifier, worm tubs, ojämnt antal pannor. Whiskymässigt är de intressanta för att de gör så särpräglad whisky. De kör rökigt, men för mig är Taliskers signum inte det utan tång och pepprighet. Pepprighet kan vara illa i whisky, men hos Talisker ligger den mer och mullrar i botten snarare än att vara besvärande och liksom skrikig. Talisker är helt enkelt nästan alltid gott, och perfekt för den som fastnat på Islay och frågar sig ”vart går jag nu då”?
Talisker 10 är buteljerad på den ”vanliga” Taliskerstyrkan av 45,8% och har definitivt en hel del färgämne i sig, som sådana här brett tillgängliga whiskies i princip alltid har. Don’t trust your eyes, alltså.
Doft: halleluja vad denna raka rökare är bra. Jag hittar saltlakrits, havsvatten, tång. En perfekt rökighet: balanserad, inte söt och torvig som Lagga utan mer som att andas in luften medan du hårdsteker bacon. Rökt torkad chili/chilipulver. Mynta, nästan så jag associerar till en Mojito till och med. Och så något som är lite ruttet, som lätt ruttnande tång. Det låter illa, men är fantastiskt. Sötman som finns med här är svårfångad: marshmallows? Vaniljsås? Farinsocker? Den ligger så långt bak, den där sötman.
Smak: inleds rejält oljigt, med lite torv i botten. Kommer så nästan stickande mynta som övergår i Taliskers härliga pepprighet. Extra salt, dyr hårdrökt salami och tång, alltid denna tång. Skön fruktighet en bit bak, som grillade apelsiner ungefär.
Eftersmak: inledningen är härlig, en halvrökig matta under vilken bränd kolasås ligger. Mild pepprighet, skönt svavel. (Svavel inte som från lite äggiga sherryfat, utan svavel som i att destillatet, råspriten, har dessa härliga toner.)
Med vatten: vattnigare…en hel del av röken har lämnat byggnaden, men det kan snarare bero på att glaset blev stående lite länge. Lite mer antiseptiska toner: apotek, gasbinda. Smaken har fått mer av den lite brända eller grillade citrustonen. Eftersmaken är härligare, den där svagt fulsvavliga tonen lirar nu ännu mer perfekt med laktrits. Ändå tycker jag den var bättre ovattnad.
Sammanfattning: detta är destillerat hav med perfekt välavvägd rök, och lagom mycket smuts för att göra whiskyn ordentligt intressant. Detta är en mycket bra tioåring, som kan anbefallas till vem som helst: den som aldrig provat rökig whisky och den som fastnat på Islay. Poäng, då? Poäng kan sättas på två sätt: oavsett eller med hänsyn till ålder och storlek på utgåvan. Man kan alltså säga ”för att vara en femåring är denna whisky 92 poäng”, vilket då i princip utan undantag betyder att något som är 18 år gammalt och också har 92 poäng är bättre än den där femåringen. Med ett sådant betyg, ”för att vara officiellt utgiven tioåring och i relation till pris”, skulle jag säga 89 poäng. Det utläses såhär: köp en för fan. Om man däremot sätter poäng totalt oavsett om det en provar så att allt som får betyget 92 ska förväntas vara ungefär lika bra blir betygskriterierna väldigt mycket tuffare och priset försvinner från betyget. Då skulle jag landa på 85. Det utläses såhär när något kostar under säg 700: köp en för fan. Se upp med vattnet bara.
Talisker 10 kostar 439 kronor på Systembolaget; för 159 spänn får du en miniflaska på 20 cl.
*
Tack till Mathias för sample.
