Tjeders whisky

Bara whisky

Smögen single cask Edition no. 9 (2019)

Helt nyss släpptes den nionde single casken från svenska Smögen. Den sålde förstås slut på ungefär den tid det var att säga ”whazzzzzzup?” Den kostade 1200 kronor för en flaska på 50 cl. För en åttaårig whisky låter detta säkert sketadyrt. Och det är det ju. Men Smögen är ett mycket litet destilleri, och efterfrågan överträffar vida utbudet. Att det inte bara är något slags patriotisk hemmablindhet som gör att Smögens rökiga whiskies är så uppskattade visas också av hur deras whiskies tagits emot utomlands. Serge på whiskfun är långt ifrån ensam om att ha varit lyrisk i sina smaknoter på Smögens whiskies.

Deras senaste single cask är lagrad uteslutande på svensk ek i åtta långa år – en hårdrostad barrique på 225 liter, för att vara specifik. Alkoholhalten landade på 59,5% och utgåvan blev 377 flaskor. Om du absolut vill veta fatnumret är det 23/2011, det vill säga det tjugotredje fatet som Pär Caldenby, som driver destilleriet, fyllde 2011. Länk till whiskybase här.

Här är mina noter.

Doft: jag bävade lite inför att prova denna whisky – ny svensk ek kan ge lite väl vrålande och obalanserad whisky – men alltså, tjenare. Så nära en julwhisky man kan komma: kanelstång, kryddnejlika, äppelkaka. Vitmossa; smält stearin. Någonting som ligger mitt emellan koppar och gamla kopparmynt. Ingefära. Minerala toner, så som röken kan bli hos riktigt gammal rökig whisky. Jag är inte säker på att jag skulle ha gissat rökig whisky om jag hade nosat på detta blint; eller: jag hade gissat på ett lättrökigt destillat. Sötlakrits, också, och hostmedicin. Den här doften är to die for. När jag liksom tänker bort alla de där dofterna hittar jag massor av frukt, eller snarare fruktighet: jag kan inte hitta vilka frukter det är. Jävlar vilken doft.

Smak: brutalare; rökigare; mer av industrilokal och tjock oljighet och underbar torv. Mörk choklad. Kanel, här som i doften. Oväntat lite av de ofta kraftiga tanniner som fat av ny svensk ek annars kan ge i ett besvärande i överflöd. Med tid i munnen, massor av mörk frukt, färsk ingefära och rostat riktigt grovt rågbröd. Amazing.

Eftersmak: underbart söt rök, chokladpralin och cigarrdoft inledningsvis; härlig liksom smörig rökighet i bakgrunden. Kvar hänger fikon och ingefära. Jag är djupt förälskad i denna whisky.

Med vatten: mer syra – apelsin – och lite medicinala jodtoner. Tydligare rökighet nu. En aning av kaffe. Det finns mer här, men helt seriöst, jag vill bara skippa analyserandet och dofta på detta tanklöst ett tag… Smaken, då. Kanske snällare, men underbar liksom syrlig beska (engelsk bitter marmelad med grapefrukt och apelsin). Sedan kommer kakao, kryddnejlika, russin…jösses… Eftersmaken är torkad mossa och just den där minerala röken jag annars bara känt i whiskies som är minst tjugo år gamla. Jag har fått slut på superlativ.

Sammanfattning: detta är ju en riktig kanonwhisky. Om man lägger till att den bara är åtta år gammal blir den fånigt imponerande. Mångfacetterad – doft och smak ovattnat drar åt ganska olika håll – och fantastiskt välbalanserad. En av de allra bästa whiskies på under tio år som jag har provat. Kanske, eller sannolikt, den bästa svenska whisky jag har provat. Jag landar på helt sanslösa 91 poäng, eller kanske till och med 92.

*

Tack till den ständigt samplande whiskyvännen Mathias N för att du samplade även denna gång. Tack Mathias E för att du redigerade bort bakgrund från mina kackiga foton av flaskan.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén