Tjeders whisky

Bara whisky

Octomore Edition 07.2 (208 ppm…!), blindprovad

Jag köpte en whiskykalender 2015: 24 helt blinda samples. Tills alldeles nyss har de där små sampleflaskorna bara stått i en skokartong bland många skokartonger i garderoben. Men 2019 är året för en tidigare aldrig skådat tjedersk attack on the samplesberg (189 tömda sampleflaskor hittills i år och smaknoter skrivet på rubbet!), så varför då inte attackera just de där kalendersampleflaskorna? Denna gång provade jag en Octomore, Bruichladdichs experimentells skogstokrökiga destillat. Men det visste jag alltså inte när jag smakade whiskyn. Såhär skrev jag, komplett med felgissningar och allt:

Doft: rökig…lite mysko. Eller snarare, väldigt ung – för ung. Vegetal: torv möter lera möter kokade rotfrukter. Lätt ruttnande, blött gräs. Alkoholstark, definitivt fatstyrka och omkring 55%. Nyvässade pennor (eller, som de skriver på engelska, pencil shavings: det som är avvässat). Jag tror detta är 6–8 år, sannolikt Islay, kanske Laphroaig.

Smak: Torvigt, asfalt, men också gröna winegum, gräs och en lite sötma som inte riktigt liksom ”lirar”, som weed som röks. Jag är långt ifrån övertygad. Å andra sidan är det tydligt att denna whisky tarvar vatten.

Eftersmak: här, däremot, blir det underbart: pärontuggummi, röda äpplen, farinsocker, enorma mängder torv och en tjock sötrök. Härligt oljig.

Med vatten (halvrejäl skvätt):  röken ljusnar, mer läder och stall, mer citrus (smutsig grapefrukt). Nästan en hint av fläder, faktiskt. Härlig utveckling! I gommen är det som tidigare inte lika imponerande, mer som en lite för ung, omogen rökare: torv, asfalt, de där vegetala tonerna av kokade rotfrukter som skriker omogenhet, spunnet socker. Eftersmaken är liksom tidigare whiskyns starkaste sida: mycket oljigt, torv, medicinal rök, tjärpastiller, grapefrukt. Det sista talar igen för att det jag provar skulle kunna vara Laphroaig.

Sammanfattning: som sagt, eftersmaken är riktigt härlig, men smaken och doften är alldeles för ensidiga för mig. Det finns inte tillräcklig komplexitet i denna alltför unga rökare, som borde ha fått ligga på fat minst ett par år till. Jag landar på 82 poäng, och då är jag generös med någon poäng. Jag tror detta är någon av de många många många oberoende buteljeringar av alltför ung Islaywhisky som finns att få från oberoende buteljerare, omkring 55% eller något högre. Åldern sådär 6–8 år, och sannolikt inte åtta.

Detta var alltså Octomore Edition 07.2, en femåring buteljerad 2015 på 58.5% och kokad på malt med fantasisumman 208 ppm fenolhalt. Tydligen lagrad på amerikansk ek (det betyder 9 gånger av tio bourbonfat) och slutlagrad på rödvinsfat (Syrahvinsfat). Den buteljerades för taxfreemarknaden – länk till whiskybase här.

Denna whisky kostar, vid ruskigt snabb titt, från €125 och uppåt. Jag skulle för min egen del säga att det är absolut max 500 kronor gott – Ardbeg TEN är i min gom en totalt överlägsen whisky mot denna.

Det är alldeles uppenbart något som inte lirar mellan mig och det av så många älskade Octomore. Edition 03.1 tyckte jag var ruskigt omogen och även om jag gillade OBA Concept mer tyckte jag även den var för ung; jag landade för den whiskyn på 83 poäng, vilket knappast är ett betyg som motsvarar priset på den. Jag tror inte det är fel på destillatet, utan tror tvärtom att det skulle kunna bli kanon om whiskyn bara vore mer redo.

Men att koka tokrökig whisky och buteljera den i femårsåldern i långsmala flaskor, smacka på en ppm-halt på flaskan när i själva verket rökigheten på malten säger hysteriskt lite om rökigheten på whisky, och dessutom buteljera långt innan whiskyn hunnit mogna är väl mycket marknadsföringsgimmick för mig. Det är inte det att jag inte gillar rökig whisky eller ens ung, lite bråkig rökig whisky, men den här whiskyn var helt enkelt inte redo att buteljeras.

Frågan jag ställer mig efter att nu ha provat tre Octomore är: är deras whiskies de bland svenska whiskyentusiaster mest överskattade whiskies som produceras? De där förhållandet mellan kvalitet och pris på flaskorna är mest absurt snedvridet? För mig är svaret på den frågan ett rungande ja.

*

Tack till Roy Å som samplade denna och en hel del annat smaskigt i sin kalender 2015.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén